kola

Ja, då hade dagen kommit och passerat. Syrrans manikyr på naglarna och densammes klänning som hänger i hallen är det enda som minner om den stora festen igår. Brudparet var ju bedårande, bruden såg ut som en liten docka, väldigt vacker. Vigseln gick ganska fort och det var ganska så skönt. Jag kom ganska tidigt till kyrkan och det strömmande in med främlingar som jag inte kände, efter att jag hade hälsat på brudgummen (gummen?!) gubben borde det ju vara, gick jag in i kyrkan och stod där en stund och kände mig allmänt vilsen. Makanes make kom och småpratade lite. Försökte lista ut på vilken sida jag skulle sitta på, för det hade jag naturligtvis glömt. Hade jag tänkt efter hade jag nog kommit på det. Med hjälp av lite uteslutningsmetod när många redan hade satt sig, hamnade jag på en bänkrad ganska långt bak på vänster sida. Det visade sig att jag kom att sitta där ensam under hela akten, vilket inte gjorde att jag kände mig mindre ensam, tänk om man ändå hade haft någon att hålla i handen.



Efter lite allmän förvirring med rosblad och lyckönskningar, hittade jag en buss som skulle gå till festlokalen, hoppade på den och följde med strömmen. Det var väldigt fint ute på Saltholmen, ganska så kyligt i vinden på bryggan, så det tog emot att dra av sig jackan,trots att solen hade vänligheten att lysa. Jag stod länge med champangeglas i handen och blickade ut över hamninloppet medan hårstråna reste sig upp av kyla, jag är verkligen ingen välanpassad social festmänniska och är helt urusel på att mingla med folk jag inte känner. Tillslut kom limon med brudpar och tärnor, det blev skålar och hurrarop och sen var dags att sätta sig till bords och börja beta av den gedigna listan av talare och maträtter.

Jag var lite nerövs över mitt bordsällskap, men det artade sig bra. Hamnade i ett väldigt trevligt självunderhållande gäng och jag satt ofta och skrattade så tårarna sprutade över "flädervinet" som blev ett hett ämne. Nu är jag lite dålig på det där vem som skulle vara min bordsherre, han till vänster eller höger, men det blev naturligt att te sig till killen till höger, som var en ung, snygg rödhårig skåning. Killen som hade sjungt och spelat piano i kyrkan "Aldrig ska jag sluta älska dig". Sånginsatsen var mycket bra och väl utförd, fin röst :o). Det visade att killen var allartist, både sångare, skådespelare och standupkomiker. En man med många strängar på sin lyra.

Jag lyckades väl kanske inte imponera så bra på honom, vi kom väl aldrig riktigt in på något djupare samtal, även om vi hade ett gemensamt intresse för musik och teater och båda verkade känna den tyvärr frånvarande killen som skulle sitta mitt emot mig, en gammal klasskompis till mig som konstigt nog kände brudgummen, världen är liten. Alla eventuella samtal blev ju avbrutna av plingan och toastmastern som gjorde sig hörd stup i kvarten. Jag lyckades hålla tillbaka tårarna i samtliga tal. Och jag kunde inte låta bli att tycka att bröllop är fasligt lika begravningar. För talen är så fina och man berättar så fint om personen och hur mycket man älskar den, precis som om man säger farväl och att man inte längre kommer umgås och ses nu när dem är gifta.
Det måste vara fint att sitta där och höra på hur älskad man är av alla, undrar om jag nånsin kommer att få uppleva det.

Jag blev lite avudsjuk såklart och fantiserade på hur det skulle bli om jag gifte mig med min skåning, ja alltså inte min bordsherre, även om det inte hade varit fel att gifta sig med honom heller, men min alldeles egna skåning. Det känns inte som vi skulle ha ett så stort bröllop ifall vi skulle gifta oss, det känns inte som jag känner så himla många och hans familj är ganska liten också. Jag har ju gått ur kyrkan, så jag får ju egentligen inte gifta mig där. Men jag hade tyckt att det skulle vara mysigt med ett utomhusbröllop på sommaren, jag har ju både vigselförrättare och kantor i släkten. Det hade dock varit mysigt att få ha på sig en sån där fin klänning nån gång. Alla flickor vill ju få se ut som prinsessor, även jag.

