Hur mår du?
På väg ner i favoritlänklistan drar jag musen över en länk som heter "hur mår du", den funkar inte längre.
Jag hann aldrig läsa den sidan, sprang bara på den när jag letade efter något annat och sparade den för att läsa den senare. Jag har precis hysschat ner Mark Levengood, för jag kan inte skriva när han sjunger ut sin fina findlandssvenska. Jag blir glad av Mark, han är en fin och rolig människa, han har sköna tankar.
Jag har varit lite mätt på datorer på senaste tiden, den dagen skulle väl komma förr eller senare...eller kanske för att jag sitter åtta timmar på dagen på en dator med två skärmar och blir allmänt förvirrad.
Jag sätter mig såklart framför min egen så fort jag kommer hem från jobbet för att kolla om det har hänt något sen jag sist var inne, om jag har fått några intressanta mail, vilket jag aldrig har. Om det finns några intressanta människor på msnlistan, vilket det nästan aldrig gör. Men jag har en lång lista på saker jag BORDE göra, som att blogga till exempel, det är roligt och frigörande, men det krävs att man kommer över en viss tröskel. Tröttheten segrar och inspirationen som jag hade när jag åkte på moppen den morgonen är lika bortblåst som jag när jag far hem över älvsborgsbron i kuling. Jag får ont i magen när det blåser så mycket, vinden tar tag i mig och moppen och kastar oss och helt oväntade håll, man känner sig så liten och svag, som ett litet rosenblad.
Stackars damen som cyklade med paraply, hon har inte förstått någonting. Paraply kan man inte ens ha när man går här i Göteborg, för det har alltid en tendes att blåsa kraftigt när det regnar så att paraplyet vänder sig ut och in. Man blir lite generad och får en känsla av ångest och panik när man försöker vända sig rätt mot vinden och få paraplyet på räta igen. Att cykla med paraply är mycket svårt och riskabelt, med tanke på hur lätt det är att vinden tar tag i paraplyet och kanske får hela ekipaget att ramla, eller att vinden tar tag i paraplyet och sliter det ur handen, så att det flyger ut framför en ont anande bilförare på älvsborgsbron som orsaker en tragisk bilolycka med långa köer i morgonrusningen. Eller sist men inte minst, hon skulle mycket lätt råka peta paraplytaggarna i någon av dem mötande cyklisternas ögon. aj aj aj. Nu fällde hon ner paraplyet precis innan jag passerade henne med moppen. Men jag tyckte lite synd om denna stackars dam, som inte ägde några regnkläder.
När vi ändå är ute på älvsborgsbron och promenerar, ska bara uppmärksamma alla om att cykelbanan är avstängd på ena sida och vi får samsas om en cykelbana i båda riktningarna, det är ganska trångt och man får köra försiktigt förbi varandra, dessutom är det jätteviktigt att man håller höger, om man är lite långsammare än övrig trafik. Nu blir det ju ofta så att jag kör om många cyklister på min väg till jobbet, speciellt på älvsborgsbron, eller framförallt och endast där, för i vanliga fall är det bilarna som kör om mig när jag susar fram i 45 km/h på 70vägarna. Jag får egentligen inte lov att köra på cykelbanan med min eumoppe, men att ge sig ut på älvsborgsbron är rena självmordet för en långsam rosa eumoppe, jag hade blivit mosad av första bästa lastbil. Det hade inte känts riktigt rätt, fast då hade jag ju iofs förmodligen blivit räddad av en väldigt vacker brandman eller ambulansman. Nej nej nej, det är inte värt att bli mos för iallafall. Jag kör så snällt och långsamt på cykelbanan och respekterar alla runt omkring mig och saktar ner när jag möter eller måste köra om. Om det går att köra om, för vissa cyklister brukar tro att dem äger cykelbanan och placerar sin cykel precis i mitten så jag inte kan köra om. Då muttrar jag något hemskt i mitt huvud och ligger och kör sakta ganska tätt bakom dem tills dem kör in mot sidan. Ingen kör ju bättre än en själv, inte sant. och även jag är ibland cyklist, nog kastar jag hatiska blickar på alla trimmade mopeder som blåser förbi mig på cykelbanan när dem egentligen borde köra på vägen. Dem borde faktiskt ta och skärpa sig!
