Dina ord
Huvudet fullt av, ja, jag vet inte riktigt vad, instrumental syntpop kanske, för det är väl inte direkt techno...isåfall väldigt mjuk techno. Dålig på genrar men musiken är bra och hjälper till att tömma skallen på väg till och från jobbet och på lunchrasten. Ganska så trögstartad idag, jag tror jag sov till halv tio iallafall, det var skönt att kunna ligga kvar i sängen lite. Gick runt och pysslade iordning lite och sen hade jag en halvtimme över innan jag skulle åka, så då satte jag mig och läste ur min födelsedagspresent pocketboken "Martina-koden" hysteriskt rolig bok, eftersom man ser Martina Haag framför sig och hennes lite ettriga röst och hennes vimsiga och röriga sett, hon måste vara en blandning av luft och eld (pitta och vata) i ayurvedan.
Det var en mulen förmiddag när jag satte mig på moppen, men drog ändå på mig solglasögonen i vid rödljuset för det var så starkt ljus trots molnen. Jag lyckades pricka in ett helt gäng med instrumental syntpop på vägen och på något sätt är det lite underbarare att åka moppe då. Det går helt klart bra med SMPJ ockås men snart får man akta sig så man inte sväljer ett gäng flugor när man sjunger med.
Ett tråkigt konstaterande, det är inte lika roligt utan mat på något sätt. Syrran går på diet och dricker bara, hon var hemma hos mig igår, fick lite massage och stannade och kollade på tv med mig. Vi drack te, men vi hade inte lika roligt som när bordet är uppdukat av syndigheter och godheter som man vill trycka in i munnen. Mat är som ett socialt klister som binder oss samman. Men hur kommer man in på djupet, när lär man sig ha djupa samtal istället för att hålla maten i handen i rädd för vad som möjligen skulle komma till ytan. Maten är som en bekväm mur för allt det där jobbiga, djupa och trevliga som man kanske skulle behöva prata om.
Jag längtar galet sjukt till Stockholm nu, jag är sugen på att börja packa min väska när jag kommer hem, ställa fram allt prydligt som jag behöver, komma på hur man förminskar ett på gummistövlar och hur man får plats med sängkläder och regnbyxor, kläder och handduk i handbagaget. Det känns inte hållbart. Lite ångest och tråkigt är det såklart att jag inte lyckats gå ner 20 kilo den senaste veckan, för då hade Stockholmsbesöket blivit helt fantastiskt underbart. Jag skulle bli beundrad och hyllad av käreste som skulle kysst mina fötter... Eller nja nä det skulle han nog inte gjort, men han skulle tyckt att jag var duktig och fin. Hans åsikt är ju den enda som betyder något egentligen. Men det får gå ändå, det är som det är.
Jag har varit riktigt skruttig med mina steg, måste ta och skärpa mig, förstår inte varför det ska vara så svårt att komma upp i sina 10000 om dagen. Grr
..Dina ord...SMPJ hääärlig låt.
Det var en mulen förmiddag när jag satte mig på moppen, men drog ändå på mig solglasögonen i vid rödljuset för det var så starkt ljus trots molnen. Jag lyckades pricka in ett helt gäng med instrumental syntpop på vägen och på något sätt är det lite underbarare att åka moppe då. Det går helt klart bra med SMPJ ockås men snart får man akta sig så man inte sväljer ett gäng flugor när man sjunger med.
Ett tråkigt konstaterande, det är inte lika roligt utan mat på något sätt. Syrran går på diet och dricker bara, hon var hemma hos mig igår, fick lite massage och stannade och kollade på tv med mig. Vi drack te, men vi hade inte lika roligt som när bordet är uppdukat av syndigheter och godheter som man vill trycka in i munnen. Mat är som ett socialt klister som binder oss samman. Men hur kommer man in på djupet, när lär man sig ha djupa samtal istället för att hålla maten i handen i rädd för vad som möjligen skulle komma till ytan. Maten är som en bekväm mur för allt det där jobbiga, djupa och trevliga som man kanske skulle behöva prata om.
Jag längtar galet sjukt till Stockholm nu, jag är sugen på att börja packa min väska när jag kommer hem, ställa fram allt prydligt som jag behöver, komma på hur man förminskar ett på gummistövlar och hur man får plats med sängkläder och regnbyxor, kläder och handduk i handbagaget. Det känns inte hållbart. Lite ångest och tråkigt är det såklart att jag inte lyckats gå ner 20 kilo den senaste veckan, för då hade Stockholmsbesöket blivit helt fantastiskt underbart. Jag skulle bli beundrad och hyllad av käreste som skulle kysst mina fötter... Eller nja nä det skulle han nog inte gjort, men han skulle tyckt att jag var duktig och fin. Hans åsikt är ju den enda som betyder något egentligen. Men det får gå ändå, det är som det är.
Jag har varit riktigt skruttig med mina steg, måste ta och skärpa mig, förstår inte varför det ska vara så svårt att komma upp i sina 10000 om dagen. Grr
..Dina ord...SMPJ hääärlig låt.
Kommentarer
Trackback