Åter till bröllopet, maten var god, talarna var många och tillsut blev det dags för bröllopsvals. Någonstans här när alla dansade omkring i ett kaos på golvet, ja det var inga "let's dance"talanger och alla dansade huller om buller, började mitt självförtroende att dala. Alla dansade inte och jag var en av dem som stod och tittade på. Jag tog inte heller för mig, jag hade väl bara kunnat ta mig en sväng om med brudgummen eller makanes man, det hade jag säkert fått. Samtidigt som jag stod och önskade att ingen bjöd upp mig, för att upptäcka hur ringrostig min vals var, så fanns det en liten önskan om att han skulle komma och bjuda upp mig och dansa en underbar vals med mig. Men nej, jag blev inte svept av mina fötter av någon snygg gentleman. Bordsherren försvann spårlöst när borden hade löst upp sig och ytan hade blivit dansgolv. Och när han skulle hålla sitt spontana tal vid tårtan så fanns han inte att hitta någonstans. Alla ropade men han var borta. När jag efter att ha käkat lite tårta och ringt till mamma om att hon skulle komma och hämta mig, sagt hej då till bruden, så började gå mot parkeringen. Och där stod han på sidan av huset och samtalde lite privat med den spralliga och glada sömmerkskan. Ja, ser man på, som det kan gå.

Jag inser att jag borde ha varit miljonär, utan några problem hade jag kunnat spendera pengar på massa roliga saker. Här kommer en lista på saker med som jag känner ett extra tryckande behov av.

1 Tvättmaskin, Tvättmaskin, Tvättmaskin!!!! prisklass, runt 5000:-
2 Rosa kitchen aid hushållsassistent 6495:- ooo den är så dyr, just den färgen också. attans. Kommer nog aldrig känna att jag har råd att köpa den, tyvärr.
3 Playstation 2 med singalong och micar, runt 2000:-
4 Ny telefon helst rosa, med headset, innan jag steker upp min hjärna på alla timlånga samtal. Finns en rosa motorola på Mediamarkt för 500:- den är döläcker, men käresta tycker att jag ska köpa en tråkigare...svart simens för 1000:- liten och lätt som en leksakstelefon. Dem fasta telefonerna liknar mer o mer mobiltelefoner.
5 Nya löparskor. Helst Nike+, verkar ju helt galet tufft, en liten sensor som sitter i skon och känner av hur långt man har sprungit och fort och så. Det hade ju varit döööcoolt. Det bästa var om man kunde köpa tillhörande mottagare och ha på armen, men jag har inte sett att det säljs någonstans här, utan man blir tvungen att köpa sig en Ipod nano ca 1500:- , som jag inte riktigt har några större cravings för. Men ett sånt där armband för att ha mp3spelaren i vill jag ha iallafall.
6 Nya gymskor, dem jag har är inte så sköna, har länge velat ha nya.
7 Nya träningskläder och vanliga kläder, kläder är alltid kul.
8 Platt-tv, jag klarar mig med min tjockTV, men hade jag haft några tusenlappar över som jag var tvungen att lägga på teknik, då hade det blivit en plattis.
9 Den där fina rosa batavius cykeln. Tror att märket hette så iallafall. 8000:-
10 Inte så mycket en köpagrej, men betala av mina skulder, hade ju inte varit fel.
11 Spara till en buffert. Hur stor buffert ska man rimligen ha?! såklart är det ju bra om man har obegränsat, hur mycket som helst, men finns det någon undre gräns?!
12 Långresa med en trevlig prick.

