En styck brandman tack
Jag borde verkligen blogga lite, har ju massor att blogga om nu, vet inte riktigt i var jag ska börja nånstans, men håll i er så kör vi på. Idag smattrade regnet på rutan, kallt o ruggit som en riktigt höstdag. Tog motvilligt på mig regnkläder och stövlar, det blev den gröna regnjackan idag. Puttrade iväg på min lilla moppe fem över sju.
När jag var vid Frölunda Torg önskade jag i mitt stilla sinne att en fin brandman skulle fånga in mig vid brandstationen och krama mig varm och säga att jag visst inte alls behövde åka till jobbet idag.
Gissa om jag blev förvånad när jag fick se en blinkande stegbil ute på parkeringen, trodde först att det var utryckning, men när jag närmade mig hoppade han ut ur bilen. Lyckades ändå hålla mig på vägen, men jag släppte inte honom med blicken, en ganska ung kille med mörkt snaggat hår, såg nog väldigt bra ut.
Tyvärr går moppen alldeles för fort ibland och mitt ljuva ögonblick var snart över, inte blev jag infångad heller.
Men 1 av 2 är inte dåligt.
Hände inte så mycket på jobbet, satt mest o uppdaterade en telefonlista hela dagen, tiden gick ganska fort.
Jippi, nästan upphåll när jag moppade hem, droppade bara lite.
Har bara suttit och pillat med datorn hela kvällen och kollat lite på Ernst och Sommartorpet, fast jag lyssnar mest, eftersom jag sitter med ryggen mot TVn.
Igår, Söndag hade jag en riktig härlig slappainnedag. Trots att jag kom hem vid halv tre tiden på natten så vaknade jag ändå vid nio och pallrade mig upp. Det var ledigt i tvättstugan så jag passade på att tvätta lite. oj, måste nog gå ner o hämta mina tröjor som inte hade torkat igår. Jag var faktiskt ute en snabbis till hemköp och köpte mera sköljmedel och pantade flaskor.
Det är konstigt vad underhållande min kära dator kan vara, men den får minsann tiden att gå. Kollade äntligen på hela "Allt om min buske" och njöt lite av Ola Rapace.
Inge vidare på tv, sov lite på eftermiddagen efter en intressant dokumäntär på Discovery om ett flygplan som dem hade byggt om till ett sjukhus, mycket coolt.
På lördagen fick jag lite sovmorgon också, vaknade nog halvtio efter en helkväll på Liseberg. Var lite öm i fötter och ben. Var hemma och pysslade och plockade lite. Åkte och handlade lite en sväng och var uppe hos min kära mor och kollade på deras renovering. Hade gjort mig iordningen för ÅsaKalaset, skulle åka direkt efter Ebba och Didrik. Del 5 av 9. "Han har världens finaste hus, proppat med dyra saker. Han tycker att jag passar bra där."
Didriks stora kärlek YRLA.
Sen bar det av till Kungsbacka för att hämta upp Makane för att åka till Åsakalaset och avverka våran tredje kväll med Date. Hoppades att vi skulle hinna in utan att betala inträde, men vi var 20 minuter försenade. Så vi fick så snällt punga ut med 100 spänn. Vi trodde att dem skulle börja spela klockan nio, men dem pallrade sig inte upp på scenen förrän halv tio. Det började bli ganska kallt o ruggit. Dansbanan var stor och full med ungar som hade hällt ut cola så det var snorhalt på vissa ställen. Det blev bara några få stapplande danser, det var svårt att ta sig runt och kryssa bland alla odansare som röjde runt på scenen. Vi ställde oss framför scenen och kollade och där stod vi hela kvällen, många timmar. Jag blev så kall och frusen. Musiken var ju bra och killarna var fina, men jag led så med Anders röst, jag kände riktigt hur ont han hade, det var som knivar i halsen.
Det var en väldigt hög och stor scen, så man fick inte riktigt kontakt med killarna och i pauserna sprang dem in och värmde sig i klubbhuset, där fanns både kravallstängsel och biffiga vakter, så dit vågade man ju inte gå.
Det blev lite av en besvikelse, för jag hade hoppats på att vi kunde fått prata med dem mer, att dem ville prata med oss. Men nepp, dem var nog också trötta efter detta västkustmaraton.
Vi fick iallafall säga hejdå och krama Henrik när dem hade spelat klart, Anders fick också en kram för en tapper insats, han mådde verkligen inte bra. Sen bar det hem i den mörka natten.
