Sviktande självkänsla
Jag hade egentligen tänkt skriva ett mycket intressant inlägg om hur jag la mitt köksgolv idag med tillhörande bilder. Men dator-kabel-telefon känner inte för att samarbeta tyvärr, så jag ska skriva om något som hände på jobbet igår.
Jag hade tagit på mig ganska så bekväma härliga kläder i form av mina gråa byxor, ett vitt linne och en turkos kofta, hade dock inte hunnit/orkat sminka mig, det händer inte så ofta. Drack mycket vatten och hann därigenom med ganska många toalettbesök under eftermiddagen och för varje gång jag gick in på toaletten sjönk min självkänsla, konstigt nog. Jag tyckte att jag såg allt tjockare ut och kläderna var fula och jag kände mig grå och dassig och frisyren helt fel och eländig, ansiktet glåmigt och osminkat, ögonbrynen buskiga. Jag har ingen direkt förklaring till den här sviktande självkänslan eller varför den dök upp. Jag brukar vara ganska nöjd med mig själv och inte tänka så mycket på hur jag ser ut för jag tycker oftast att jag ser ganska bra ut, jag har fina kläder och har alltid tyckt att smink är sak samma, jag är naturligt vacker, smink är bara bonus jag unnar mig ibland.
Kanske är det för att jag sitter på en sån plats att jag ser många av mina tjusiga kvinnokollegor springa förbi mitt skrivbord, dem har fina kläder, dem är smalare och längre och är välsminkade. Men är man verkligen så påverkbar, varför bryr man sig så egentligen. Nä, egentligen har jag inget bra svar eller någon vettig anledning till varför självkänslan sjönk, men kanske att jag ska hinna kleta på lite smink imorgon innan jag halkar iväg till jobbet.
Jag hade tagit på mig ganska så bekväma härliga kläder i form av mina gråa byxor, ett vitt linne och en turkos kofta, hade dock inte hunnit/orkat sminka mig, det händer inte så ofta. Drack mycket vatten och hann därigenom med ganska många toalettbesök under eftermiddagen och för varje gång jag gick in på toaletten sjönk min självkänsla, konstigt nog. Jag tyckte att jag såg allt tjockare ut och kläderna var fula och jag kände mig grå och dassig och frisyren helt fel och eländig, ansiktet glåmigt och osminkat, ögonbrynen buskiga. Jag har ingen direkt förklaring till den här sviktande självkänslan eller varför den dök upp. Jag brukar vara ganska nöjd med mig själv och inte tänka så mycket på hur jag ser ut för jag tycker oftast att jag ser ganska bra ut, jag har fina kläder och har alltid tyckt att smink är sak samma, jag är naturligt vacker, smink är bara bonus jag unnar mig ibland.
Kanske är det för att jag sitter på en sån plats att jag ser många av mina tjusiga kvinnokollegor springa förbi mitt skrivbord, dem har fina kläder, dem är smalare och längre och är välsminkade. Men är man verkligen så påverkbar, varför bryr man sig så egentligen. Nä, egentligen har jag inget bra svar eller någon vettig anledning till varför självkänslan sjönk, men kanske att jag ska hinna kleta på lite smink imorgon innan jag halkar iväg till jobbet.
Kommentarer
Trackback