Nu räknar jag ner först och främst till lönen och nu är det bara en vecka kvar 7 dagar.
Sen råder stora tvättkrisen hemma och jag var äntligen nere i tvättstugan igår och bokade in en tid på onsdag 23 nästa vecka, 5 dagar kvar tills jag får rena kläder. Det är en sån akut brist på rena strumpor att jag har fått börja använda dem låga sommarstrumporna, det blir oerhört kyligt om anklarna när man kör moppe. Snart har jag länsat hela strumplådan, finns bara ett par gamla fula gröna tubsockar, som man iofs kan ha när man har stövlar på sig och sen såna där ulliga mjuka varma mysstrumpor som man ska ha när man fryser om kvällarna och sitter i soffan, det är tillomed små gummipluttar på dem så att man inte ska halka, lite som sockeplast.
Till bröllopet är det knappast något att räkna ner, det är imorgon, så det är bara en ynka dag, det går nog fortare än kvickt och innan man vet ordet av det är det nog över också.

Stor kris nummer 1, upptäckte att jag tydligen inte äger så överväldigande många svarta leggings och skulle jag göra det är dem nog för små, har en känsla av det iallafall. Nu hittade jag exakt 0 när jag letade imorse.
Hittade dock ett par ouppackade vita leggings, men det blir nog inte så vackert. Helst vill jag gå barbent för nylonstrumpor som leggings, iiiu det är så obehagligt att ha på sig, glad om jag slipper. Så vi ber till lilla Gud att vi får ruggigt härligt varmt vårväder på imorgon.

Lite mindre kris nummer 2, försökte få tag på min mamma igår och meddela att hennes turkosa väska skulle få gå med mig på bröllopet eftersom det är turkost i klänningen, så skulle det matcha så fint, enligt syrran. Men jag ringde mamma hela eftermiddagen och kvällen, innan jag trodde att hon slutade, men ingen svarade. Sen hade alla människor typ varit på någon motivationsträff på deras träningställe Itrim och kom inte hem förrän sent på kvällen. Men inte ens då, såg hon att jag hade ringt femtielva gånger och ringde upp. Skruttiga mamma.

Ganska så medelkris nummer 3. Tvättkrisen har gjort att jag knappt har några rena träningskläder kvar, jag är inne på fjärde byxparet, dem lila slimmiga capricykelbyxtygsbyxorna. Ja ni fattar. Det är kris, fast kanske mest kris på tröjfronten för jag verkar inte ha några tröjor som matchar mina byxor och inga som är tillräckligt otajta och träningssköna. Har man dessutom sådär åtsittande byxor vill man ju gärna ha en liten längre tröja som täcker den groteska bakdelen. Det blir nog till att leta upp någon rea och fixa fram lite trevliga färger på toppar. Är även i skrikande behov av sportbehåar också. Inget plagg som man gärna springer ut och köper stup i kvarten, får ta det nästa gång jag får reakupung/sms på lindex.

Ja, om man bara vill dricka varmt vatten på jobbet, då får man brunt kaffevatten, ibland har man tur och då är det inte lika brunt som det var i min mugg imorse, precis som ledningarna har rostat. oyeah mumsfilibabba.

Alltså nu hade jag ju verkligen någonting som jag ville diskutera med min syster, försökt ringa henne tre gånger idag, två gånger har telefonsvaren gått i gång, en gång upptaget.
Jag måste ju få veta, om jag ska hudfärgade strumpebyxor, vilket jag aboslut hatar, eller vita eller svarta leggings till klänningen. Sen måste jag veta vilken jacka jag ska ha, lutar mot min skinnjacka som förhoppningsvis hänger i syrrans källare, så det måste hon ju kolla. Sen måste jag veta vilken väska jag ska ha, har ingen direkt fin bröllopsväska men syrran har nog några lagomstora på lager. Jag måste ha en kofta med mig och på mig, för annars blir det nog lite bart, funkar min nya vita kofta som ligger uppe hos mamma eller ska man ha en anna och isåfall vilken?! Sen slutligen så måste jag veta om jag kan ha mina svarta stövlar hela tiden eller om jag ska ha "inneskor" med mig och byta om när vi kommer till festlokalen. Kommer svarta stövlar att kännas för klumpigt?! Ja, det här är frågor som bara min syster kan svara på. Testade mamma förrut och fick halvdana svar.
Jag testar igen...upptaget. hmm :o/  (försök nummer fyra)

