Som man bäddar får man ligga
Ja, jag får väl skylla mig själv, blev ju inte alls nyfiken vem min beundrare är som läser min blogg. hm!!!
Ovisshet kan man ju bli galen av, men jag är avslappnad, andas och tar det lungt. För övrigt brukar jag bädda min säng ganska så skönt, sover alltid gott. Fast nu har jag i några nätter känt ett behov att bli omhållen...(konstigt ord), eller att få gosa in sin näsa i någons nacke. Jag vet ju tyvärr att det aldrig är så mysigt när det väl ligger någon där, för då är det bara svettigt och varmt och det är armar och ben överallt och det är alltid en arm som inte får plats och som envist hamnar i kläm och i vägen.
Idag vårregnar det, det luktar underbart, fräscht och levande, asfalten är varm och alla dofter förstärks. Skogen exploderar i ljusgröna färger och det pirrar i hela kroppen. Det är som man väcks till liv på nytt och alla känslor ligger och bubblar som såpbubblor. Jag vill sjunga och springa, leka kurregömma...(vilket konstigt ord egentligen) och jage. Dessutom har jag drabbats av hångelsjukan och lider nu av ett fruktansvärt sug som endast går att dämpa med hångel (vilket jag inte får av någon anledning) och halvt och halvt går att dämpa med hjälp av kexchoklad.
Igår på bensinmacken, satt det en kille i en bil och kollade när jag tankade moppen, så när jag skulle gå in och betala så stack han ut huvudet ur fönstret..-eh snyggt att matcha med hjälmen, hö hö. sa han.
Jag tänkte, han såg inte så pjåkig ut. - Ja visst är det, man måste matcha ju, ska vi hångla?!
Nä, jag sa inte det sista, jag skrek det i huvudet, log och gick in och betalade min bensin 72 kronor tror jag.
Nädå, jag är inte alls desperat, på någe vis. Jag vet tyvärr precis vad som är den stora katalysatorn till det hela, förrutom att man alltid blir kär på våren. Men den som väntar på något gott, väntar väl aldrig för länge och nån gång i år ska jag väl ändå få hångla lite åtminstonde. Hoppas jag.
