Världens bästa band - UP
Det får bli en liten morgonblogg innan jag ska ut och göra frukost och börja greja med lägenheten.
Igår hände det igen, jag kom till himlen, himlen befann sig i Pusterviksbaren en trappa upp på ett trångt dansgolv framför en liten scen. Jag såg Gud och det var Christer, tro det eller ej. Han lös av kärlek och godhet och glädje, så det måste bara varit han. Hela stället andades extas och publiken pulserade, studsade upp och ner i takt till vad jag tror är typ världens bästa, härligaste och trallvänligaste musik. Vilka genier dem är, hur kan man göra såna låtar?!
Christer visste inte till sig av lycka och uppskattning mot publiken som älskar dem och han sjung för kung och fosterland och svettien sprutade fullkomligen. Det var en liten showcasespelning, en man från australien var där och lyssna på dem, för att avgöra om dem är tillräckligt bra för att lanserar på andra sidan jorden, och det är klart att dem är, skitkul för dem. Bara dem inte glömmer av Göteborg. Man måste få sin årliga dos av UP.
Vem kunde tro att Kola skulle bli en sån fanatisk synthpopare, Guds vägar är verkligen outgrundliga ;o)
Jag gjorde aldrig något direkt försök att tränga mig fram till min kärlek i slutet efter spelningen, dem brukar alltid finnas kvar en stund och snacka med sin publik och ta emot hyllningar och kramar. Visst kunde jag gått fram och kramat honom, men jag visste inte direkt vad jag skulle säga mer än nåt klyschigt att dem är det bästa bandet och att deras musik är så underbar. Det känns som man blir dragen tillbaka i tiden till sina härliga tonår när vi hängde efter arvingarna, då man gjorde vad som helst för en kram, ett kort med sin favorit och en tusonde autograf.
Nä, jag har mognat och blivit vuxen och alldeles för feg så klart. För det var ju dem där ögonblicken tillsammans med sin kärlek som gav livet mening.
Och även om det nu är så att jag avgudar och älskar Christer så säger ju min realistiska, verklighetsförankrade hjärna att chansen att det skulle bli vi är miniminimala. Även om det nu händer att artister faller för sina fans ibland. Men sån tur skulle jag aldrig ha, det hade ju dessutom varit lite för ironiskt om min första pojkvän skulle bli han.
Jag är och förblir en nucka säkert resten av livet, slår vad om att jag om tio år fortfarande drömmer kärlekskranka drömmar om min bästa kompis i Stockholm och ligger nätterna långa och pratar i telefon med honom.
Kan jag inte få Klubba eller Christer, så kan det vara ;o) ha ha, då är jag hellre ensam. Har man träffat dem bästa, så nöjer man sig inte med mindre. Tänk vad jobbigt att alltid behöva jämföra och mäta alla efter den måttstocken, kommer någon annan nånsin leva upp till dem kraven.
Ooops, förresten jag tar tillbaka det där vadet, jag slår inte alls vad. Sist jag slog vad med mina kompisar i nian om att jag fortfarande skulle vara singel och inte haft en enda pojkvän på tio år så gick det i uppfyllelse. Så jag ska inte slå såna där vad längre, för dem har en tendens att gå i uppfyllelse..
Nu kokar mina ägg, så det är väl dags för frukost om några minuter, sen drar renoveringen igång igen.
Jag skrev en lång lista på saker som ska göras idag, önskar så att jag hade orkat måla taket i hallen igår, men jag får göra det nu istället. Pappa och jag satte upp kakel igår, vi har ungefär hälften kvar. Det blir jäkligt snyggt, men det är lite jobb och pill. Var ett jäkla jobb och få bort allt gammalt bruk, pappa hade köpt en diamantklinga på Jula, så han slipade bort det, och det gick ganska fort men helsike var det dammade, så nu har jag stendamm precis överallt i hela köket, i alla skåp på allt porslin, i kastruller och lådor. Härligt härligt, det lär ta ett tag att få undan det.
Mitt mål idag är iallafall som sagt, måla taket i hallen, slipa skarvar, få upp tapeten, sätta det sista kaklet, få upp persienner i köket, måla väggarna i hallen, dekorera dem vita möblerna med kvisten, hitta en affär som kan sälja mer möbelfärg till mig, fortsätta måla dörrarna i hallen och byta handtag på dem, få lite mer ordning och städa upp lite här. Det är massa pill kvar innan lägenheten når perfektion, köksgolvet får jag nog ta lite senare i början på mars. Nu ringde äggklockan, nu är äggen klara. Så vi ses lite senare, förhoppningsvis med några bildbevis på att jag har jobbat hårt idag.