Kommer på mig själv med att jag hela tiden glömmer hur bröllop stavas, känns som jag stavar fel heela tiden. Två L ett P. Bröllop bröllop bröllop. Förlåt alla stavningspoliser om jag skrivit fel i tidigare inlägg. Varför ska det vara så svårt att stava till, det är inget logiskt ord. Låter som Brödlopp och det låter ju som en ganska så intressant tävling men vad finns sans och balans och reson i ordet Bröllop, vad i helsiken kommer det ifrån?!

..telefonsvarare... (försök nummer fem och sex) Jag ger upp.

Aaah, huvudvärken ligger som ett pannband över huvudet och fyra timmar kvar på arbetsdagen. Händerna är kalla. Telefonerna ligger döda och händelselösa, inga sms, ingen som ringer. Funderar på om jag ska ringa någon..men det blir alltid bara mamma eller syrran, och jag har inget direkt att säga till dem, så likabra att jag låter bli och sprarar mig den strålningen. Sugen på att gå ner till preem och köpa godis att lindra huvudvärken med, men jag tror jag ska låta latheten vinna och kanske ta en huvudvärkstablett till istället. Lite irriterad över att jag har glömt min handkräm hemma, lite torr om fingrarna, hade varit skönt att smörja in sig nu.
Kom på att jag hade lite fina mobilbilder från helgen som jag ville lägga upp, får se om jag orkar det när jag kommer hem. Fasen glömde stegräknaren hemma idag, får räkna ut lite på måfå vad jag kan ha gått idag, hade med den på träningen iallafall. Det finns en klar fördel med att vara på jobbet idag och jobba sent. Tyvärr har jag lite problem med att se fördelen, det är en jäkla växt och massa skrivbord ivägen. Attans.

Yes, jag kom iväg på träningen, lite senare än min ambition igår men ändå, strax innan elva stod jag redo vid löpbanden. Dem hade möblerat om och nu fanns det tre nya löpband och alla stod på en rad. Jag tog Matrixbandet, den har utöver dem inprogrammerade 20 min även nedvarvning. Jag knappade upp mig till 8,5 ganska fort och sprang/lunkade på i god takt. Hoppades att jag skulle orka samma tempo ända in i mål.
Ja, ja ja, jag orkade, jag kämpade för kung och fosterland dem sista minuterna, bara en liten bit till och lite till.
På mina 20 minuter kom jag hela 2,75 km, det är farligt nära målet på 3 km. Ökar jag lite lite till nästa gång så är jag i mål. Men ska jag klara att göra tjejmilen på en timme så måste jag klara 4 km på 20 min och sen hålla det tempot i en timme. Det blir en utmaning, men det måste gå. Jag har ju lång tid på mig att träna.

Jag hann med att springa och nästan alla superset, förrutom det sista där jag gjorde bara en av övningarna och lämnade bollen till nästa gång. Det var så mycket folk på mattan, så jag orkade inte gå dit och bråka med dem. Svepte en gainomax strawberry när jag kom ner i omklädningsrummet och gick in och la mig i solariet, välförtjänt vila. Tog av mig dem blötaste plaggen och tog moppen hem för att duscha. Träningshuvudvärken kom sedan som ett brev på posten.

Jag har ju lite skojat om att jag skulle flytta upp till Stockholm i framtiden, men jag tror jag ångrar mig på den. Sådant kan man ju inte riktigt planera,  men när vi åkte förbi min "blivande" arbetsplats, insåg jag att jag har det ganska bra här. Dem få vännerna jag har finns ju faktiskt här nere i Göteborg och familjen också, dem har ju faktiskt en ganska stor del i mitt liv, även om jag inte riktigt vill inse det.
Man får väl njuta av dem så länge dem finns. Men nya flickvänner och pojkvänner eftersökes helt klart.
Tills dess blir det täta telefonkontakter med världens finaste skåning i Stockholm och vi kan ju ändå åka massa skoter i sommar och gå ut och käka.