Nu är det en vecka kvar på "semestern" jäklars vad fort det har gått. Men skönt. Intrycket är att det har regnat och varit mulet merparten av alla dagar dessa fyra veckor, det har inte varit någon värme, för jag har kört moppe i höstskruden, brr och vintervantar. Apråpå vantar så kom min kollega på en utmärkt lösning på mitt vantproblem. I fredags när jag åkte till jobbet hällregnade det nämligen, det öste ner nåt så kopiöst att det kändes som någon duschade över mig med en brandslang :o) eller liknande. Som tur var höll regnkläderna hyffsat torrt, tröjan blev lite blöt men byxorna höll mirakulöst undan vattnet. Mina vinterskinnvantar med mjukt i blev dock så dyngsura att jag fick vrida ur dem i handfatet när jag kom fram. Dem torkade inte på hela dagen. Jag fick lägga en tidning under mina droppande regnkläder för det var pölar överallt där jag hade varit innan jag fått av mig alla blöta kläder.
Någon timme efter min ankomst, klarnade det upp och blå himmel visade sig ett tag, lagom till att jag skulle åka hem kom det en störtskur igen, jag vågade inte cykla hem utan regnkläder, trots att det faktiskt hade slutat när jag väl skulle åka. Jag klarade mig hyffsat bra hem, bara blåst och några enstaka droppar. När jag kom hem ställde jag mig och skruvade isär blinkerslampan som var trasig.
Jag tog med mig lampan och min syster och vi åkte till sisjön, för jag ville gå i affärer lite. Vi gick in på stadium xxl och strosade runt en stund, jag ville se dem silvriga stavarna med rosa blommor på som hon hade pratat om en dag, dem var dock lite sämre än mina i utformingen på handtagen, men väldigt vackra. Syrran köpte såna, för mamma hade snott hennes stavar. Jag köpte skydd till mina rollerblades, så nån vacker solig dag ska jag nog våga mig ut och åka igen. Men jag tror inte att jag vågar ramla trots att jag har skydd, jag är alldeles för feg och försiktig. Min största dröm är fortfarande att lära mig bromsa.
Lampan och jag sprang in på ett ganska så tomt Micro bilvaruhus, ja ni vet. Där fanns det en tjej som stod och pillade med någon slags kartong. Det fanns ett könummersystem men hon såg ledig ut och det var bara jag och en annan kund där så jag gick fram till henne och höll upp min vän lampan och frågade snällt om dem hade några såna där. SJÄLVKLART, sa hon och ledde mig till en hylla full av små lampor, hon tog fram rätt lampa till mig. 2 för 15 kronor. Så praktiskt och jag skyndade mig till den tomma kassan. Jag hade tyvärr inga kontanter i plånboken, vilket tvingade mig betala dem där 15 kronorna med mitt kort, vilket kändes så där lagom kul. Men men.
I got over it.
Syrran och jag åkte vidare till 421 för att gå en runda i alla klädaffärer, provade lite reaplagg, men det var inget som var riktigt bra på lindex, fortsatte till kapphal, där vi fyndade en röd klänning för halva reapriset och två kapribyxor till inte halva reapriset, men väl reapriset iallafall, fast det var lite för dyrt för mig egentligen. fick lite ångest. men byxorna var fina och praktiska och passade till mycket, så det fick gå för den gången. dem ljusa linnebyxorna kanske mamma kan ärva sen också. Dem är lite för vuxna och mogna för mig, men på kontoret blir dem perfekta.
