Tabu
Tårarna rinner ner för kinden av vinddraget som blir när jag kör, trots att jag har visir nere så letar sig den kalla vinden in i ögonen och får dem att tåras. Jäkla sidospegel måste den alltid hänga och slänga och skruva upp sig, jag spänner den där jäkla skruven varje dag. Jag måste göra nåt fel.
Dagen är full av ärenden först ett läkarbesök inne i stan, sen var planen att lämna blod. Ruttet nog, vilket jag inte hade uppmärksammat öppnade givetvis inte droppen förrän 11.30 idag och jag hade inte tänkt stå där i över en timme och vänta. Så det fick bli till att vända hemåt. Tog en tur förbi ica maxi och köpte lite frukt och batterier till helgen. Fyra äpplen, fyra päron, stod och valde mellan fyra pack och tio pack på batterierna. Men det blev tiopack, det skillde ganska mycket på styckpriset per batteri och jag är storförbrukare.
Det som är lite tråkigt den här månaden, är att min fina lägenhet liksom har urholkat min ekonomi så fullständigt att jag kände mig pank redan 1 april. Jag försökte ignorera detta och envis som jag är bestämde jag mig för att resa till Stockholm ändå den här helgen, det får bära eller brista. Man måste våga leva lite på kanten av sin existens och det är en konst att vända på varenda slant utan att det märks. Jag har länge lyckats klara mig på mindre och får det alltid att gå ihop i slutändan ändå. Jag har ju bara mig själv att tänka på, och lite uppoffringar får man göra på grund av sina friska prioriteringar. Ekonomi, så roligt som det bara kan vara att göra budgetar och föra in summor i fina små excelark, så har det alltid varit ett tabuämne precis som sex. Det pratar man inte, det är privat, precis som om pengar skulle vara något smutsigt som man skäms för och speciellt skäms man när man inte har några. Ja, det är väl ganska fullt och eländigt att vara fattig, det vill man ju inte skylta med och man är rädd att be om hjälp. För ekonomin är ju verkligen en sån sak som alla borde kunna och alla bode ta eget ansvar för.
Kolla bara på stackarna i lyxfällan, som så länge blundar för sin egen fattigdom och katastrofekonomi. Nä, jag är inte i närheten, jag betalar gärna mina räkningar i tid och det som blir över är ju ren bonus. Jag har ju aldrig tjänat så här mycket pengar som jag gör idag, så jag tycker att jag lever rena jetsetlivet, fast inte just aprilmånad då, hemska månad, ta slut fort fort. Bara jag klarar mig till den 25'e så kan jag andas ut igen.
Dagen är full av ärenden först ett läkarbesök inne i stan, sen var planen att lämna blod. Ruttet nog, vilket jag inte hade uppmärksammat öppnade givetvis inte droppen förrän 11.30 idag och jag hade inte tänkt stå där i över en timme och vänta. Så det fick bli till att vända hemåt. Tog en tur förbi ica maxi och köpte lite frukt och batterier till helgen. Fyra äpplen, fyra päron, stod och valde mellan fyra pack och tio pack på batterierna. Men det blev tiopack, det skillde ganska mycket på styckpriset per batteri och jag är storförbrukare.
Det som är lite tråkigt den här månaden, är att min fina lägenhet liksom har urholkat min ekonomi så fullständigt att jag kände mig pank redan 1 april. Jag försökte ignorera detta och envis som jag är bestämde jag mig för att resa till Stockholm ändå den här helgen, det får bära eller brista. Man måste våga leva lite på kanten av sin existens och det är en konst att vända på varenda slant utan att det märks. Jag har länge lyckats klara mig på mindre och får det alltid att gå ihop i slutändan ändå. Jag har ju bara mig själv att tänka på, och lite uppoffringar får man göra på grund av sina friska prioriteringar. Ekonomi, så roligt som det bara kan vara att göra budgetar och föra in summor i fina små excelark, så har det alltid varit ett tabuämne precis som sex. Det pratar man inte, det är privat, precis som om pengar skulle vara något smutsigt som man skäms för och speciellt skäms man när man inte har några. Ja, det är väl ganska fullt och eländigt att vara fattig, det vill man ju inte skylta med och man är rädd att be om hjälp. För ekonomin är ju verkligen en sån sak som alla borde kunna och alla bode ta eget ansvar för.
Kolla bara på stackarna i lyxfällan, som så länge blundar för sin egen fattigdom och katastrofekonomi. Nä, jag är inte i närheten, jag betalar gärna mina räkningar i tid och det som blir över är ju ren bonus. Jag har ju aldrig tjänat så här mycket pengar som jag gör idag, så jag tycker att jag lever rena jetsetlivet, fast inte just aprilmånad då, hemska månad, ta slut fort fort. Bara jag klarar mig till den 25'e så kan jag andas ut igen.
Kommentarer
Trackback