Jo, vi var och käkade på Jensen, jag vet inte varför det har blivit "vårat" ställe, det slutar alltid med att vi sitter och klagar på hur dålig service dem har. Samma sak i fredagskväll när vi kom dit i senaste laget, dem skulle precis ta sista beställningen. Kortmaskinen var trasig, så dem kunde bara ta kontanter. Det fanns massa lediga bord och en farbror stod före oss och väntade, han hade nog väntat ett tag och började bli aningens otålig. Det fanns ingen bordsplaceringsmänniska vid pulpeten. Men massa nochiga servitriser och servitörer som ignorerade oss. Farbrorn frågade en tjej där om dem ville ha fler kunder och hon vände bara ryggen mot honom och lossade som om hon inte hörde. Fult och dåligt. Tillslut kom det en liten ung tjej med tandställning och bandage på handen som gav oss bord. Vi bestämde oss ganska fort vad vi ville ha, slog ihop menyn men det dröjde länge innan någon ville ta våran beställning. Tydligen hade vi blivit osynliga också. Men notan fick vi fort iallafall, det var nog rekord.

Fick ett mail av Bengas om att man kunde förboka UP's nya skiva, blev något sugen, tänk att få den på releasedagen och dessutom signerad, även om jag tror att det hade gått lika bra att köpa den på releasepartyt på storan och få den personligen signerad av Christer och dem andra...förlåt Paul och Hans. Kan ju inte hjälpa att Christer är min stora kärlek.. hm nja kanske var lite överdrivet, lite förälskad, lite kär.. Jag tycker han är skitgrym iallafall.

Jag blev lite nervös när jag inte kunde komma in och blogga igårkväll, känns som bloggen börjar bli lite för svajig och oseriös.  Funderar på att flytta till något annat mer stabilt ställe. Som tur var hoppade den upp igen. Men någon ork att blogga fanns tyvärr inte efter hemkomst från Stockholm och tidig arbetsdag idag.
Så här är jag igen på min lunchrast. Vet inte riktigt hur och var jag ska börja nedteckna mina helgupplevelser, men kort och gott var Stockholm bra. Jag försökte verkligen ha så låga förväntningar som möjligt för att inte bli besviken. Och det blev en väldigt lugn och trivsam helg i tystnad och rekreation med långpromenader ihop med Mia Törnblom, i ljudboksform, sittandes vi mälarstranden. Vädret var lite grått och småkyligt, men promenaderna gjorde mig varm. Det var skönt att byta miljö och vara lite isolerad. Jag kunde sitta ner och göra sånt man aldrig har tid med hemma, lösa korsord, läsa böcker och skriva dagbok. Saknade datorn litegrann och på tredje dagen kändes det lite väl ensamt och ensligt och skönt att komma hem. Sov ut ordentligt och fick tid för eftertanke och reflektion.




Någon vattenskoter blev det tyvärr inte. Vädret var inte så ballt på lördagen, sådär halvtaskigt, mulet och grått, rått och småblåsigt. Så dem där skoteräventyren skjuter vi upp till längre fram i sommar och tills den nya skotern kommer.
Men vi var ute och käkade lite iallafall och hade mysigt åkte runt lite i bilen och kollade läget. Lyckades på fredagkväll hamna i värsta stora poliskontrollen. Dem styrde in all trafik för alkotest. Det var poliser överallt och våra teorier om vad det kunde vara innan vi fick komma fram och blåsa, var sannolikt ett stort rån och att man hade upprättat en vägspärr. Men det var bara blåsning. Lite besvikna men något facinerad av mängden poliser, funderade vi på att råna en bank eftersom alla poliser i Stockholm måste ha befunnit sig på den här platsen. Jag var lite purken för att inte jag fick blåsa, jag har aldrig gjort det, frågade iofs inte, men alla poliser där var lite snorkiga när vi frågade vad det var frågan om, ingen ville säga att det var trafikkontroll. Svaret vi fick från första polisen var " det blir en överraskning när ni kommer fram". Serviceyrke?! Ja ja, vi överlevde och vi var lika alkoholfria som mellanmjölk.