Vi sprang även in på intersport och jag blev kär i ett par bruna träningsbyxor som var på rea, det var dem enda som var kvar, hängde där alldeles ensamma. Jag var tvungen att prova dem. :o) min syster var så snäll så hon ville köpa dem till mig. okej då, sa jag tveksamt och undrade var haken var. Åh, jag har velat ha bruna träningsbyxor med rosa detaljer jättelänge, jag var före min tid och letade som en galning förra året, när allt var svart och rött bara. Det bästa hade varit om det också dök upp en brun baddräkt med rosa o turkosa detaljer på, som det även gick att simma i. Jag är så himla sugen på att simma, men det är lite dyrt. Men åh. Snart måste jag i och bråka lite med pensionärerna.
Helgen är nu slut och över, söndagen är inne på sina skälvande timmar och jag har inte "hunnit" nä jag har inte "orkat" lägga den där ansiktsmasken idag heller. *suck* vilken vidrig människa jag är, men jag ska försöka kompensera det genom att sköja flour då. Och jag ska ta och diska dem tre glasen och 7 skedarna i diskhon innan jag går och lägger mig, så jag har några rena skedar att ta mina vitaminer och min fiskleverolja med imorgon. Herregud, det tar ju inte mer än fem minuter, förstår inte varför jag har dragit på det hela dagen.
I lördags, var jag och syrran ute och gick klockan åtta, inte mycket sovmorgon men väl nästan två timmar. Vi gick en timme runt på våra vägar och konstaterade alla krossade busskurar. Jag blir så arg och ledsen när dem krossar busskurer, det ser så tråkigt och dyrt ut. Jag förstår inte bara hur dem tänker dem där vandalerna. Problemet är väl att dem inte har tänkt en vettig tanke på flera år. minst 6-7 busskurar var krossade. Tänk om dem kunde tänka ett steg längre innan dem började panga rutor, det är ju vi, den stora massan som får betala dem där rutorna förr eller senare, genom våra skattepengar, genom höjda bussbiljetter. Tänk vad mycket annat bra vi kunde använt dem där skattepengarna till då, deras pengar, kanske till bra läkare och sjuksköterskor som kan pussla ihop dem vid nästa gängbråk dem råkar ut för. Men nej. Det är säkert roligare att krossa busskurar. Keep on, idiots.
Vi fick oss iallafall en skön promenad med stavarna. Sen bar det av till jysk. Vi letade efter en simpel lagerhylla till Susannas källare som befann sig i totalt kaos. Men den simpla billiga lagerhyllan på jysk, hade utgått. Vi tog ett varv på Rusta och jag köpte en ny skrivbordslampa, vilket visade sig totalt onödigt för när jag kom hem och skulle montera den, testade jag min gamla för en sista gång och då lös en naturligtvis perfekt. jäkla lampa. så nu måste jag gå tillbaka med den där lampan till rusta, om inte syrran vill köpa den av mig.
Rusta hade inte heller någon lagerhylla, bara en vit plåthylla som var alldeles för dyr. Nästa anhalt IKEA, vi gjorde ikea på en halvtimme ungefär, det är bra jobbat. Vi visste ju ungefär vad vi skulle ha. Lådis var naturligtvis slut. Säkert många som är hemma och organiserar i dem svarta lådorna för sju kronor styck. Vi köpte hyllis en liten ranglig plåthylla, som vi nu kan lämna tillbaka, för den behövdes inte. Vi hittade nämligen Nyholm påbyggnadshylla för 95 kronor, visningsexet var det enda som var kvar, och det fick vi köpa med glädje, plus att vi slapp montera. Helt underbart. Nyholm fanns sig till rätta i syrrans kaosartade källare och hon slängde saker för kung och fosterland, 3 svarta sopsäckar tror jag och sen var det fyra flyttkartonger med grejer som hon skulle ha på sitt nya jobb. Det blev kanon. Det blir ännu bättre när vi får på en bänkskiva på Nyholm också.
