Förvandlingsknappen
Tänk om man kunde ändra skepnad och förvandla sig själv, det kan man ju till viss del, fast det tar ju tid. Jag hade gärna velat ha en knappanel på underarmen där jag kunde ändra skepnad när det passade. Han strosade runt min plats och pratade i telefon, jag log inombords och sken upp som en sol, försökte att inte för självklart följa honom med blicken, men det är svårt. Han är ju absolut finast på jobbet och man blir glad i hela kroppen när man ser honom. Jag njuter av dem här sekunderna och önskar i samma ögonblick att jag har den här lilla knappanelen på underarmen där jag kan förvandla mig till hans drömtjej, jag har ingen aning om hur hon ser ut, det kanske är jag, vem vet?!
Fast troligtvis inte. Jag är ju inte min egen drömtjej än...till det yttre. Kanske om jag hade varit lite mindre, lite smalare, lite lite lite. Min personlighet är det ju inga direkta fel på, jag är ju en smart djup tjej med intellegenta tankar, trivs ganska bra med hur jag slutligen blev i det inre, vem skulle inte vilja ha en tjej som jag?!. Kanske bara hade behövt lite mer självförtroende och självsäkerhet. Men annars är jag ju förfasen rena drömtjejen, det är bara inte så många som har insett det än.
Martina Haag hade ju sitt parallella liv som hon drömde sig bort till ibland när det var svårt. Jag vill också ha ett parallellt universum att fantisera om. Där är vi ett par, osäkert om vi är särbos eller sambos, jag kan inte riktigt tänka mig att flytta från min lägenhet på ett bra tag, så vi är nog särbos iallafall. Vi är det perfekta teamet och har det hur mysigt och bra som helst ihop, skrattar rmycket och har djupa samtal om livet. Bråkar gör vi sällan. Vi sitter och spelar tvspel en del, jag är ju inte så duktig, men han lär mig och sen är vi ute i skogen mycket och klättrar i berg och han lär mig allt han kan om sitt specialintresse, som bara göra honom ännu mer intressant. Jag suger åt mig som en svamp av allt han berättar. Vem kunde tro att det skulle bli så här bra och att jag äntligen skulle hitta nån som gillade mig på det där sättet. Min gamla käreste och min nya käresta blev naturligtvis jättegoa vänner med en gång, dem är ju så lika och landsmän också. Han är den finaste på jorden och så söt att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Det är alltid roligt att vara på jobbet tillsammans och vi går i smyg och ler åt varandra. Självklart har han slutat med den där ovanan jag inte gillar också. :o)
En fantasi, en fin fantasi...omöjlig?! ja, ganska så.
Fast troligtvis inte. Jag är ju inte min egen drömtjej än...till det yttre. Kanske om jag hade varit lite mindre, lite smalare, lite lite lite. Min personlighet är det ju inga direkta fel på, jag är ju en smart djup tjej med intellegenta tankar, trivs ganska bra med hur jag slutligen blev i det inre, vem skulle inte vilja ha en tjej som jag?!. Kanske bara hade behövt lite mer självförtroende och självsäkerhet. Men annars är jag ju förfasen rena drömtjejen, det är bara inte så många som har insett det än.
Martina Haag hade ju sitt parallella liv som hon drömde sig bort till ibland när det var svårt. Jag vill också ha ett parallellt universum att fantisera om. Där är vi ett par, osäkert om vi är särbos eller sambos, jag kan inte riktigt tänka mig att flytta från min lägenhet på ett bra tag, så vi är nog särbos iallafall. Vi är det perfekta teamet och har det hur mysigt och bra som helst ihop, skrattar rmycket och har djupa samtal om livet. Bråkar gör vi sällan. Vi sitter och spelar tvspel en del, jag är ju inte så duktig, men han lär mig och sen är vi ute i skogen mycket och klättrar i berg och han lär mig allt han kan om sitt specialintresse, som bara göra honom ännu mer intressant. Jag suger åt mig som en svamp av allt han berättar. Vem kunde tro att det skulle bli så här bra och att jag äntligen skulle hitta nån som gillade mig på det där sättet. Min gamla käreste och min nya käresta blev naturligtvis jättegoa vänner med en gång, dem är ju så lika och landsmän också. Han är den finaste på jorden och så söt att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Det är alltid roligt att vara på jobbet tillsammans och vi går i smyg och ler åt varandra. Självklart har han slutat med den där ovanan jag inte gillar också. :o)
En fantasi, en fin fantasi...omöjlig?! ja, ganska så.
Kommentarer
Trackback