Kram på er
Igår hände det igen, jag kom till himlen, himlen befann sig i Pusterviksbaren en trappa upp på ett trångt dansgolv framför en liten scen. Jag såg Gud och det var Christer, tro det eller ej. Han lös av kärlek och godhet och glädje, så det måste bara varit han. Hela stället andades extas och publiken pulserade, studsade upp och ner i takt till vad jag tror är typ världens bästa, härligaste och trallvänligaste musik. Vilka genier dem är, hur kan man göra såna låtar?!
Christer visste inte till sig av lycka och uppskattning mot publiken som älskar dem och han sjung för kung och fosterland och svettien sprutade fullkomligen. Det var en liten showcasespelning, en man från australien var där och lyssna på dem, för att avgöra om dem är tillräckligt bra för att lanserar på andra sidan jorden, och det är klart att dem är, skitkul för dem. Bara dem inte glömmer av Göteborg. Man måste få sin årliga dos av UP.
Vem kunde tro att Kola skulle bli en sån fanatisk synthpopare, Guds vägar är verkligen outgrundliga ;o)
Jag gjorde aldrig något direkt försök att tränga mig fram till min kärlek i slutet efter spelningen, dem brukar alltid finnas kvar en stund och snacka med sin publik och ta emot hyllningar och kramar. Visst kunde jag gått fram och kramat honom, men jag visste inte direkt vad jag skulle säga mer än nåt klyschigt att dem är det bästa bandet och att deras musik är så underbar. Det känns som man blir dragen tillbaka i tiden till sina härliga tonår när vi hängde efter arvingarna, då man gjorde vad som helst för en kram, ett kort med sin favorit och en tusonde autograf.
Nä, jag har mognat och blivit vuxen och alldeles för feg så klart. För det var ju dem där ögonblicken tillsammans med sin kärlek som gav livet mening.
Och även om det nu är så att jag avgudar och älskar Christer så säger ju min realistiska, verklighetsförankrade hjärna att chansen att det skulle bli vi är miniminimala. Även om det nu händer att artister faller för sina fans ibland. Men sån tur skulle jag aldrig ha, det hade ju dessutom varit lite för ironiskt om min första pojkvän skulle bli han.
Jag är och förblir en nucka säkert resten av livet, slår vad om att jag om tio år fortfarande drömmer kärlekskranka drömmar om min bästa kompis i Stockholm och ligger nätterna långa och pratar i telefon med honom.
Kan jag inte få Klubba eller Christer, så kan det vara ;o) ha ha, då är jag hellre ensam. Har man träffat dem bästa, så nöjer man sig inte med mindre. Tänk vad jobbigt att alltid behöva jämföra och mäta alla efter den måttstocken, kommer någon annan nånsin leva upp till dem kraven.
Ooops, förresten jag tar tillbaka det där vadet, jag slår inte alls vad. Sist jag slog vad med mina kompisar i nian om att jag fortfarande skulle vara singel och inte haft en enda pojkvän på tio år så gick det i uppfyllelse. Så jag ska inte slå såna där vad längre, för dem har en tendens att gå i uppfyllelse..
Nu kokar mina ägg, så det är väl dags för frukost om några minuter, sen drar renoveringen igång igen.
Jag skrev en lång lista på saker som ska göras idag, önskar så att jag hade orkat måla taket i hallen igår, men jag får göra det nu istället. Pappa och jag satte upp kakel igår, vi har ungefär hälften kvar. Det blir jäkligt snyggt, men det är lite jobb och pill. Var ett jäkla jobb och få bort allt gammalt bruk, pappa hade köpt en diamantklinga på Jula, så han slipade bort det, och det gick ganska fort men helsike var det dammade, så nu har jag stendamm precis överallt i hela köket, i alla skåp på allt porslin, i kastruller och lådor. Härligt härligt, det lär ta ett tag att få undan det.
Mitt mål idag är iallafall som sagt, måla taket i hallen, slipa skarvar, få upp tapeten, sätta det sista kaklet, få upp persienner i köket, måla väggarna i hallen, dekorera dem vita möblerna med kvisten, hitta en affär som kan sälja mer möbelfärg till mig, fortsätta måla dörrarna i hallen och byta handtag på dem, få lite mer ordning och städa upp lite här. Det är massa pill kvar innan lägenheten når perfektion, köksgolvet får jag nog ta lite senare i början på mars. Nu ringde äggklockan, nu är äggen klara. Så vi ses lite senare, förhoppningsvis med några bildbevis på att jag har jobbat hårt idag.
Kram på er
Kommentarer
Trackback
