Förvirringen är total
Hej kära pms, välkommen till mitt liv igen. Idag ligger känslorna utanför huden och vibrerar, jag känner mig gråtmild. Jag trodde inte att jag hade pmsbesvär längre, kanske är det bara en ursäkt för att jag är en känslosam person. Jag fick ett meddelande inatt som jag läste imorse och jag borde blivit glad för det var gulligt och jag blev glad och sen började tankarna spinna på innebörden och på vad jag egentligen håller på med nu.
På att det finns en person i mitt liv som jag inte är beredd att släppa under några omständigheter och hur ser framtiden ut då, kan man gå vidare trots det, eller kommer ett helvete braka lös.
Skulle han lämna mig skulle jag uppslukas av sorg och dö, det är väl så det känns när hjärtat brister och frågan är kan man någonsin älska igen med ett trasigt hjärta.
Nu är det stiljte, nu är det lungt och jag vet inte om jag har vidare lust att röra om i grytan igen.
Alla jag träffar jämför jag, jag vrider och vänder, letar fel och kastar bort, det är inte rättvist mot någon, så kanske borde jag leva i ensamhet iallafall.
Kvittohögen ligger på skrivbordet i väntan på att få bli registrerade in i mitt lilla exceldokument, jag gick upp vid nio och åt frukost, havregrynsgröt har blivit en vana, men hallon, kanel och mjölk, ingen delikat anrättning man sitter och njuter av men det är föda. La en mask, tog en dusch, diskade och gjorde lunchmat till ikväll, tomatsoppa med fisk och grönsaker. Snart är det dags att plocka ihop sina grejer och bege sig iväg till jobbet.
Det händen lustig sak på korsvägen igår, det kom fram en man och flirtade med mig, han hade utländsk härkomst och pratade så tyst att jag fick säga "va?" hela tiden. Han kom fram och kommenterade min reflexgroda från ikea, först trodde jag att han sa att jag hade en fin hatt. Jag log och nickade och sa, tack. Men sen frågade han om han fick dra i "paddan" som satt på min bröstficka. Nej, sa jag och skrattade. Han la tillomed märket till ödlan på tanden, fast han trodde att det också var en groda. Han försökte konverse och jag svarade artigt på hans frågor.
Lättad såg jag hur åttan rullade in på hållplatsen och gick på, och han kom efter och satte sig jämte mig och ville att vi skulle dricka kaffe nån dag och fika och om han möjligtivs fick min mailadress. Jag sa, nej och log. Det var ju modigt av honom men kola är svårflirtad.
På att det finns en person i mitt liv som jag inte är beredd att släppa under några omständigheter och hur ser framtiden ut då, kan man gå vidare trots det, eller kommer ett helvete braka lös.
Skulle han lämna mig skulle jag uppslukas av sorg och dö, det är väl så det känns när hjärtat brister och frågan är kan man någonsin älska igen med ett trasigt hjärta.
Nu är det stiljte, nu är det lungt och jag vet inte om jag har vidare lust att röra om i grytan igen.
Alla jag träffar jämför jag, jag vrider och vänder, letar fel och kastar bort, det är inte rättvist mot någon, så kanske borde jag leva i ensamhet iallafall.
Kvittohögen ligger på skrivbordet i väntan på att få bli registrerade in i mitt lilla exceldokument, jag gick upp vid nio och åt frukost, havregrynsgröt har blivit en vana, men hallon, kanel och mjölk, ingen delikat anrättning man sitter och njuter av men det är föda. La en mask, tog en dusch, diskade och gjorde lunchmat till ikväll, tomatsoppa med fisk och grönsaker. Snart är det dags att plocka ihop sina grejer och bege sig iväg till jobbet.
Det händen lustig sak på korsvägen igår, det kom fram en man och flirtade med mig, han hade utländsk härkomst och pratade så tyst att jag fick säga "va?" hela tiden. Han kom fram och kommenterade min reflexgroda från ikea, först trodde jag att han sa att jag hade en fin hatt. Jag log och nickade och sa, tack. Men sen frågade han om han fick dra i "paddan" som satt på min bröstficka. Nej, sa jag och skrattade. Han la tillomed märket till ödlan på tanden, fast han trodde att det också var en groda. Han försökte konverse och jag svarade artigt på hans frågor.
Lättad såg jag hur åttan rullade in på hållplatsen och gick på, och han kom efter och satte sig jämte mig och ville att vi skulle dricka kaffe nån dag och fika och om han möjligtivs fick min mailadress. Jag sa, nej och log. Det var ju modigt av honom men kola är svårflirtad.
Kommentarer
Postat av: Magdalena
Oj ny design på bloggen. vad förvånad jag blev. Härligt att du börjat igen, har varit så tomt här.
Nej man uppslukas inte av sorg och dör när någon man älskar mer än man tror är möjligt försvinner. Och älska igen, det kan man. Även om det kanske inte känns så nu, eller när det faktiskt händer. Det låter som en klysha, men när man minst anar det så kommer någon som vid en jämförelse är lika bra. Eller någon som faktiskt inte ens jämförs för att vid det tillfället är personen man tidigare jämfört med inte måttstocken längre. Eller så visar det sig att personen du inte vill eller kan släppa inte kan det med dig heller och det löser sig till slut. Men det är svårt med kärlek.
Trackback
