kola

Änggårdsbergen, en av mina nya favoritplatser på jorden. Vilket ställe! Igår tog jag mig tid att vandra fritt och ströva runt i grönområdet som ligger så nära min bostad att det vore ett brott att låta bli. Solen sken, fåglarna kvittrade, det var en perfekt dag för en söndagspromenad, det var många andra som också tyckte det. Jag hade beslutat mig för att följa skyltarna mot botaniska trädgården, sagt och gjort och jag trampade glatt iväg. Hann inte komma långt förrän jag var tvungen att stanna upp och helt förstummad beundra utsikten som sträckte sig bortåt havet. Ja, jag såg faktiskt ända bort till kuststräckan, havet, horisonten. Det kändes inte som om jag hade klättrat så högt att jag skulle kunna se så långt, men vad lycklig jag blev. Hittade en liten bergskulle som var perfekt att sitta på för att t ex, fika på en god picknick, hångla med sin käresta eller bara meditera över livet. Just då hade jag inte riktigt tid att meditera, jag skulle ju till botaniska, så jag traskade motvilligt vidare.

Efter ett tag kom jag fram till grinden in till botaniska, hade ingen lust att kliva in där, så jag vände. Det satt små söta skyltar på träden runt i kring, det var den "amerikanska skogen" och i sunkmarken växte dem mest fanastiska praktfulla, gula..blommorna som såg ut som stora bananer eller gula fjädrar, överallt hade det poppat upp. Tog naturligvis en bild, lägger upp senare när jag är hemma. När jag hade gått till botaniska var jag uppe i 5000 steg ungefär, vilket helt enkelt slutade med att jag hade gått dryga 10000 när jag var klar och det var bara förmiddag. Så den dagen var stegstatistiken jättebra.