Blev så trött den sista biten så jag visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen, men jag klarade mig hem precis, hade väl änglavakt med mig troligtvis. Var bara tvungen att kolla slutet på sommarkrysset innen jag dök i säng. :o)
I fredags efter jobbet var det Liseberg som gällde, var väldigt trött hela dagen efter Boråskalaset på torsdagen, sov inte många timmar den natten. Så jag slumrade till lite på sängen innan jag skulle åka. Sen blev det bråttom, var tvungen att åka och tanka moppen på vägen in också. Tankar alltid på min favoritshell, nästan alltid trevliga tjejer i kassan som gillar min moppe. Jag han precis in till första dansen, dem började spela fem över sju. Skulle möta Makane där inne, hon kom lite senare, så jag stod och diggade lite.
Sen dansade vi nästan alla danser åtminstånde halva kvällen, tills vi blev alldeles trötta och jag fick en liten känning av skoskav på lilltån. Resten av kvällen stod vi och diggade vid scenkanten, men vi hann aldrig prata med dem i slutet för det blev bråttom iväg till tåget för Makane och jag stack iväg till moppen, i tron om att vi skulle kunna prata med dem mer i Åsa. Pratade lite mer Marie Lindberg, Jans fru, var tvungen att berömma henne för hennes braiga skiva, hon är så mysig.
I torsdags var vi på Boråskalaset och kollade på Date, pratade ganska mycket med Anders innan, redan då var han jättesjuk och hade proppat i sig massa tabletter för att orka. Dem stod och spelade i en park på en scen som såg ut lite som ett lusthus. Måste varit eländigt kallt. Dansgolvet var det minsta jag har sett i universum, ha ha, helt löjligt litet. Det hade gått fem såna dansgolv på polketten. Trodde inte att folk skulle våga sig upp så i början, För Makane och jag var uppe på en gång. Men det fylldes fort och ska jag vara ärlig så var spånskiva inge vidare att dansa på. Så det slutade med att vi stod och hängde utanför dansgolvet som resten av alla boråsare.
Och vilken blanding det var då, punkrockare, syntpopare, hårdrockare, fjortisar, pensionärer, medelålders och barnfamiljer och nysvenskar, en sån brokig publik har jag aldrig sett förrut.
Jag ska försöka lägga in lite bilder imorgon också, nu måste jag visst sova, enligt en säker källa.
godnatt och kram på er alla tappra läsare.
När jag var vid Frölunda Torg önskade jag i mitt stilla sinne att en fin brandman skulle fånga in mig vid brandstationen och krama mig varm och säga att jag visst inte alls behövde åka till jobbet idag.
Gissa om jag blev förvånad när jag fick se en blinkande stegbil ute på parkeringen, trodde först att det var utryckning, men när jag närmade mig hoppade han ut ur bilen. Lyckades ändå hålla mig på vägen, men jag släppte inte honom med blicken, en ganska ung kille med mörkt snaggat hår, såg nog väldigt bra ut.
Tyvärr går moppen alldeles för fort ibland och mitt ljuva ögonblick var snart över, inte blev jag infångad heller.
Men 1 av 2 är inte dåligt.
Hände inte så mycket på jobbet, satt mest o uppdaterade en telefonlista hela dagen, tiden gick ganska fort.
Jippi, nästan upphåll när jag moppade hem, droppade bara lite.
Har bara suttit och pillat med datorn hela kvällen och kollat lite på Ernst och Sommartorpet, fast jag lyssnar mest, eftersom jag sitter med ryggen mot TVn.
Igår, Söndag hade jag en riktig härlig slappainnedag. Trots att jag kom hem vid halv tre tiden på natten så vaknade jag ändå vid nio och pallrade mig upp. Det var ledigt i tvättstugan så jag passade på att tvätta lite. oj, måste nog gå ner o hämta mina tröjor som inte hade torkat igår. Jag var faktiskt ute en snabbis till hemköp och köpte mera sköljmedel och pantade flaskor.
Det är konstigt vad underhållande min kära dator kan vara, men den får minsann tiden att gå. Kollade äntligen på hela "Allt om min buske" och njöt lite av Ola Rapace.
Inge vidare på tv, sov lite på eftermiddagen efter en intressant dokumäntär på Discovery om ett flygplan som dem hade byggt om till ett sjukhus, mycket coolt.