Jag passade också på att slänga mitt skräp som jag hade samlat i min källarskrubb, det kändes mycket bra och jag kände mig lite lättare och friare. Sen var vi uppe hos mor och far och suckade över deras semesterrenovering. Pappa hade kladdat vit färg över hela hallen. Vi bara suckade och skrattade åt våran hopplöse fader. "Mitt" barnkammarskåp bytte bostad och flyttade från mammas lekrum till syrrans barnrum. Jag älskar det där barnkammarskåpet det är så gamalt och slitet och mysigt. När brosan var liten var det helt målat i mintgrönt, en hemsk färg. Men när mor hade kommit över sin mintgröna fas, gjordes skåpet om till syrran och färgen slipades av och insidan målades i blått och speglar sattes upp på den två öppna hyllplanen. Nu önskar jag ju att jag hade en bild som jag kunde dela med er. Faktum är att jag faktiskt har hittat min mobil/datasladd, så jag skulle kunna ta en bild på det och lägga in vid senare tillfälle. Sladden hade förresten dykt upp i lådan som jag redan hade letat i femtielva gånger, den enda lådan som jag har mina sladdar och teknik i. Jag undrar just var den hade gömt sig alla dem gångerna jag hade stått och plirat ner i lådan och kliat mig i huvudet. Men nu hade den kommit hem igen. Hurra. Telefonen är tömd på bilder och meddelande, nu börjar vi om på nytt.
Så sammanfattningsvis röjde vi och städade på lördagen, fick även städat lite i mitt lilla hem och bytte min opassande jeansmatta mot en ljus trasmatta som matchar mina färger perfekt. Lycka!
Söndagen började återigen med promenad, men idag runt lilla Delsjön det tog väl cirka en timme det med, skönt att gå i skogen, men det blåste så fasligt i början, fanns även risk för regn, men vi klarade oss. Säkert tack vare att vi alla hade regnjackor på oss. Syrrans gamla barndomskompis plus barn och hund var med på promenaden, och dem höll ett bra tempo, jag fick kämpa för att hinna med mina stavar.
Resten av dagen har jag faktiskt inte gjort någonting, jag satt lite vid datorn, men orkade inte riktigt göra något, sen låg jag i soffan och kollade på mitt inspelade Trazan och Barnarne, som inte var lika roligt som jag minns det, faktum är att jag nog aldrig ens såg det som barn. Jag minns bara att folk har sagt att det var väldigt roligt och så kommer den där klassiska repliken "Är bananerna fina?" ja, ni fattar om ni fattar.
Vill somna där i soffan men det gjorde jag inte. Fick dagen att gå ändå på nåt märkligt sätt. Kvart över tre började en svensk film på fyran "Zingo", jag har sett den förr, för min kompis tyckte en var så bra. Jag har nog alltid var lite tveksam till den, för att jag inte riktigt förstår den helt fullt ut. Men det är lite småroligt när Zingo ringer till (Per Moberg) mitt i natten och han svarar - Mos. för det är så han heter. Men vem heter Mos, det är ett roligt namn.
Filmen är rätt lätt skruvad och invecklad, lite sönderknarkad och blåst. Slutet är helt galet och man lämnas med en känsla av jag vet inte vad.
Såg på Per Moberg idag när han lagade mat på fyran, hemmagjord pasta, det såg ju mysigt ut. Men lite invecklat och tidskrävande, pesto.. mm mums, luktade vitlök och gott. Kunde nästan känna det enda hit. Spelade in "How to look good naked" på femman som går samtidigt och kollade efteråt, kan tycka att det är ett lite småmysigt porgram sådär på söndagskvällen. Nu har jag bloggat i flera timmar och innan dess satt jag och pillade med mobilen och raderade meddelanden samtidigt som jag lyssnade till Mark Levengoods samhetslena stämma.
Nu hägrar fem minuter diskning och den där floursköljningen jag lovade. Sen ska jag nog fundera allvarligt på sängen. Kan vara skönt att vara något utvilad imorgon på jobbet.
Tyvärr orkar inte lägga in några bilder idag, shame on me. Nästa gång, jag lovar.
