kola

När jag åkte till jobbet imorse var det helt tyst på orange express trots att det var mer folk än vanligt. Det är väl så när alla åker ensamma, alla är trötta och det är tidigt på morgonen, inte ens en radio eller mobiltelefon väsnades. Jag ville blunda och åka med bussen till slutstation, jag var så trött.
Samma fenomen men märkligare hittade jag på en spårvagn, där brukar det väsnas och pratas, kom inte ihåg vilken tid på dygnet det var, men det var helt tyst.

En kväll när jag åkte hem med spårvagnen satt jag bakom en herre med brunt, lockigt hår, jag satt och tittade på hans hår så länge att jag började fundera vad han hade geggat i det imorse för att framhäva sina lockar, det såg ut som vax eller liknande. På herrens axel låg ett långt hårstrå, det måste varit ett tjejhårstrå, undra hur det hamnade där, undrade vems det var, hans flickvän?, en arbetskamrat?, älskarinna? eller en helt vanlig främling?
På samma spårvagn fanns också en yngling med hörlurar under mössan, han var ganska söt på ett annorlunda sett. Han gick av någonstans på vägen, jag minns inte, men våra ögon möttes där i mörkret, han där ute och jag där inne, sen försvann han.

Jag håller på med seriös möbelrenovering hemma, jag ska måla ett hörnskåp, en byrå och en bokhylla i vitt. Sen ska jag ta upp motivet på min blivande tapet, en körsbärskvist, och göra en schablon på den och placera ut på alla mina nymålade möbler. Det känns som jag bor i en möbelaffär, eller i en möbelrenoveringsfirma kanske.
Ikväll ska jag njuta i soffan av premiärprogrammet av Let's dance.

Nu ska jag försöka vakna till liv och fortsätta jobba ett tag till.