kola

Status på renoveringen:
Idag har jag hackat bort kakelfix och rensat min kropp från frustration och aggression, det fanns en del, blev klar med en ytterst liten bit där kaklet satt på ett skåp, väggen är värre, mycket värre, det tar tid och blir smutsigt. :o/
Jag passade även på att maskera lister, tak och fönster i köket, för jag hade någon galen fantasi i förmiddags att jag skulle orka måla när jag kom hem från jobbet. Fast jag vet ju att det kommer sluta med att jag kurar ihop mig i soffan eller sängen och kollar på tv i några timmar istället.

Idag släpade jag med min mamma på spännande äventyr till Stigs kakel, enligt pappa hade dem billigt kakel där, och visst, det var väl hyffsat billigt. Fick kakel på 4 kvm, fix, fog, svamp, spackelspade och skrapa för 1600. Kaklet som jag hittade tillslut är avlånga plattor på rad horisontellt. Ganska stora plattor, så det går fort att sätta, dem är mörkgrå med stänk av brunt, får en varm och härlig ton. Jag tror att det kan bli riktigt snyggt. Jag valde grått för att väga upp resten av lägenhetens ljusa, rosa puttinuttfeminina inslag, kan behöva lite manligt och maskulint också. Det blir snyggt till ekbänken och den rostfria fläkten. Jag längtar till den dagen jag får dra av plasten på fläkten, för nu är den ju plastvit.

Idag var första dagen sen september som jag blev tvungen att köpa lunch på jobbet, eftersom jag inte hann laga någon mat hemma pga att kakelaffären drog ut på tiden. Det kändes som ett bakslag, det blev en räksallad, den var väl inte äcklig, men ingen smaksensation heller. Med tanke på att jag bara fått i mig min havregrynsgröt och ett äpple och en banan idag, var jag grymt hungrig. Trodde att jag skulle få ett bröd till salladen men det fick man inte.
Får se om jag överlever kvällen, köpte en nypon/hallonsmoothie också, den var sådär god.

Jag går upp och kissar och irriterar mig lite på droppandet som toaletten avger när jag har spolat och den ska tappa upp nytt vatten, drar fram tvn till sängen och går och lägger mig i sängen igen, klockan är kvart över sex på morgonen. Knäpper på mitt inspelade vhs från gårdagen och kollar färdigt på sjukhuset och sen är det dags för Anna Phil, en serie jag verkligen inte har följt eftersom jag inte är så förtjust i danska, inte förrän Ola dök upp.
Nu ligger jag och myser ner mig i täcket och mornar mig riktigt ordentligt och längtar efter dem små glimtarna som Ola är med. När jag är klar är jag hungrig som en varg och drar på mig mysbyxor och linne och tofflor och tassar ut i mitt kök som är under renovering. Bruket har fått fettfläckar från olivolja när jag har stekt framför spisen och brukar bara ropar på att få bli nerhackad, snart snart, jag ska ta det snart. Man kan ju inte hacka så tidigt på morgonen.
Som på refelx slänger jag ihop lite havregrynsgröt, idag blir det inte banan och kanel utan hallon.
Till gröten unnar jag mig lite juice och ett stekt ägg som jag äter på stående fot.
Tar med mig gröten och juicen till sängen och sitter på sängkanten och kollar på morgongänget.

Det är för kort tid innan jag ska iväg för att dra igång med några stora projekt som träning eller liknande. Det blir till att hoppa in i duschen och göra sig klar. Tar på mig samma kläder jag hade igår, för jag har ingen fantasi att ta fram något annat, och vädret som är grått och 4 plusgrader, inbjuder inte till några livliga kreationer.
20 min innan jag ska åka bestämmer jag mig för att steka upp lunchlaxen så att den är klar, det luktar lax, det luktar mycket och inte så himla gott, längtar till att spisfläkten blir inkopplad. Blir precis klar med laxen och stoppar ner den i en låda och kör in den i kylen, för jag ville inte att det skulle stå framme och bli dålig när den hade svalnat.
Tar ner lite grejer till källaren och går till tvättstugan och flyttar mitt lås, fredag den 22 februari på morgonen hade jag visst lust att tvätta, den här gången i tvättstugen med tre maskiner, till min stora lycka.