Vi var och åt på Kista gallerian på lördagen, dem har kvällsöppna affärer där, det är helcoolt, jag köpte kabelklammrar på claes ohlson kvart över sex. Kärestan var lite rastlös och vill hem och pilla, jag stannade kvar och såg på bio. Det stod mellan 27 dresses och "min brors flickvän". Jag tog den med störst salong, det kanske bara skillde några platser, vad vet jag. Ska man man gå på bio, ska det vara storslaget. Det blev 27 dresses, en ganska lättsam amerikansk kärlekskomedi, en i mängden. Som handlar om den eviga singeln "me" som tillslut hittar sin drömprins... och det känns aningens orättvisst när jag går därifrån och jag undrar när min prins charming ska dyka upp. yeah yeah what ever.
Tror dock inte att bröllop är den ultimata raggningsplatsen, jag ska ju på bröllop i helgen men jag har inga sådana förväntningar.

Japp, nu har jag varit och tappat mig, 4,5 dl blod och bytt mot lite järntabletter och 50 kronor värdecheck och fika. Tack, tack. Jag vet inte varför jag tycker det är så "roligt" att ge blod, men jag känner mig viktig och behövd, det känns rätt och bra och hälsosamt. Kan jag hjälpa någon annan som är sjuk, genom att gå dit och donera lite blod och fika, så är det väl jättebra. Tycker att det är så trevligt och mysigt på droppen i norstand, fast det går oftast så fort, så man hinner ju inte fika innan, utan blir nästan uppropad med en gång. Det kan ju bero på att jag alltid är där på ovanliga folktomma tider, mitt på dagen och så. Nu sitter jag här och stoltserar med mitt bandage som man får för att man inte ska få ett fult blåmärke på armen. Det är ju oftast ingen som bryr sig ändå.

Jag tycker faktiskt att alla som är friska och är lämpade att lämna blod ska göra det, det är nästan alltid blodbrist här så det är bara att gå och testa och lämna.

Tårarna rinner ner för kinden av vinddraget som blir när jag kör, trots att jag har visir nere så letar sig den kalla vinden in i ögonen och får dem att tåras. Jäkla sidospegel måste den alltid hänga och slänga och skruva upp sig, jag spänner den där jäkla skruven varje dag. Jag måste göra nåt fel.
Dagen är full av ärenden först ett läkarbesök inne i stan, sen var planen att lämna blod. Ruttet nog, vilket jag inte hade uppmärksammat öppnade givetvis inte droppen förrän 11.30 idag och jag hade inte tänkt stå där i över en timme och vänta. Så det fick bli till att vända hemåt. Tog en tur förbi ica maxi och köpte lite frukt och batterier till helgen. Fyra äpplen, fyra päron, stod och valde mellan fyra pack och tio pack på batterierna. Men det blev tiopack, det skillde ganska mycket på styckpriset per batteri och jag är storförbrukare.

Det som är lite tråkigt den här månaden, är att min fina lägenhet liksom har urholkat min ekonomi så fullständigt att jag kände mig pank redan 1 april. Jag försökte ignorera detta och envis som jag är bestämde jag mig för att resa till Stockholm ändå den här helgen, det får bära eller brista. Man måste våga leva lite på kanten av sin existens och det är en konst att vända på varenda slant utan att det märks. Jag har länge lyckats klara mig på mindre och får det alltid att gå ihop i slutändan ändå. Jag har ju bara mig själv att tänka på, och lite uppoffringar får man göra på grund av sina friska prioriteringar. Ekonomi, så roligt som det bara kan vara att göra budgetar och föra in summor i fina små excelark, så har det alltid varit ett tabuämne precis som sex. Det pratar man inte, det är privat, precis som om pengar skulle vara något smutsigt som man skäms för och speciellt skäms man när man inte har några. Ja, det är väl ganska fullt och eländigt att vara fattig, det vill man ju inte skylta med och man är rädd att be om hjälp. För ekonomin är ju verkligen en sån sak som alla borde kunna och alla bode ta eget ansvar för.

