kola

Jag måste ha världens mest lättstötta moppe, idag när jag skulle åka från jobbet blev den så sur att den inte ville starta. Eller jo först starade den, men så skulle jag bara skriva ett sms, så motorn fick stå och värma upp, helt plötsligt dog den bara. Hmm konstigt tänkte jag och skulle precis starta den igen, men fick inget liv i moppen. Jag testade igen och igen och igen, startade på styret på fjärrstarten och försökte kicka igång den.
Kicken funkade inte alls, dem andra två startmöjligheterna hostade motorn bara, men sen inget mer.
Började få lätt panik, eller kanske inte panik. Jag stod ju på ett bra ställe, utanför kontoret. Ringde min mekanikerstaff och det slutade med att min fader kom och hämtade både mig och moppen. Gissa om jag blev imponerad när vi fick ingen moppen i pappas bil, det trodde jag aldrig. Först gick det naturligtvis inte, men efter att vi hade skruvat av backspeglarna så trixade vi in den.

Tyvärr sprack plasten lite på ena sidan av bilfärden, men det ska pappa laga nästa vecka, var bara lite i kanten, det kan man limma. Vi skulle först åka på lite födelsedagsmiddag för pappa hos min moster, men sen åkte vi hem med moppen och körde in den i garaget. Vi öppnade på alla håll och kanter och försökte se vad som kunde vara fel. Det första vi undersökte var ju tändspolen som vibrerade sönder förra året, men den var hel, inga andra sladdar eller slangar var lösa. Tändstiftet då, tänkte vi. Hittade tillslut en tändstiftnyckel och en en fast nyckel 21, så vi fick ut tändstiftet, gjorde rent det och satte tillbaka det. Jo då, det gav gnista. Hmm vad kunde då vara fel.
Sista försöket, satsade vi på batteriet. Pappa gick och hämtade batteriladdare modell större, för hans lilla smidiga batteriladdare hade lillebror lånat och sen vidare en kompis till honom. Pappa var inte så glad på sin son.
Men han blir lätt förlåten. Han skulle komma förbi här med laddaren när den var lokaliserad.

Vi satte iallafall fast laddaren och gav ström och helt plötsligt hostade moppen till. Det är lite likt som när man defiblierar ett människohjärta. Det var precis som moppen gav upp och slutade sura och blev glad igen, för nu gick den att starta på styret och på kicket, dock inte på fjärrstarten av någon konstig anledning, men två av tre är inte dåligt. Jag var dessutom väldigt snäll mot moppen i garaget och tog lite fönsterputs och torkade av allt rost som hade runnit från beutyboxen, gjorde den så ren och fin och putsade. Det var nog därför den var sur....för att jag inte har orkat tvätta den.

Ja ja, nu står den iallafall här nere utanför mitt fönster igen, i tryggt förvar under täcket. Känns skönt.
Nästa vecka ska pappa byta olja på moppen och motorcykeln och så ska vi köpa ett tändstift och ha i reserv, det kan ju vara bra att byta ibland.



Här är min skönhet utanför liseberg, ser ni rosten under beutyboxen, det är borta nu. :o)

För övrigt gick arbetsdagen väldigt fort, det är ju bokslutstider och mycket att göra. Fick sätta mig och ringa runt till alla företagen och jaga kvantitetsrapporter. Fick in två nu i eftermiddag, väntar på en.
Sen gjorde jag klart dem två stora mastodontfakturorna som tar hela dagen att göra. Preem och Shell har något som heter a'conto. Det betyder typ samlingsfaktura, fast dem betalar in i förskott, så fakturan blir bara på momsen.
En faktura var på bara fyra kronor, lite roligt. Det strulade ju naturligtvis till sig lite, så jag var tvungen att ringa min kollega som är på semester...TVÅ gånger. well well. bättre det än att det blir tokfel.

När man jobbar så intensivt och speciellt med dem här fakturorna jobbar man upp ganska mycket adrenalin i kroppen, det är lite härligt att jobba, för man är jäkligt effektiv och taggad. Då är det skönt att sitta och lyssna på musik också när man slår in, känner att jag blir lite mer koncentrerad då.



Så här kan det ser ut när en koncentrerad kola sitter och jobbar.