Tjipp och hej leverpastej
Jag hann aldrig läsa den sidan, sprang bara på den när jag letade efter något annat och sparade den för att läsa den senare. Jag har precis hysschat ner Mark Levengood, för jag kan inte skriva när han sjunger ut sin fina findlandssvenska. Jag blir glad av Mark, han är en fin och rolig människa, han har sköna tankar.
Jag har varit lite mätt på datorer på senaste tiden, den dagen skulle väl komma förr eller senare...eller kanske för att jag sitter åtta timmar på dagen på en dator med två skärmar och blir allmänt förvirrad.
Jag sätter mig såklart framför min egen så fort jag kommer hem från jobbet för att kolla om det har hänt något sen jag sist var inne, om jag har fått några intressanta mail, vilket jag aldrig har. Om det finns några intressanta människor på msnlistan, vilket det nästan aldrig gör. Men jag har en lång lista på saker jag BORDE göra, som att blogga till exempel, det är roligt och frigörande, men det krävs att man kommer över en viss tröskel. Tröttheten segrar och inspirationen som jag hade när jag åkte på moppen den morgonen är lika bortblåst som jag när jag far hem över älvsborgsbron i kuling. Jag får ont i magen när det blåser så mycket, vinden tar tag i mig och moppen och kastar oss och helt oväntade håll, man känner sig så liten och svag, som ett litet rosenblad.
Stackars damen som cyklade med paraply, hon har inte förstått någonting. Paraply kan man inte ens ha när man går här i Göteborg, för det har alltid en tendes att blåsa kraftigt när det regnar så att paraplyet vänder sig ut och in. Man blir lite generad och får en känsla av ångest och panik när man försöker vända sig rätt mot vinden och få paraplyet på räta igen. Att cykla med paraply är mycket svårt och riskabelt, med tanke på hur lätt det är att vinden tar tag i paraplyet och kanske får hela ekipaget att ramla, eller att vinden tar tag i paraplyet och sliter det ur handen, så att det flyger ut framför en ont anande bilförare på älvsborgsbron som orsaker en tragisk bilolycka med långa köer i morgonrusningen. Eller sist men inte minst, hon skulle mycket lätt råka peta paraplytaggarna i någon av dem mötande cyklisternas ögon. aj aj aj. Nu fällde hon ner paraplyet precis innan jag passerade henne med moppen. Men jag tyckte lite synd om denna stackars dam, som inte ägde några regnkläder.
När vi ändå är ute på älvsborgsbron och promenerar, ska bara uppmärksamma alla om att cykelbanan är avstängd på ena sida och vi får samsas om en cykelbana i båda riktningarna, det är ganska trångt och man får köra försiktigt förbi varandra, dessutom är det jätteviktigt att man håller höger, om man är lite långsammare än övrig trafik. Nu blir det ju ofta så att jag kör om många cyklister på min väg till jobbet, speciellt på älvsborgsbron, eller framförallt och endast där, för i vanliga fall är det bilarna som kör om mig när jag susar fram i 45 km/h på 70vägarna. Jag får egentligen inte lov att köra på cykelbanan med min eumoppe, men att ge sig ut på älvsborgsbron är rena självmordet för en långsam rosa eumoppe, jag hade blivit mosad av första bästa lastbil. Det hade inte känts riktigt rätt, fast då hade jag ju iofs förmodligen blivit räddad av en väldigt vacker brandman eller ambulansman. Nej nej nej, det är inte värt att bli mos för iallafall. Jag kör så snällt och långsamt på cykelbanan och respekterar alla runt omkring mig och saktar ner när jag möter eller måste köra om. Om det går att köra om, för vissa cyklister brukar tro att dem äger cykelbanan och placerar sin cykel precis i mitten så jag inte kan köra om. Då muttrar jag något hemskt i mitt huvud och ligger och kör sakta ganska tätt bakom dem tills dem kör in mot sidan. Ingen kör ju bättre än en själv, inte sant. och även jag är ibland cyklist, nog kastar jag hatiska blickar på alla trimmade mopeder som blåser förbi mig på cykelbanan när dem egentligen borde köra på vägen. Dem borde faktiskt ta och skärpa sig!
