kola

 
Bild lånad av www.svt.se

Del 3 av 9. "Philip kan inte leva med henne resten av livet.
Han ska leva med mig. Vi har sagt det. Och vi ska alltid tala sanning med varandra."

Nu har jag chansen att se alla avsnitt av Ebba och Didrik igen. Jag såg första avsnittet för tre veckor sen och fylldes av glädje och nostalgi, härlig värme och barndom. Jag har nog inte sett serien sen den senast sändes på tv, då jag var en liten skrutt på 9 år. Perfekt målgrupp då för denna älskade serie. Men andra avsnittet lyckades jag missa som när på några minuter i slutet och tredje avsnittet missade jag också. Jag är så att säga helt värdelös. Nu har jag satt alarm på telefonen till nästa lördag, så nu ska jag bannne mig inte missa den mer.
Jag såg slutet på avsnitt 3, det är det jag minns bäst från min ungdom. När Ebba är hemma hos Mårten, Mårten har låst ute sig o Ebba hjälper honom in. Hans rum är helt fullproppat av teknikprylar och dataspel. Ebba försöker spela, men dör hela tiden. Mårten är lite läskig och slemmig. Han ger Ebba världens sängkammarsnuskblick och jag är rädd att det är SEX han vill att Ebba ska säga när han undrar var Ebba tänker på när hon hör bokstaven S.
Vad tänker du på när du har SN ...Snäckor, Snigel?! Ebba fattar inget, hon tycker Mårten är knepig.
SNY.. vad tänker du på?  Jag vet inte, säger Ebba.
SNYGG...säger Mårten. SNYGG? säger Ebba. Ja, du är det, säger Mårten.
Här finns en jätterolig artikel, där man har intervjuat Ebba, Philip och Mårten i dagsläget. Roligt, Roligt.

http://www.city.se/Nyheter/1.722844


Kola i första klass 1988

Jag vet inte om det är så att det är bara jag som tyckte att jag var lik Ebba när jag var liten. Vi hade iallafall samma frisyr, men verligen inte samma humör. Jag var betydligt mer dämpad och lugn.

Jag vaknade ganska exakt åtta idag, kissnödig. Kunde inte somna om. Varmt och ljust.
Gick upp o satte mig vid datorn och pillade lite. Sen drog jag på mig träningskläderna och gick ut på en promenad. Struntade dock i strumporna, vilket var dumt, för nu fick jag ju skoskavsblåsor över hela fötterna. Dumt.
Struntade i stavarna och pulsklockan. Det var bara jag och Mp3spelaren och nyckeln hem.
Ganska så fint väder, sol och växlande molnighet, fick ta av mig tröjan efter halva vägen för det blev för varmt.
Traskade bestämt och målinriktat, den lite längre sträckan som tar ganska exakt en timme.
Beundrade dem fina trädgårdarna i solängen, fina rosor klättrade längs husväggarna. På busshållplatsen vid kappahl hade någon vräkt ut massa skräp. En häst var ute och travtränade, en dam kom gående med sina stavar utan gummipluttar, en man rastade sin hund och sitt barn som satt i en kärra. En mystisk typ satt rökande o väntade på 753an. Och musiken drev mig framåt, blipbloppen fyllde upp hela skallen.
Väl hemma tog jag en snabb dusch och käkade lite frukost samtidigt som jag pillade lite mer med datorn.

Gråsparvar, är en charmig liten fågel. Jag älskar faktiskt gråsparvar, dem är så himla söta och försiktiga, tar det säkra före det osäkra och är ohyggligt medvetna om allt som händer omkring dem. Lyhörda. Och så fort dem anar oråd så drar dem sig tillbaka till tryggheten.

Nu ska jag ta en tur till Balltorp på min nypillade moped. Ska städa lite.
Hade gott