Vilse i skogen
Idag vaknade jag två minuter innan klockan ringde, vet inte om jag blev så glad över det, jag hade nog hoppats på att det var långt kvar tills att den skulle ringa och att jag kunde somna om igen. Men två minuter är inte så mycket att hänga i granen, det det var bara att traska upp och ställa sig i duschen. Jag somnade relativt tidigt igår, jag var som sagt dödstrött, helt slut. Konstigt nog har jag fortfarande fruktansvärt ont i kroppen av träningsvärk, sen träningen ONSDAGS!!! Inne på tredje dagen av värkande muskler, så den där träningen behövdes nog. Men nu räcker det tycker jag, jag vill ju gärna kunna gå tillbaka och träna. Kämpar med mina steg också, igår kom jag upp i 9300 lite sämre faktiskt.
Jag drog ut syrran på en vad jag trodde skulle bli en trevlig promenad. Jag ville gå en sväng i ängårdsbergen, det började bli skymning, klockan var runt 18, så vi kunde inte gå så långt.
Tyvärr var det väldigt kletigt och kladdigt på stigen och det såg ut som den hade regnat bort, det var väldigt svårt att ta sig fram. Jag var inne på att vända och gå tillbaka, men syrran ville gå upp på toppen och kolla utsikten.
Så vi gick vidare och avvek från stigen upp på berget, man såg inte så himla mycket där.
Kanske kunde man gå ner på andra sidan och hitta en stig där. Mörkret kom fort och snart såg vi knappt var vi satte fötterna. Det var för sent för att vända tillbaka, så vi fick hastigt vandra nedför den branta sluttningen, mot ljuset i tron på att vi skulle komma ut ur skogen i tid innan det blev för mörkt. Tillslut såg vi stigen som vi hade gått upp på och vi var i mål, men det var på håret. Lite spännade och läskigt.
Jag börjar känna mig ganska trött på mig själv och det känns som jag behöver en nystart, har lagt upp lite lösa planer som jag tror att jag ska införa nu i veckan, förändring. Jag är ute efter förändring.