Sanning nummer fyra
Sanningar är inte samma sak som hemligheter, men vad är en sanning som jag inte har pratat om på bloggen än.
Jag har aldrig haft en pojkvän, never. Inget förhållande, om man inte ska räkna Mattias som bodde granne med mig, fast vi var nog inte utalat ihop, fast jag har ett vagt minne av att vi pussades när vi var 5-6 år.

Sanning nummer fem
Jag har bråkat med min kropp och kämpat med min vikt ända sen mellanstadiet, då jag gick med mamma till vikt väktarna. Det är ju fortfarande ett av mina största problem, men jag försöker att inte lägga så himla stor vikt i det längre.

Sanning nummer sex
Jag förlorade min oskuld när jag var 17-18 år tror jag, med en kille jag inte kände, det ångrar jag verkligen.

Sanning nummer sju
Jag är lite förtjust i en kille på jobbet. Jag har relativt lätt för att bli kär om jag träffar någon som berör mig.
Jag har lätt för att älska och njuta.

Sådär, pust...det var ju skitjobbigt. Klämma fram sanningar sådär på beställning. Tyvärr måste jag bryta mot regelverket då och inte utmana sju av mina vänner, eftersom jag inte har så många, och den enda bloggaren jag känner är makane och det var hon som utmana mig.

Just det, jag hade blivit utmanad att klämma ur mig 7 sanningar, klurigt värre. Tyvärr kan jag inte vidareföra denna utmaning då jag har en väldigt begränsad vänkrets.

Sanning nummer 1
Hm, svårt svårt svårt. När jag var liten lekte jag hellre med lego och pusslade än dockor, jag hade en liten docka som jag gillade att bita i huvudet och en barbiefamilj bestående av Peter, Petra och barnen som jag har glömt vad dem hette.

Sanning nummer 2
Jag har en kraftig fobi för att kissa utomhus i skogen typ, gillar det inte. Säkert på grund av en händelse tidigt i min barndom när jag var ute och lekte med mormor och fick kiss på mina träskor, jag skämdes jättemycket och tyckte att det var äckligt.

Sanning nummer 3
Jag har verkligen inte många vänner, jag har två kvar från högstadiet och en riktigt bra kompis, sen är det lite msnvänner men det är inte samma sak, dem träffar man aldrig på riktigt. Jag tycker det är svårt att hitta nya vänner, jag trodde att det skulle bli lite annorlunda på mitt nya jobb, det är fullt med tjejer och killar där, men ingen som har fastnat för mig direkt, jag som är så förtjusande.

Sanning nummer 4
Nä, jag kommer inte på sanning nummer fyra nu, jag ska fundera lite på den medan jag åker till jobbet, så återkommer jag med resterande fyra sanningar. Jag har lite tidspress nu, så det är väl lika bra att klämma på sig hjälmen och åka.

Tjing

Ja, nu blev det väldigt kort tid att blogga på igen, fastnade på Makanes blogg istället, det var värst vad inlägg och bilder det hade tillkommit. Kul kul. Blev lite sugen på att lägga upp lite egna bilder, det kommer, jag lovar lite halvt.
Hela helgen jobbar jag, gråter inte så mycket över det, var mest nedslagen över att jag inte orkade gå upp i tid och vandra i änggårdsbergen. Unnade mig en sovmorgon till klockan nio, kändes oerhört lyxigt.

Så nu är jag tillbaka efter en 45 minuters försenad lunch, och lund vid femtiden på kvällen..hm kanske inte är helt optimalt. Ikväll ska jag hem till mor och far och äta kallops och kolla på halva melodifestivalen, eftersom jag slutar åtta, lär jag missa början. Men det verkade inte vara ett så överdrivet roligt startfält, bara typ amy som jag gillar. Pappa var hemma i min lägenhet idag och gjorde spår i väggen för kablarna. Så nu får jag väl knacka lite murbruk och kakla, så det blir klart där nån gång.

Såg två småtjejer med sina föräldrar när jag åkte till jobbet idag, det lös i ögonen på dem när jag kom glidandes på min rosa scooter, he he. Gulligt.

