"hej"
Det måste varit mig han hejade på, fast jag blev helt chockad, för jag gick ju runt i min egen lilla värld. Hans hej slog ned mig fullkommligen, pladask på golvet. Blixtar och dunder. Jag hoppades att det hördes tillbaka att jag sa hej jag med.
Helt inställd på att han redan hade gått hem satt jag och sura på toan och tänkte att han sa inte ens hej då, fast surade lite på skoj sådär, för varför skulle han säga hej då till mig, vi hade inte ens sagt hej idag. Sen gick inte mitt stora leende att suddas ut på hela resten av dagen. Jag älskar att man kan bli så glad av så lite som ett hej. Jag nöjer mig så, tack, ett hej blir bra.
Så mycket moln för alla möjliga solar idag, bara en liten solglimt här och var, men knappast så man blir tillfredställd.
Jag känner en hatkärlek till dem här förvirrade känslorna när man går runt och hoppas och längtar och ingenting är säkert eller på riktigt. Det är mysigt men samtidigt otäckt. Det finns så mycket förväntan och förhoppningar, samtidigt som allt är hopplöst. Hela livet känns som en bergodalbana, alla känslorna iallafall. Och det är ju underhållande, det är sällan man får tråkigt och det är en källa för skapande.
Igår gjorde jag t ex en ganska dålig låt, ha ha, jag tror jag ska lägga ner den, jag vet inte ens om det var en text eller refräng jag skrev igår, men det kom en liten melodi i huvudet innan jag somnade som jag skrev ner.
"Jag älskar *** la la la la la
Jag älskar *** idag..." låten var lite sådär härligt ful, lite Olaolainspirerad. Jag älskar lite småfula låtar, man vill liksom ta hand om dem och gilla dem för att ingen annan gör det. Det gäller framförallt mina egna låtar, som jag måste ta hand om, eftersom det är jag som har gjort dem. Mycket simpel och enkel, ändå hjärtlig och gullig. Men vem skulle jag nånsin kunna spela den låten för, säkert bara Bella.
(Ola gick ju inte vidare i Talang i fredags, det var ju ganska så väntat, men lite tråkigt ändå. Melodifestivallåten var inte riktigt lika bra som "dö jävla gubbe" men ganska kul ändå. Han är så söt.)
Imorse, minutrarna innan jag gick till jobbet så betalade jag alla mina räkningar, det är jätteskönt att betala räkningar, känns som en befrielse, fast jag hade önskat att det var färre, jag har skaffat mig ett så dyrt liv. hå hå ja ja.
Ikväll ska jag och Klubba köpa ett nytt flygledarespel, det är jättecoolt och snyggt och mycket bättre än Tower, jag spelade Tower igår, det var så mysigt och jag är sådär halvbra. Misslyckades lite grann med turbulensen och sen var jag tvungen att spränga två plan som inte kunde parkera ordentligt. Jäkla piloter, blockerar hela landningsbanan.
Jag måste kompensera mitt fattiga bloggande i helgen, så nu sprutar det bara blogg ur mig. bloggbloggblogg...
Helt inställd på att han redan hade gått hem satt jag och sura på toan och tänkte att han sa inte ens hej då, fast surade lite på skoj sådär, för varför skulle han säga hej då till mig, vi hade inte ens sagt hej idag. Sen gick inte mitt stora leende att suddas ut på hela resten av dagen. Jag älskar att man kan bli så glad av så lite som ett hej. Jag nöjer mig så, tack, ett hej blir bra.
Så mycket moln för alla möjliga solar idag, bara en liten solglimt här och var, men knappast så man blir tillfredställd.
Jag känner en hatkärlek till dem här förvirrade känslorna när man går runt och hoppas och längtar och ingenting är säkert eller på riktigt. Det är mysigt men samtidigt otäckt. Det finns så mycket förväntan och förhoppningar, samtidigt som allt är hopplöst. Hela livet känns som en bergodalbana, alla känslorna iallafall. Och det är ju underhållande, det är sällan man får tråkigt och det är en källa för skapande.
Igår gjorde jag t ex en ganska dålig låt, ha ha, jag tror jag ska lägga ner den, jag vet inte ens om det var en text eller refräng jag skrev igår, men det kom en liten melodi i huvudet innan jag somnade som jag skrev ner.
"Jag älskar *** la la la la la
Jag älskar *** idag..." låten var lite sådär härligt ful, lite Olaolainspirerad. Jag älskar lite småfula låtar, man vill liksom ta hand om dem och gilla dem för att ingen annan gör det. Det gäller framförallt mina egna låtar, som jag måste ta hand om, eftersom det är jag som har gjort dem. Mycket simpel och enkel, ändå hjärtlig och gullig. Men vem skulle jag nånsin kunna spela den låten för, säkert bara Bella.
(Ola gick ju inte vidare i Talang i fredags, det var ju ganska så väntat, men lite tråkigt ändå. Melodifestivallåten var inte riktigt lika bra som "dö jävla gubbe" men ganska kul ändå. Han är så söt.)
Imorse, minutrarna innan jag gick till jobbet så betalade jag alla mina räkningar, det är jätteskönt att betala räkningar, känns som en befrielse, fast jag hade önskat att det var färre, jag har skaffat mig ett så dyrt liv. hå hå ja ja.
Ikväll ska jag och Klubba köpa ett nytt flygledarespel, det är jättecoolt och snyggt och mycket bättre än Tower, jag spelade Tower igår, det var så mysigt och jag är sådär halvbra. Misslyckades lite grann med turbulensen och sen var jag tvungen att spränga två plan som inte kunde parkera ordentligt. Jäkla piloter, blockerar hela landningsbanan.
Jag måste kompensera mitt fattiga bloggande i helgen, så nu sprutar det bara blogg ur mig. bloggbloggblogg...
Kommentarer
Trackback
