Lycka

Jag har haft två dagar med helt urusla stegresultat, iförrgår låg jag på 3000 steg, det var en vanlig dag på jobbet utan några extra promenader eller liknande och igår kom jag upp 4000 när jag ägnade hela dagen åt att lägga golv. Naturligtvis hade jag ju tänkt att jag skulle åka och träna på morgonen innan golvläggningen. Men min hjärna lurade mig och trots att det var strålande sol ute så skvallrade termometern i köket som knappt kom upp i noll grader om att det skulle vara fläckvis ganska så halt. Jag rationaliserade bort min önskan om att få träna och prioriterade golvet istället, jag blev nästan nästan klar. En liten skvätt golv klart, dem svåraste och krångligaste bitarna som innebär mycket noggrann mätning och sågning, för att det ska passa perfekt runt skåpen och in under spisen.

När jag gick ut på min promenad idag runt nio tiden när jag hade mornat klart i sängen och unnat mig lite sovmorgon, sken solen och himlen var klarblå, luften frisk och klar och jag började traska runt kvarteret. Jag blev omkörd av en bil som höll på att övningsköra och kom och tänka på när jag höll på och traggla min körning. Jag avverkade fyra körskolor. Först Hedens körskola i Göteborg, sen intensivkursen i Karlsborg med körskolelärarna som behövde praktik. Sköna Eddie från Norge, glömmer jag aldrig, vad kul vi hade. Sen var det körskolan i Farsta efter min första misslyckade uppkörning och sen körskolan vid mariaplan efter min andra misslyckade uppkörning. Sen tog det ytterligare ett försök innan jag lyckades ta körkortet i Solna.

Det var ju spännande eftersom jag aldrig hade varit i Solna och kört och inte hade en aning om var vägverket låg, nu brukar jag hitta ganska bra med hjälp av diverse kator och förberedelser, men just den dagen lyckades jag ta fel vagn på blåa linjen och kom inte alls fram till rätt hållplats. Det blev en taxi i panik till vägverket, det händer hela tiden sa taxichauffören som tydligen var van att göra körningar till vägverket. Med andan i halsen körde jag omkring i Solna och jag vet att jag gjorde nåt fel, jag borde nog inte fått körkortet. Det var bara några dagar innan julafton och jag hade gett upp för länge sen. Trodde bara att alla körkontrollanter var inprogrammerade på "Tyvärr du fick inte godkänt". Körkontrollanten hade en handledare med sig i bilen och dem gick ut och konfererade innan dem berättade vad dem hade kommit fram till. Det var nog en av mina lyckligaste dagar i livet. "Du är godkänd" Jag var godkänd, jag klarade mig, jag kan köra bil, jag får köra bil, jag får mitt körkort. Vilken julklapp!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0