Nu känns det så där lite halvtrevligt med linserna igen, jag har haft dem flera dagar nu, men jag verkar inte vänja mig, tycker att jag känner dem hela tiden och att jag har svårt att fokusera, det blir lätt så att jag släpper ögonen och då blir allt suddigt och siffror och bokstäver börjar flyta iväg. Det är bara skönt när man får ta ut dem. Jag är kluven, vet inte riktigt hur jag ska göra, för jag vill inte ha glasögon hela tiden heller. Fast det kanske finns andra linser som är bättre. Ska väl snart gå tillbaka på återbesök till optikern. Nu ska jag ta och hugga i dem sista timmarna.

lördagskram

Äntligen är hon ute och rullar igen, min rosa käraste ägodel. Fick igång den efter att ha laddat batteriet, lite svårstartad men tillslut gick den igång. Igår sågade pappa upp låset till sitsen, så idag kunde jag äntligen tanka, över fem liter gick i. Nu känns det tryggt att rulla runt igen utan att riskera att få bensinstopp.
Jag älskar verkligen att susa runt på moppen och köra gasen i botten, det är ju tur att den inte går så farligt fort att man kan riskera att få polisen efter sig.

Idag började jag kvart i ett, men jag gick upp klockan sex för att hinna måla taket i köket och väggen i klädkammaren och tapetsera garderobsdörren. Hann väl nästan allt jag skulle göra, hade ju inte gjort nåt om det hade blivit någon timme över till träning också. Låter galet ja, men jag är lite desperat på att få ordning hemma.

Imorgon har jag tid i tvättstugan och det är verkligen på tiden, börjar bli krisläge och ont om rena kläder. Önskar mig en egen tvättmaskin...såååå mycket. Mamma ska komma och tvätta med mig också, hon är lite avundsjuk på min stora tvättstuga i källaren. Imorgon ska jag även få fotbehandling, fick det av mamma i julklapp och nu är det dags att plocka ut den. Sen blir det träning och hem och knacka bort murbruket eller kakelfixet eller vad det nu kallas.. det där gråa som satt under kaklet.

Sorry, jag har varit lite avlägsen på sista tiden. Det beror såklart på den stora flytten, som har tagit all tid, kraft och energi dem senaste dagarna. Så mycket jobb och uppackning så det är inte klokt. Men nu börjar man ana en ordning i kaoset men det är fortfarande mycket kvar. Det ska bli en del renovering innan mysfaktorn är på topp.
Väggarna i vardagsrummet ska målas i duvvitt, den snygga tapeten ska upp i vardagsrummet, men först krävs ingående underarbete, skarvar ska bort och spacklas. pust.
Hallen ska få ny tapet, samma jobbiga underarbete där.
Klädkammaren fick spackel idag och imorgon blir den väggen rosa, garderobsdörren i klädkammaren ska först få byta färg från grå till vit innan jag tapetserar den med syrrans fina rosa tapet., sen ska jag köpa två nya knoppar dit.
Kökstaket ska målas vitt innan den nya taklampan kan få komma upp, igår hängde vi även upp min nya fina spisfläkt, men den är inte på än, för pappa måste dra lite el först.
Elarbetet kommer bli så ingånde eftersom det bara finns ett jack i köket, så får vi knacka sönder kaklet och sätta nytt, så jag får väl ut och kolla om jag hittar nåt tjusigt, svart tror jag.
Sen ska jag köpa bänkbelysning på Ikea också, det ska pappa fixa dit och ny ekskiva har vi köpt också.
Det blir nytt golv i köket också och den snygga tapeten. Så det är en hel deln kvar att göra.
Hoppas jag orkar, hinner och att det går hyffsat snabbt så man kan ha inflyttningsfest och visa alla hur fint det blev.

Måndag kväll, drottningtorget, jag har precis missat fyran och får vänta i 13 minuter, hade jag hunnit med trean eller sexan från ullevi norra, så hade jag säkert kommit på den fyran som precis hade åkt hem till Mölndal.
Lukten på hållplatsen blandade sig som vanligt med någon rökare som stod och blossade i närheten. Jag satt och lyssnade på min mp3 med red hot chili peppers. Jag lämnade min kropp på hållplatsbänken och slänge mig dansande ut på hållplatsen, drog av ett härligt lufttrummsolo och sjöng med så gott jag kunde.
Tanken slog mig, att tänk om man verkligen hade gjort det, då hade folk trott att man var helt knarkad eller full. Ramarna för vad man får och inte får göra i det offentliga rummet är ganska snara, faktiskt. Om man inte vill ha snea blickar på sig och folk som skakar på huvudet. Men tänk var skönt om man kunde få ställa sig och dansa och sjunga lite på hållplatsen och att det var helt naturligt, att alla gjorde lite som dem kände, till vissa gränser då såklart. Friheter som denna ska inte missbrukas. Men lite då och då kunde man väl få släppa loss lite och lajja.