Nu är det en vecka kvar på "semestern" jäklars vad fort det har gått. Men skönt. Intrycket är att det har regnat och varit mulet merparten av alla dagar dessa fyra veckor, det har inte varit någon värme, för jag har kört moppe i höstskruden, brr och vintervantar. Apråpå vantar så kom min kollega på en utmärkt lösning på mitt vantproblem. I fredags när jag åkte till jobbet hällregnade det nämligen, det öste ner nåt så kopiöst att det kändes som någon duschade över mig med en brandslang :o) eller liknande. Som tur var höll regnkläderna hyffsat torrt, tröjan blev lite blöt men byxorna höll mirakulöst undan vattnet. Mina vinterskinnvantar med mjukt i blev dock så dyngsura att jag fick vrida ur dem i handfatet när jag kom fram. Dem torkade inte på hela dagen. Jag fick lägga en tidning under mina droppande regnkläder för det var pölar överallt där jag hade varit innan jag fått av mig alla blöta kläder.
Någon timme efter min ankomst, klarnade det upp och blå himmel visade sig ett tag, lagom till att jag skulle åka hem kom det en störtskur igen, jag vågade inte cykla hem utan regnkläder, trots att det faktiskt hade slutat när jag väl skulle åka. Jag klarade mig hyffsat bra hem, bara blåst och några enstaka droppar. När jag kom hem ställde jag mig och skruvade isär blinkerslampan som var trasig.
Jag tog med mig lampan och min syster och vi åkte till sisjön, för jag ville gå i affärer lite. Vi gick in på stadium xxl och strosade runt en stund, jag ville se dem silvriga stavarna med rosa blommor på som hon hade pratat om en dag, dem var dock lite sämre än mina i utformingen på handtagen, men väldigt vackra. Syrran köpte såna, för mamma hade snott hennes stavar. Jag köpte skydd till mina rollerblades, så nån vacker solig dag ska jag nog våga mig ut och åka igen. Men jag tror inte att jag vågar ramla trots att jag har skydd, jag är alldeles för feg och försiktig. Min största dröm är fortfarande att lära mig bromsa.
Lampan och jag sprang in på ett ganska så tomt Micro bilvaruhus, ja ni vet. Där fanns det en tjej som stod och pillade med någon slags kartong. Det fanns ett könummersystem men hon såg ledig ut och det var bara jag och en annan kund där så jag gick fram till henne och höll upp min vän lampan och frågade snällt om dem hade några såna där. SJÄLVKLART, sa hon och ledde mig till en hylla full av små lampor, hon tog fram rätt lampa till mig. 2 för 15 kronor. Så praktiskt och jag skyndade mig till den tomma kassan. Jag hade tyvärr inga kontanter i plånboken, vilket tvingade mig betala dem där 15 kronorna med mitt kort, vilket kändes så där lagom kul. Men men.
I got over it.
Syrran och jag åkte vidare till 421 för att gå en runda i alla klädaffärer, provade lite reaplagg, men det var inget som var riktigt bra på lindex, fortsatte till kapphal, där vi fyndade en röd klänning för halva reapriset och två kapribyxor till inte halva reapriset, men väl reapriset iallafall, fast det var lite för dyrt för mig egentligen. fick lite ångest. men byxorna var fina och praktiska och passade till mycket, så det fick gå för den gången. dem ljusa linnebyxorna kanske mamma kan ärva sen också. Dem är lite för vuxna och mogna för mig, men på kontoret blir dem perfekta.
