Tåg mot göteborg...
Jag småsprang till stationen i dagens regn och blåst, håret var fortfarande blött efter duschen, någon mössa eller vantar hade jag inte hunnit dra på mig. Jag slängde oroliga blickar på klockan som visade fem i ett.
Med någon minut i marginal stannade jag upp på perrongen och lutade mig mot en stolpe, varm av min raska språngmatch hade jag knäppt upp jackan och lät kalla regdropppar slå mot min panna.
"Tåg mot Göteborg..." och sen då, vad sa hon, rösten i högtalaren på Mölndals station skrålade. Jag hörde verkligen inte, sa hon att det var inställt, nä, det kunde hon väl inte sagt, jag tyckte att det slutade på minuter.
Sa hon kanske "Tåg mot Göteborg försenat några minuter"?! men tåget är ju mer eller mindre alltid försenat några minuter, det är väl ingenting dem skrålar om i högtalarna varenda gång. Tänk om det inte kommer något tåg. Paniken sköljde över min kropp och jag letade efter flyktvägar, trots att jag inte vågade gå från perrongen i risk om att tåget då skulle susa förbi när jag var halvvägs upp i rulltrappan. Fyrans spårvagn stod på andra sidan motorvägen, så nära men ändå så långt borta, det skulle ta kanske 3-4 minuter för mig att ta mig dit, och i spårvagnens gemakliga takt med 17 stopp på vägen fram mot korsvägen skulle jag garanterat inte komma i tid.
Iskallt stod jag kvar och hoppades, höll tummarna och stirrade blint på spåret i väntan på ljuset från strålkastarna från pendeltåget, klockan var 13.05 och jag skulle befinna mig på jobbet 13.30. Jag måste hinna, jag måste hinna, klart jag hinner, tåget kommer snart. Ska jag ringa och säga att jag blir försenad?!
Tillslut rullade tåget in på stationen och jag kunde slappna och andas ut. Helt lugn var jag inte och jag kunde inte riktigt sjunka ner obekymmrat i tågsätet, jag hoppades innerligt att en spårvagn skulle dyka upp på drottningtorget samtidigt som mig som kunde ta mig vidare till ullevi norra.
Turen var på min sida, men vilket oväder som härjade över göteborg, det var tillomed svårt att småspringa i blåsten som rådde på drottningtorget, där stackars göteborgare kämpade med sina paraplyer.
Stapplade in på jobbet, ruffsig i håret och hyffsat blöt, men i tid.