Oj vad tiden sprang iväg nu, har fyra minuter på mig att blogga. Jag tror inte riktigt att jag kommer klara av det, inte med substans i bloggen iallafall. Måndag idag, det visste ni redan säkert. Jag var glad när jag gick till jobbet idag, liksom nöjd med min helg, jag hade fått mycket gjort och dessutom blivit nyförälskad i UP.
Det är något speciellt med hesheten man upplever efter att ha stått o skrikigt en dryg timma och skrålat ut underbara refreänger. Jag kan relaterade till andra utröttningsymtom efter speciella händelser. Ett rent exempel kan ni ju få, när jag har tränat med PT och är helt slut, det finns inget skönare än den slutheten, när man känner att man knappt orkar förflytta sig framåt längre. Den efterföljande träningsvärken är också ganska mysig.

Så en helg som fick mig att må bra. Jag lyckades även putta ner lite jord i krukorna som ramlade ut ur fönstret i somras, dem där stackars fetbladsväxterna har klarat sig på knappa jordreserver hela hösten, nu fick dem ny fräsch jord som legat under diskbänken och latat sig i siså där 6 månader kanske. Det är nog som ett gott vin, det jord blir bara bättre med tiden.

Oj oj oj, nu har det hänt igen, jag har blivit kär i Christer i universal poplab igen. Han är helt galet söt, så ödmjuk och mysig och snäll och trevlig och kärleksfull, ärlig, hjärtlig. Allt det där ger han oss från scenen, levererar helt underbara låtar som man bara måste sjunga med i. Hela min själ, hela mitt väsen, hela min kropp andas, sjunger och är musiken. Och denna underbara kille som man bara vill ta med sig hem och leka med. Nä, han är inte bara söt, han är absolut en av dem snyggaste killarna jag vet, oja sexig me, så man får rysningar. Dem där armarna, dem där små benen och näsan är så söt. Jo, visst tillhör han absolut kategorin söt sparris, dock inte skånsk, men det går absolut lika bra ändå. Jag kanske tillomed bättre, jag hade nog faktiskt kunnat byta från skånsk sparris till denna härliga lakritsblipbloppare.

Jag trodde faktiskt inte så mycket kunde slå Sticky fingers och stämningen där, men det gick lika bra med filmfestivalens tält. Det enda skruttiga var govlet, som helt gav med sig när alla hoppade på det, kändes som man stod på en studsmatta, vilket var lite läskigt. Det var helt klart en del UPfans där, för det var några med mig som kunde låtarna och viftade på armarna. Dem bjöd på nytt material och dela ut den senaste singeln till oss som stod längs fram. lyllo mig, bara autograf som fattas. He he, fast det är klart det är lite barnsligt kanske. Jag levde länge på den svettiga kramen jag fick på Sticky fingers. Oj oj, nu går ögonen i kors, kanske bäst att erkänna sig besegrad av sömnen och gå och borsta tänderna. Så man kan krypa ner i sängen och drömma underbara drömmar om en viss kille som sjunger helt underbart.

Jag har ju alldeles glömt bort att berätta att jag sörjer som tusan.
Heath Ledgers död kom helt oförberedd, jag kan inte fatta att det är sant. Han har vandrat över till andra sidan alldeles för tidigt, varför kan jag verkligen inte förstå. En så underbar skådespelare, vilka filmer han har gjort och var läcker han var i "En riddares historia", en av mina favoritfilmer.
Visst gjorde han sitt stora genomslag i "Brokeback mountain", men mig fick han på fall som riddare, jiisses alltså. Jag tror jag såg den tre eller fyra gånger på bio, innan jag la vantarna på dvd som jag har sett x antal gånger.
Hm jag är helt lost. Får nog kolla på den i helgen som en tribute till denna fina kille som togs ifrån oss alldeles för tidigit. Tänker på hans lilla dotter som aldrig kommer lära känna sin pappa, det är väldigt sorgsamt.
Inte så att jag har gråtit, för jag är inte inne i nån av mina hyberkänsliga perioder, men det känns tomt och eländigt.