Kolla bara på stackarna i lyxfällan, som så länge blundar för sin egen fattigdom och katastrofekonomi. Nä, jag är inte i närheten, jag betalar gärna mina räkningar i tid och det som blir över är ju ren bonus. Jag har ju aldrig tjänat så här mycket pengar som jag gör idag, så jag tycker att jag lever rena jetsetlivet, fast inte just aprilmånad då, hemska månad, ta slut fort fort. Bara jag klarar mig till den 25'e så kan jag andas ut igen.

Ja, efter inlägget om förvandlingsknappen, kände jag för att förvandla bloggen lite igen, tillbaka till ursprunget. Det kände som det hade blivit lite för rosa nu. Kände mig helt mätt på rosa, även om det är klart den coolaste färgen just nu. Med den här inramningen av bloggen känns det äntligen som man kan andas ut igen.
Men kan tiden går mer långsamt eller. Nu är det iofs bara två timmar kvar av den här arbetsdagen och sen är det bara en dag till innan Stockholm, Stockholm, STOCKHOLM ;o)
Nejdå, jag har inga stora förväntningar på helgen, vill bara komma bort som sagt. Det får blir som det blir, det kommer iallafall att bli enormt skönt. Riktigt nöjd blir jag när jag sitter på planet upp och får fika av malmö aviation, för det får man alltid när man flyger med dem. Dem är det bästa flygbolaget.
Hoppas att inte tiden vänder när jag börjar min helg på fredag så att den går fort, jag vill gärna att den ska gå lika långsamt som min arbetsvecka. Det är ett krav, hör ni det. Lååångsamt i helgen. Jag vill njuta av allt.

Tänk om man kunde ändra skepnad och förvandla sig själv, det kan man ju till viss del, fast det tar ju tid. Jag hade gärna velat ha en knappanel på underarmen där jag kunde ändra skepnad när det passade. Han strosade runt min plats och pratade i telefon, jag log inombords och sken upp som en sol, försökte att inte för självklart följa honom med blicken, men det är svårt. Han är ju absolut finast på jobbet och man blir glad i hela kroppen när man ser honom. Jag njuter av dem här sekunderna och önskar i samma ögonblick att jag har den här lilla knappanelen på underarmen där jag kan förvandla mig till hans drömtjej, jag har ingen aning om hur hon ser ut, det kanske är jag, vem vet?!

Fast troligtvis inte. Jag är ju inte min egen drömtjej än...till det yttre. Kanske om jag hade varit lite mindre, lite smalare, lite lite lite. Min personlighet är det ju inga direkta fel på, jag är ju en smart djup tjej med intellegenta tankar, trivs ganska bra med hur jag slutligen blev i det inre, vem skulle inte vilja ha en tjej som jag?!. Kanske bara hade behövt lite mer självförtroende och självsäkerhet. Men annars är jag ju förfasen rena drömtjejen, det är bara inte så många som har insett det än.

Martina Haag hade ju sitt parallella liv som hon drömde sig bort till ibland när det var svårt. Jag vill också ha ett parallellt universum att fantisera om. Där är vi ett par, osäkert om vi är särbos eller sambos, jag kan inte riktigt tänka mig att flytta från min lägenhet på ett bra tag, så vi är nog särbos iallafall. Vi är det perfekta teamet och har det hur mysigt och bra som helst ihop, skrattar rmycket och har djupa samtal om livet. Bråkar gör vi sällan. Vi sitter och spelar tvspel en del, jag är ju inte så duktig, men han lär mig och sen är vi ute i skogen mycket och klättrar i berg och han lär mig allt han kan om sitt specialintresse, som bara göra honom ännu mer intressant. Jag suger åt mig som en svamp av allt han berättar. Vem kunde tro att det skulle bli så här bra och att jag äntligen skulle hitta nån som gillade mig på det där sättet. Min gamla käreste och min nya käresta blev naturligtvis jättegoa vänner med en gång, dem är ju så lika och landsmän också. Han är den finaste på jorden och så söt att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Det är alltid roligt att vara på jobbet tillsammans och vi går i smyg och ler åt varandra. Självklart har han slutat med den där ovanan jag inte gillar också. :o)
En fantasi, en fin fantasi...omöjlig?! ja, ganska så.

