kola

Oj oj oj, nu har det hänt igen, jag har blivit kär i Christer i universal poplab igen. Han är helt galet söt, så ödmjuk och mysig och snäll och trevlig och kärleksfull, ärlig, hjärtlig. Allt det där ger han oss från scenen, levererar helt underbara låtar som man bara måste sjunga med i. Hela min själ, hela mitt väsen, hela min kropp andas, sjunger och är musiken. Och denna underbara kille som man bara vill ta med sig hem och leka med. Nä, han är inte bara söt, han är absolut en av dem snyggaste killarna jag vet, oja sexig me, så man får rysningar. Dem där armarna, dem där små benen och näsan är så söt. Jo, visst tillhör han absolut kategorin söt sparris, dock inte skånsk, men det går absolut lika bra ändå. Jag kanske tillomed bättre, jag hade nog faktiskt kunnat byta från skånsk sparris till denna härliga lakritsblipbloppare.

Jag trodde faktiskt inte så mycket kunde slå Sticky fingers och stämningen där, men det gick lika bra med filmfestivalens tält. Det enda skruttiga var govlet, som helt gav med sig när alla hoppade på det, kändes som man stod på en studsmatta, vilket var lite läskigt. Det var helt klart en del UPfans där, för det var några med mig som kunde låtarna och viftade på armarna. Dem bjöd på nytt material och dela ut den senaste singeln till oss som stod längs fram. lyllo mig, bara autograf som fattas. He he, fast det är klart det är lite barnsligt kanske. Jag levde länge på den svettiga kramen jag fick på Sticky fingers. Oj oj, nu går ögonen i kors, kanske bäst att erkänna sig besegrad av sömnen och gå och borsta tänderna. Så man kan krypa ner i sängen och drömma underbara drömmar om en viss kille som sjunger helt underbart.