Vaya con dios Heath

Snart snart nalkas helgen och vilken helg det blir. Såklart väldigt mycket jobb med lägenheten, det ska packas och flyttstädas så mycket det bara går, möblerna ska få sin sista strykning osv osv.
Men på lördagkväll då ska jag banne mig in till järntorget och kolla på ett av mina favoritband. Universal poplab spelar på filmfestivalen i tältet, klockan 22 på lördag. Det ska bli underbart att se dem igen.

Jag traskade ut i det blöta göteborgsvädret idag och försökte tränga undan regnet med min mp3spelare uppdaterad sen en vecka tillbaka med ny fräsch musik. Blev så överlycklig när jag hittade en skiva som min lillebror hade bränt till mig med en salig blandning av red hot chili peppers, som är fruktansvärt bra faktiskt, underbar röst, skön musik, och sen Nirvana, grymt grymt bra, upplandat med lite skön reaggie. Så det går jag runt och lyssnar på nu och myser, och då gör det faktiskt inte så mycket att det regnar.
Det är bara vatten och visst blir man lite blöt, men det torkar ju.

Jag bloggar mycket i huvudet när jag åker spårvagn. Jag sitter där och tänker ut bra saker att blogga om och blir så poetisk i tanken. Jag fönstershoppar på sena spårvagnen hem när vi åker igenom avenyn, jag iakttar folk på stan. Det luktade spårvagn när jag åkte hem på kvällen, jag höll mig vaken hela vägen hem. Jag fick stå och vänta i 13 minuter på drottningtorget på fyran, det var mörkt och lite kallt. Dem höll på med växelrengöring på spåret. På hållplatsen stod en en blond tjej med ett litet hårspänne i luggen, hon var ganska söt. Lite senare kom det ytterligare två kvinnor som ställde sig i kuren och började röka, inte så fräscht, ibland nådde lukten mig alldeles för intesivt men jag orkade inte flytta mig från min position lutande mot stolpen.

Jag uppmärksammande den starka fullmånen som kastade ett otroligt blått sken på grusgången utanför mitt hus, det var inte mörkt så man behövde famla och jag blev helt förtrollad. För några timmar sen vandrade månen upp på himlen igen, idag som en stor gul pannkaka. Jag ska leta efter den när jag åker hem.

Idag har jag varit och beställt tapet till allrumet och till köket, den här helt underbart snygg, det kommer bli enormt bra. Jag har faktiskt tagit kort på den också, den är ljus med en kvist med körsbärsblommor, turkosa blommor i allrummet och i köket blir det vita.Köpte även färg till klädkammaren, rooosa. hi hi
Problemet är ju att man vill börja fixa och greja nu, inte vänta i två veckor.

Kryssade på jättefint igår i PT's matbingo, fyra kryss blev det. Dock är jag fortfarande invalid efter träningen i torsdags, kan nog säga att träningsvärken har eskalerat.

Nu är jag hemma hos mor och far, jag har hjälpt mamma kasta upp lite julprylar på vinden. Sen skulle hon visst ha lite massage, verkar som om trapezius, rombodeus och subscapularis hade låst sig, hon var stenhård som ett berg.

Jo, jag skulle vilja prata lite om skönhet och det som jag tycker är vackert.
Det är lite konstigt, för jag kan själv utifrån sett se på det jag tycker är vackert och undra varför jag tycker det är vackert. När blev jag så förtjust i just den stilen, eller den kroppsformen, vad är det som är så vackert, varför faller jag för just den sorten.
Andra streotypa vackra idealmänniskor kan jag tycka är vackra på okänsligt sätt. Visst det är en vacker människa men jag känner inget för den personen, det pirrar inte i magen och jag får inte lust att äta upp han hur vacker han än må tyckas vara. Det är en polerad yta som jag inte attraheras av.

