kola

Solen skiner, det är lite för varmt för att han tröja på mig,  men jag måste för annars har jag ingenstans att göra av min nycklar, dessutom hoppar hörlursladden runt på ett irriterande sätt. Jag tänker; måste springa när det är lagom varmt ute. Nu var det väldigt skönt och varmt, perfekt väder för löpning, men kanske skulle jag gett mig ut lite tidigare på morgonen. Känner på skorna, dem känns bra, bra köp, det här kommer funka, jag lunkar sakta fram på vägen jag har tänkt ut ska vara ungefär en mil som är mitt mål. Det är ganska tungt men jag tappar inte lunken en enda gång på vägen, stannar inte upp utan fortsätter envist, jag ska klara det här. Skillnaden mellan att gå väldigt fort typ 5-6 km i timmen och min lunk som ligger på 6-7 km i timmen, fast mest på 7 skiljer sig inte så mycket, men det känns som jag springer, så jag fortsätter.

Efter halva vägen blir jag väldigt törstig, munnen liksom klibbar och igen och salivet känns torrt och jobbigt, jag längtar hem efter flera liter vatten. Jag känner efter noga i kroppen hur det känns när jag springer. Hur känns det i höger knä som alltid brukar bli lite överansträngt och göra ont. Ja, det känns ju, men inte så farligt, har lite känningar i höfterna också, dem känns stela och knyckiga. Jag önskar så att jag flög fram och kände mig lätt, men jag tittar ner på skuggan i asfalten och ser hur tungt den lunkar fram. Nu ska man även tänka på att jag springer med en kroppslig rygga på ca 15 kg, vilket tar bort hela flygkänslan, det blir nog bättre när jag kan hänga av den.

När jag springer förbi åbro industriområde spränger jag plötsligt trumhinnorna, det finns en låt i spellistans om är mycket högre än dem andra, det är min nintendolåt, jag spritter till i hela kroppen och rycker ur mig propparna, hinner inte stanna och sänka just på den här låten, så jag springer med hörlurarna i handen, och den där jäkla låten är ganska lång, för jag kommer en bra bit upp på bron över stora vägen innan jag kan plutta in dem i öronen igen. phu, nä klart jag inte sprängde trumhinnorna, men det kändes så. Synd för det är bra låt annars. Kom ihåg; Ta bort låten från kolas låtlista.

Jag springer där och tänker på vad man ska tänka på för att springa bra, är det den rullande foten, långa steg, upp med bröstet, spänna baken, upp med huvudet. Funderar även på hur långt jag har sprungit, lite besviken för min PT i skon inte talar om för det för mig, men det är nog bara för att jag har grundläggande träning inställt. Nästa gång ska jag ställa in 1 mil eller 5 km, då tror jag att han är mer pratig. Efter jag har kommit fram upptäcker jag att man kan få status om man trycker på mittenknappen. Bra att veta. Vi håller ju fortfarande på att lära känna varandra. Hoppas bara inte att det är mindre än 1 mil, för jag har verkligen tagit i och sprungit långt idag, klart att man kan ta en sväng om Balltorp och Rävekär om det skulle behövas. När jag springer förbi Mölndalsbro får jag äntligen en klocka, den är ungefär halv elva, jag har sprungit i en timme. Pust. Snart hemma.

Glad och helt slut stannar jag upp i skuggan och knappar febrilt på Ipoden efter att ha slängt av mig tröjan. PT informerade mig om hur långt jag sprungit, hur lång tid jag hade sprungit och hur många kacl jag hade gjort av med. När jag pluttade in Ipoden i datorn och loggade in på Nike+sidan fick jag lite mer information. Här kommer lite statistik.

13,33 km, tid 1,30, 1022 kcal
Tydligen gjorde jag 5 km på 33,25 - mål att komma till 30 min blankt eller under
10 km 1,07 - mål att komma till 1 timme eller under.