Vi sprang även in på intersport och jag blev kär i ett par bruna träningsbyxor som var på rea, det var dem enda som var kvar, hängde där alldeles ensamma. Jag var tvungen att prova dem. :o) min syster var så snäll så hon ville köpa dem till mig. okej då, sa jag tveksamt och undrade var haken var. Åh, jag har velat ha bruna träningsbyxor med rosa detaljer jättelänge, jag var före min tid och letade som en galning förra året, när allt var svart och rött bara. Det bästa hade varit om det också dök upp en brun baddräkt med rosa o turkosa detaljer på, som det även gick att simma i. Jag är så himla sugen på att simma, men det är lite dyrt. Men åh. Snart måste jag i och bråka lite med pensionärerna.
Helgen är nu slut och över, söndagen är inne på sina skälvande timmar och jag har inte "hunnit" nä jag har inte "orkat" lägga den där ansiktsmasken idag heller. *suck* vilken vidrig människa jag är, men jag ska försöka kompensera det genom att sköja flour då. Och jag ska ta och diska dem tre glasen och 7 skedarna i diskhon innan jag går och lägger mig, så jag har några rena skedar att ta mina vitaminer och min fiskleverolja med imorgon. Herregud, det tar ju inte mer än fem minuter, förstår inte varför jag har dragit på det hela dagen.
I lördags, var jag och syrran ute och gick klockan åtta, inte mycket sovmorgon men väl nästan två timmar. Vi gick en timme runt på våra vägar och konstaterade alla krossade busskurar. Jag blir så arg och ledsen när dem krossar busskurer, det ser så tråkigt och dyrt ut. Jag förstår inte bara hur dem tänker dem där vandalerna. Problemet är väl att dem inte har tänkt en vettig tanke på flera år. minst 6-7 busskurar var krossade. Tänk om dem kunde tänka ett steg längre innan dem började panga rutor, det är ju vi, den stora massan som får betala dem där rutorna förr eller senare, genom våra skattepengar, genom höjda bussbiljetter. Tänk vad mycket annat bra vi kunde använt dem där skattepengarna till då, deras pengar, kanske till bra läkare och sjuksköterskor som kan pussla ihop dem vid nästa gängbråk dem råkar ut för. Men nej. Det är säkert roligare att krossa busskurar. Keep on, idiots.
Vi fick oss iallafall en skön promenad med stavarna. Sen bar det av till jysk. Vi letade efter en simpel lagerhylla till Susannas källare som befann sig i totalt kaos. Men den simpla billiga lagerhyllan på jysk, hade utgått. Vi tog ett varv på Rusta och jag köpte en ny skrivbordslampa, vilket visade sig totalt onödigt för när jag kom hem och skulle montera den, testade jag min gamla för en sista gång och då lös en naturligtvis perfekt. jäkla lampa. så nu måste jag gå tillbaka med den där lampan till rusta, om inte syrran vill köpa den av mig.
Rusta hade inte heller någon lagerhylla, bara en vit plåthylla som var alldeles för dyr. Nästa anhalt IKEA, vi gjorde ikea på en halvtimme ungefär, det är bra jobbat. Vi visste ju ungefär vad vi skulle ha. Lådis var naturligtvis slut. Säkert många som är hemma och organiserar i dem svarta lådorna för sju kronor styck. Vi köpte hyllis en liten ranglig plåthylla, som vi nu kan lämna tillbaka, för den behövdes inte. Vi hittade nämligen Nyholm påbyggnadshylla för 95 kronor, visningsexet var det enda som var kvar, och det fick vi köpa med glädje, plus att vi slapp montera. Helt underbart. Nyholm fanns sig till rätta i syrrans kaosartade källare och hon slängde saker för kung och fosterland, 3 svarta sopsäckar tror jag och sen var det fyra flyttkartonger med grejer som hon skulle ha på sitt nya jobb. Det blev kanon. Det blir ännu bättre när vi får på en bänkskiva på Nyholm också.