Men dem där små söta sparrisarna jag faller för, det är svårt att ens förklara deras utseende på något bra sätt.
Jag tycker ju såklart att det är det vackraste jag har sett på jorden, det där svarta håret, även om det nu är färgat, det spelar mindre roll, men det är något visst med frisyren och dem där ögonen som man bara vill drunkna i. Och faktumet att även om han ser liten och tanig ut, så finns det visst muskler där under ytan, alldeles perfekt, helt lagom. Det finns ju så mycket annat man kan falla för också, den där speciella rösten, dialekten som får en att smälta, lukten, finns ingen som luktar så gott som just han. Det är ju personligheten också såklart, framförallt också.

Och kanske är det så att just alla som faller inom den kateogrin, alla som liknar den man älskar, dem blir också vackra, konstigt nog. Som t ex Ola rapace som ser ut som hans tvillingbror ungefär, ruggit lika så det pirrar i magen. Nu har jag iofs lagt min förälskelse för Ola lite på is, det var länge sen jag såg en walander eller allt om min buske. Tror inte att Ola är rätt för mig heller, dels pga att han redan har familj och barn och allt. Och även om man skulle var lockad att drömm om en kyss, så gör faktumet att han är storrökare, det lite mindre frestande faktiskt. Så Ola får förbli en dröm och bara det.  Och alla andra små söta sparrisar som får det att pirra i magen får jag väl fortsätta att drömma om, det finns ju bara en äkta, en som spelar roll, en som man skulle kunna dö för.
Men det gör ju inget att det finns en söt sparris på jobbet som man vill käka upp, då blir det ganska mysigt att gå dit.

Jag börjar känna viss osämja mot regnet. Regn är nästan bara mysigt när man ligger och kurar med någon i sängen och hör hur det smattrar på rutorna och vet att man inte behöver gå ut på hela dagen.
Nu har det regnat i hela januari känns det som och jag börjar bli lite trött.
Till och med regnet har tröttnat på att vara ute i regnet och små envisa regndroppar trängde sig in i mitt kök och lossades att kökslampan var en trampolin och att mitt golv var deras mål. Där festade dem och minglade med varandra inne i värmen. Inte brydde dem sig så mycket om att dem skulle torka upp och dö. Nog visste dem att jag skulle ställa ut en skål så att dem kunde få en swimmingpool och inte brydde dem sig att deras plaskande skulle störa min nattsömn. Ett gäng regndroppar hade krypit in i en av mina flyttkartonger, jag blev bara trött, fick skjuta dem åt sidan och ge regnet fritt spelrum, mot regnet har jag inte en chans, det finns inget jag kan göra mer än att gilla läget och acceptera dem som ett del av mitt hem.. i några dagar till. Jag räknar nämligen dagarna tills jag får flytta. Jag längtar så galet mycket

Jag har åkt en del tåg på sista tiden, alltså, kungsbackapendeln till och från jobbet, så jag har vandrat en del fram och tillbaka på centralstationen. Det är något speciellt med den där byggnaden, den lever alltid, det finns alltid någon där, nästan alltid något öppet hur sent som helst. Det luktar speciellt på centralen, en speciell lukt som bara hör dit, en lukt av människor, nybryggt kaffe och frityrolja. Jag tycker det är mysigt att vandra igenom dem gamla lokalerna, undra hur gammalt huset är, det har nog några goa år på nacken. Hur såg dem första resenärerna ut som skulle ta tåget från Göteborg och vilken destination var det på det tåget.
Jag fylls av längtan och reslust, tänk att bara få sätta sig på ett tåg och drömma sig bort, slumra till och vakna upp någon helt annanstans, kanske på andra sidan.. Ja, andra sidan Sverige, till mitt älskade Stockholm kanske. Eller varför inte Kalmar.

Visst det var väl delvis mitt fel att alla mina kontakter, bilder, sms och mms försvann spårlöst när jag försökte ladda in mobilbilderna till datorn. Kontakten krånglade och telefonen ville inte riktigt. Det kom upp nån jäkla popup med nokia att den ville uppdatera mjukvaran i telefonen. Ja, jag såg varningstrianglarna och jag skumläste texten, visst såg jag orden spara, backup innan du gör uppdateringen. Men mitt i allt tillfixande och påklädningsprocess så tog jag inte in informationen på rätt sätt och struntade helt enkelt i den. Herregud, det är väl klart att en uppdatering inte raderar rubb och stubb på telefonen. Joodu, det var precis vad den gjorde. När jag upptäckte det misserabla misstaget steg pulsen ett par snäpp, jag ansträngde mig att andas lungt. Jag tänkte på allt som hade försvunnit.

