Hata trädgårdsarbetare

Det är inte ofta en inre ilskhet byggs upp i mig och jag blir förbannad och fylls av hat. Men ljudet av den motordrivna buskklipparen driver mig fullkomligen till vansinne, det eviga duttandet, un unn unnn un un un un un un....GAAAHaa!!!
Jag blir galen. Halv åtta, HALV ÅTTA på morgonen stod dem utanför min port och duttklippte häcken.
Jag blev tillomed illamående av ljudet. Försökte ligga kvar i sängen, för jag ville, jag var trött. Men det gick inte. Dem tvingade upp mig. Måste dem hålla på så tidigt?! Vad är vitsen med det?! Dessutom höll dem på hela dagen igår också, hur mycket häck finns det egentligen på gården?!
Okej, det kanske var lite bra för jag fick ganska mycket gjort nu. Jag skulle ju ner till tvättstugan och tvätta en maskin och passade på att slänga skräpet. Men jag är fortfarande arg.
Egentligen hade jag tänkt gå upp sex och springa, jag och mina ambitioner, tur att man har dem iallafall. Men när jag vaknade av att regnet öste ner vi fyra-femtiden imorse, tänkte jag att det var lika bra att sätta klockan på halv åtta istället. Jag skulle inte ge mig ut och springa i regnet iallafall. Det slutade dock att regna. Men äntligen lite regn på det torra gula gräset, det blev väl bara lite ytvått även om det öste på ganska bra. Men vi är för regn på natten helt klart. Jag var lite orolig över att jag skulle behöva åka ut med moppen i detta ösregn. Inte pepp!
Nu laddar jag Ipoden med ny musik, mer musik, idag är det pojkband som gäller. Kanske kanske att jag vågar mig ut och springa innan jobbet, bara 5 km, det hade varit så skönt. Apråpå pojkband, första bandet ut blir TakeThat.. myspys, deras nya låtar är ju inte alls dåliga, skulle vilja köpa den plattan. Mmm fina mark owen, med sin lilla speciella röst.
Dessutom hann jag klart med mina anteckningar igår också, jätteskönt!
Tack vare min sarkasm mot det svenska fotbollslandslaget lyckades dem peta in två mål, den här matchen, frågan är om det håller enda fram eller om nästa match blir flopp. Flippflopp.
Mina fina skinnflippflopps gick sönder när jag var arg på pappa, jag klev ur bilen och slängde igen dörren och i första steget brast det för tåremmen, den klarade inte av mitt aggresiva steg. Okej dem är hundra år gamla, bara att slänga.
Jäkla skit, nu har ipodprogrammet hängt sig. APA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0