Jag passade också på att slänga mitt skräp som jag hade samlat i min källarskrubb, det kändes mycket bra och jag kände mig lite lättare och friare. Sen var vi uppe hos mor och far och suckade över deras semesterrenovering. Pappa hade kladdat vit färg över hela hallen. Vi bara suckade och skrattade åt våran hopplöse fader. "Mitt" barnkammarskåp bytte bostad och flyttade från mammas lekrum till syrrans barnrum. Jag älskar det där barnkammarskåpet det är så gamalt och slitet och mysigt. När brosan var liten var det helt målat i mintgrönt, en hemsk färg. Men när mor hade kommit över sin mintgröna fas, gjordes skåpet om till syrran och färgen slipades av och insidan målades i blått och speglar sattes upp på den två öppna hyllplanen. Nu önskar jag ju att jag hade en bild som jag kunde dela med er. Faktum är att jag faktiskt har hittat min mobil/datasladd, så jag skulle kunna ta en bild på det och lägga in vid senare tillfälle. Sladden hade förresten dykt upp i lådan som jag redan hade letat i femtielva gånger, den enda lådan som jag har mina sladdar och teknik i. Jag undrar just var den hade gömt sig alla dem gångerna jag hade stått och plirat ner i lådan och kliat mig i huvudet. Men nu hade den kommit hem igen. Hurra. Telefonen är tömd på bilder och meddelande, nu börjar vi om på nytt.
Så sammanfattningsvis röjde vi och städade på lördagen, fick även städat lite i mitt lilla hem och bytte min opassande jeansmatta mot en ljus trasmatta som matchar mina färger perfekt. Lycka!
Söndagen började återigen med promenad, men idag runt lilla Delsjön det tog väl cirka en timme det med, skönt att gå i skogen, men det blåste så fasligt i början, fanns även risk för regn, men vi klarade oss. Säkert tack vare att vi alla hade regnjackor på oss. Syrrans gamla barndomskompis plus barn och hund var med på promenaden, och dem höll ett bra tempo, jag fick kämpa för att hinna med mina stavar.
Resten av dagen har jag faktiskt inte gjort någonting, jag satt lite vid datorn, men orkade inte riktigt göra något, sen låg jag i soffan och kollade på mitt inspelade Trazan och Barnarne, som inte var lika roligt som jag minns det, faktum är att jag nog aldrig ens såg det som barn. Jag minns bara att folk har sagt att det var väldigt roligt och så kommer den där klassiska repliken "Är bananerna fina?" ja, ni fattar om ni fattar.
Vill somna där i soffan men det gjorde jag inte. Fick dagen att gå ändå på nåt märkligt sätt. Kvart över tre började en svensk film på fyran "Zingo", jag har sett den förr, för min kompis tyckte en var så bra. Jag har nog alltid var lite tveksam till den, för att jag inte riktigt förstår den helt fullt ut. Men det är lite småroligt när Zingo ringer till (Per Moberg) mitt i natten och han svarar - Mos. för det är så han heter. Men vem heter Mos, det är ett roligt namn.
Filmen är rätt lätt skruvad och invecklad, lite sönderknarkad och blåst. Slutet är helt galet och man lämnas med en känsla av jag vet inte vad.
Såg på Per Moberg idag när han lagade mat på fyran, hemmagjord pasta, det såg ju mysigt ut. Men lite invecklat och tidskrävande, pesto.. mm mums, luktade vitlök och gott. Kunde nästan känna det enda hit. Spelade in "How to look good naked" på femman som går samtidigt och kollade efteråt, kan tycka att det är ett lite småmysigt porgram sådär på söndagskvällen. Nu har jag bloggat i flera timmar och innan dess satt jag och pillade med mobilen och raderade meddelanden samtidigt som jag lyssnade till Mark Levengoods samhetslena stämma.
Nu hägrar fem minuter diskning och den där floursköljningen jag lovade. Sen ska jag nog fundera allvarligt på sängen. Kan vara skönt att vara något utvilad imorgon på jobbet.
Tyvärr orkar inte lägga in några bilder idag, shame on me. Nästa gång, jag lovar.
Tjipp och hej leverpastej
Kommentarer
Postat av: Magdalena
BLOGGA! Behöver något att läsa på jobbet. :) *KRAM*
Trackback