Visst, kontaktlistan går ju att få tillbaka, det är bara att lägga in alla kontakter manuellt, det tar tid men det går. Min fina ringsignal kan jag nog också fjäska tillbaka, jag har batterilåten " I allt som rör sig, lyser eller låter, finns ett batteri som ska lämnas åter". Hi hi, den är jättebra. Men alla bilder på min lägenhet som jag tog och på tapeten och nyårsmaten som jag lovade, det kan ni ju glömma. pytts väck.
Jag ska försöka att vara lite mindre kolaklantig i fortsättningen. Grr, men man blir förgrymmad på sig själv och på tekniken.

Han är bra fantastisk, Marcus, min PT, av någon underlig anledning får han mig att kämpa det där sista man har kvar, jag lyder hans minsta vink, säger han hoppa, hoppar jag, säger han spring, springer jag.
Tufft att ha den makten över en annan människa. Vi är fast beslutna om att jag ska kunna nå mina mål, det kan inte vara omöjligt. Han är perfekt, han peppar och motiverar, han får mig att ge det där lilla extra tills jag bara ligger och flåsar på golvet med andan i halsen. Jag vill imponera på honom, jag vill göra honom nöjd.

Visst sa jag att jag skulle träna idag, men förlåt, när klockan ringde sju var jag inte det minsta lilla motiverad till att stiga upp, så himla trött. Jag vet inte hur många gånger jag ställde om klockan, men nio rullade jag ur sängen. Det blev lite sent i telefonen igår, min last, både mitt jobb och min fritid. Min hjärna kommer väl bli äggvita på nolltid så mycket som jag snackar i telefon. Fast det är ju bara en person som räknas, en som man kan prata hur länge som helst med, en som man kan bara ligga tyst i telefonen och lyssna på hans andetag. Ibland tittar vi på tv tillsammans i telefonen, det blir lite jobbig fördröjning, men jag har lärt mig att inte höra den. Vårat favoritprogram är AFV på kanalfem på lördagkvällarna. Annars tittar vi mycket på "så funkar det", "mythbusters", "skitiga jobb" och "Airwolf". Han är den bästa vän man någonsin kunde önska sig.

Regnet har precis öst ner här och jag satt och funderade på hur blöt jag skulle bli när jag gick till spårvagnen, men innan det ska jag bli blöt i duschen, för jag har inte ens gjort det. Bara käkat frukost, bestående av det kulinariska mästerverket fiberhavregrynsgröt med kanel och 2 stekta ägg och en knäckemacka med mjukost.
Så nu är äggen slut, mjölken är slut, yoghurt slut, smöret slut, inget bröd, bara några sportknäcke.
Tyvärr blir det nog så att jag kommer få skära ner rejält på mejeriprodukterna, då min kropp inte verkar kunna ta hand om dem speciellt bra. Så det enda jag kommer få köpa hem igen av den där listan blir äggen, det behövs fyllas på med lite gröngölingar också, ligger en ensam gurka på en hylla och en purjo på en annan. Dem tycker säkert att det är lyxigt att få egna hyllor att ligga på, men det blir det snart ändring på.

Jag har lagt en mask i ansiktet, till min hudterapeuts stora glädje. Sitter och väntar på att den ska torka så jag kan hoppa in i duschen och njuta av det varma vattnet som kommer omsluta min kropp. Lyssnar på Dido nu. Det är bara tisdag idag...önskar det hade varit onsdag, för då hade jag varit ledig imorgon, men jag får väl hålla ut två dagar till. Längtar efter att göra möblerna klara, dem bara står här och väntar på förvandlingen. Jag tror att det blir skitbra, det är jag helt övertygad om faktiskt.

Nä, nu ska jag se till att någon bäddar min säng och får undan klädhögen som vilar på soffan, usch och fy, det är någon som går runt här och stökar ner, jag förstår inte.