En hyllning till Christer

Jag ska ta och slänga in lite kärlek i den har bloggen också, för det finns en man som jag har tänkt på konstant hela helgen, han dök precis upp på min vistagadget, he he. Christer, denna  underbara Christer.
Bestämde mig för att undersöka det där som Ingemar sa i morgongänget om Christer och P3 när Universal poplab var där och spelade. Så i fredags letade jag mig in på http://www.sr.se/ och in på P3 sida, ganska snart hittade jag honom och det var inte så svårt. Hela programmet heter ju Christer och går varje dag mellan 14.02 och 16.00. Jag blev lycklig och pirrig i hela kroppen och lite besviken över att jag inte hade hittat Christer innan, då han har hållt på med radiopratandet ett bra tag. Tackade Sveriges radio för 30-dagarsarkivet. Så i helgen har jag försökt komma ikapp hela februaris Christerprogram, har nog kommit halvvägs nu iallafall.

Jag blir bara mer och mer övertygad ju mer jag lyssnar på Christer att han är den underbara man som jag har målat upp i min fantasi. Det som är det absolut största man förknippar med Chirster är hans ödmjukhet mot alla, han är så rar och snäll, det är som en magisk utstrålning som man blir helt galen av, man måste bara älska honom. Det hör man på alla som ringer in, alla älskar Christer, han går rakt in i hjärtat, med sin fina stämma. Ja, den där magiska utstrålingen och ödmjukheten mot livet har fått mig att falla pladask, kanske för att jag känner igen mig i honom, eller för att jag skulle vilja vara mer som honom. Ja, ja ja, allt med denna mannen attraherar mig faktiskt, hela hans uppenbarelse, varenda liten pluttig detalj, speciellt den där underbara rösten, söta näsan, härliga frisyren, tatueringen på armen och den på brösten som jag bara kunde skymta under den senaste spelningen, blev väldigt nyfiken. Jag är helt fascinerad över att han kan se så bra ut i allt han tar på sig och att han var så toksexig när han stod och svettades i sitt lilla vita linne på Pustervik...grr

Ja, jag har gått och funderat på om jag skulle ta och komponera ihop ett riktigt smaskigt kärleksbrev till honom.
Chansen att vi skulle bli ihop är ju minimal, men jag är av den uppfattningen att gillar man någon så ska man säga det till den personen. Eller mja, kanske inte den där personen på jobbet för det är ju lite pinigt.
Men eftersom Christer är en hyffsat offentlig person med en mailadress där folk kan skicka in mail hej vilt, så varför inte göra honom glad. För det blir man väl när man får ett kärleksbrev...ja, jag har aldrig fått något så jag vet inte.

image116
Oj oj oj, vad snygg han är. Grrr... Bild lånad av www.universalpoplab.com


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0