kola

Dem lovade uppehåll och regn på eftermiddagen, men det bara fortsätter att snöa och dem renskottade vägarna i förmiddags är täckta med snömodd nu. Inte för att jag hade planerat att ta moppen idag, det blev en nödlösning, jag höll på att lägga mitt golv och det drog tydligen ut på tiden. För när klockan var tolv var jag fortfarande inte klar, jag rusade in i duschen efter att ha upptäckt att min enda buss gick tjugo över tolv, det fanns ju inte en chans i universum att jag skulle hinna. Jag skyndade mig iallafall allt vad jag kunde. En gnagande oro att jag bara hade nio kronor kvar på busskortet och ingen aning hur stor summa mynt jag hade i plånboken, gjorde att jag började fila på en reservplan. Jag tittade panikartat ut genom fönstret på dem skottade vägarna, det var noll grader och plus, hade börjat smälta så smått av allt salt dem hade öst ut. Det måste vara rent vägarna nu, det var ju länge sen det sluta snöa, det måste gå. Jag kör försiktigt. Jag tog moppen på vinst och förlust, aldrig att jag skulle komma försent till jobbet, hellre dör jag...eller nåt liknande plågsamt.

Parkeringen var slirig och en bit ut till stora vägen, jag körde med båda fötterna i marken. Mest irriterande är den där jäkla spegeln som hänger och dinglar, jag förstår inte varför just den har lossnat nu.
Vägarna var rena och det gick bra att åka till jobbet, blev dock lite orolig över att motorn högg så, jag hoppade fram. Jag hade gott om tid på mig och jag hade behövt tanka, men infarten till macken var en sjö av snömodd några decimeter djup, fortsatte fram och kom i god tid till jobbet. Väl där trodde jag inte mina ögen när jag tittade ut genom fönstret efter en stund och snön bara vräckte ner igen, det här är ju löjligt, tänkte jag.
Jag har sedan länge konstaterat att det inte lönar sig att bli arg över vädret, men det känns ju så hopplöst. Jag kommer inte kunna ta moppen hem idag, den får stå kvar på jobbet och vila i garaget. Attans.