På lördagen fick jag lite sovmorgon också, vaknade nog halvtio efter en helkväll på Liseberg. Var lite öm i fötter och ben. Var hemma och pysslade och plockade lite. Åkte och handlade lite en sväng och var uppe hos min kära mor och kollade på deras renovering. Hade gjort mig iordningen för ÅsaKalaset, skulle åka direkt efter Ebba och Didrik. Del 5 av 9. "Han har världens finaste hus, proppat med dyra saker. Han tycker att jag passar bra där."
Didriks stora kärlek YRLA.Sen bar det av till Kungsbacka för att hämta upp Makane för att åka till Åsakalaset och avverka våran tredje kväll med Date. Hoppades att vi skulle hinna in utan att betala inträde, men vi var 20 minuter försenade. Så vi fick så snällt punga ut med 100 spänn. Vi trodde att dem skulle börja spela klockan nio, men dem pallrade sig inte upp på scenen förrän halv tio. Det började bli ganska kallt o ruggit. Dansbanan var stor och full med ungar som hade hällt ut cola så det var snorhalt på vissa ställen. Det blev bara några få stapplande danser, det var svårt att ta sig runt och kryssa bland alla odansare som röjde runt på scenen. Vi ställde oss framför scenen och kollade och där stod vi hela kvällen, många timmar. Jag blev så kall och frusen. Musiken var ju bra och killarna var fina, men jag led så med Anders röst, jag kände riktigt hur ont han hade, det var som knivar i halsen.
Det var en väldigt hög och stor scen, så man fick inte riktigt kontakt med killarna och i pauserna sprang dem in och värmde sig i klubbhuset, där fanns både kravallstängsel och biffiga vakter, så dit vågade man ju inte gå.
Det blev lite av en besvikelse, för jag hade hoppats på att vi kunde fått prata med dem mer, att dem ville prata med oss. Men nepp, dem var nog också trötta efter detta västkustmaraton.
Vi fick iallafall säga hejdå och krama Henrik när dem hade spelat klart, Anders fick också en kram för en tapper insats, han mådde verkligen inte bra. Sen bar det hem i den mörka natten.
Blev så trött den sista biten så jag visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen, men jag klarade mig hem precis, hade väl änglavakt med mig troligtvis. Var bara tvungen att kolla slutet på sommarkrysset innen jag dök i säng. :o)
I fredags efter jobbet var det Liseberg som gällde, var väldigt trött hela dagen efter Boråskalaset på torsdagen, sov inte många timmar den natten. Så jag slumrade till lite på sängen innan jag skulle åka. Sen blev det bråttom, var tvungen att åka och tanka moppen på vägen in också. Tankar alltid på min favoritshell, nästan alltid trevliga tjejer i kassan som gillar min moppe. Jag han precis in till första dansen, dem började spela fem över sju. Skulle möta Makane där inne, hon kom lite senare, så jag stod och diggade lite.
Sen dansade vi nästan alla danser åtminstånde halva kvällen, tills vi blev alldeles trötta och jag fick en liten känning av skoskav på lilltån. Resten av kvällen stod vi och diggade vid scenkanten, men vi hann aldrig prata med dem i slutet för det blev bråttom iväg till tåget för Makane och jag stack iväg till moppen, i tron om att vi skulle kunna prata med dem mer i Åsa. Pratade lite mer Marie Lindberg, Jans fru, var tvungen att berömma henne för hennes braiga skiva, hon är så mysig.
I torsdags var vi på Boråskalaset och kollade på Date, pratade ganska mycket med Anders innan, redan då var han jättesjuk och hade proppat i sig massa tabletter för att orka. Dem stod och spelade i en park på en scen som såg ut lite som ett lusthus. Måste varit eländigt kallt. Dansgolvet var det minsta jag har sett i universum, ha ha, helt löjligt litet. Det hade gått fem såna dansgolv på polketten. Trodde inte att folk skulle våga sig upp så i början, För Makane och jag var uppe på en gång. Men det fylldes fort och ska jag vara ärlig så var spånskiva inge vidare att dansa på. Så det slutade med att vi stod och hängde utanför dansgolvet som resten av alla boråsare.
Och vilken blanding det var då, punkrockare, syntpopare, hårdrockare, fjortisar, pensionärer, medelålders och barnfamiljer och nysvenskar, en sån brokig publik har jag aldrig sett förrut.
Jag ska försöka lägga in lite bilder imorgon också, nu måste jag visst sova, enligt en säker källa.
godnatt och kram på er alla tappra läsare.
Kommentarer
Trackback