Jag lät honom hålla mig vaken till halv tre, fast det upptäckte jag ju inte förrän jag kollade på mobilen när vi hade lagt på och jag skulle sova, något som jag helst undviker, eftersom jag då lätt får panik över att klockan är så mycket. Jag hade ställt klockan på nio för säkerhetsskull, ifall jag inte skulle vakna förrän det var försent och jag skulle riskera att komma försent till jobbet. En sån här förmiddag är det ju perfekt och åka och träna på morgonen innan jobbet. Det blev det naturligtvis inget av. Jag vaknade yrvaket klockan nio av väckarklockan. Var uppe en runda men stupade tillbaka i sängen och ställde klockan på tio istället. *jäsp* segt. Vaknade vid tio istället och masade mig upp ur sängen. Ställde mig och diskade undan någons kvarglömda disk.

Helt plötsligt gick klockan väldigt fort, det var ingen svarade när jag ringde hem till mamma och jag plockade iordning lite i lägenheten, duschade och vips var klockan alldeles för mycket för att jag knappt skulle hinna åka upp och hämta resväskan. Jag gjorde ändå ett försök, tidsoptimist som jag visst har blivit. Kör i vind. 45 min innan jag skulle vara på jobbet. Jag önskade att det fanns en jetmotor på moppen som jag aldrig upptäckt innan och genom att trycka in truboknappen skulle jag bara flyga iväg. Jag var grymt effektiv och med gasen i botten sladdade jag in på mammas och pappas parkering. Jag sprang in med alla kläder inklusive hjälm, och upp på vinden, där jag hoppades att jag skulle heta resväskan. Jepp, 2 min på vinden och sen klättrade jag ner med mitt fynd. Mamma var inte hemma. Jag sprang ut och låste dörren, startarde moppen och drog iväg samma väg jag kom, genade genom skogen och sparade säkert en mängd dyrbara minuter.

Var ju tvungen att svänga vägen om mig och slänga upp väskan i lägenheten och sen iväg till jobbet. Jag hade helt plötsligt bara en knapp kvart kvar på mig till jobbet. Jag var helt övertygad om att jag inte skulle hinna. Jag lyckades dessutom pricka in alla rödljus på vägen. Det tar ju med bästa förutsättningar kanske 15-20 minuter. Att ta sig till eller från jobbet. Adrenalinet pumpade återigen i kroppen, stressad till tusen. Kollade på klockan i alla rödljus i hopp om att jag kunde frysa tiden med mina ögon. När jag rullade in i garaget stod kortläsarklockan på 12.45 när jag skulle infinna mig på jobbet. Jag slängde mig av moppen och tog av mig hjälmen medan jag väntade på hissen. Kom upp på våningen och kollade på stora klockan och den var fortfarande kvart i. Tackade dem lätt felgående klockorna. Sen kunde jag andas ut. *pust* Imorgon ska jag åka i god tid.

Jag känner mig stressad idag, kan ha varit känslan av att jag kom iväg lite försent imorse, så att jag kom prick till jobbet och adrenalinet har inte riktigt släppt än. Jag är helt rastlös i kroppen och klarar knappt av att skriva ett inlägg. Andas. Det hände ju en fantastiskt rolig sak igår. Jag skickade ju mail till Christer i P3, minns ni, och vet ni vad?! Han svarade, ni kan tro att jag bubblade av lycka efter det mailet. Han tackade iofs bara för mitt råd, några rader, men det hade jag ju verkligen inte väntat mig. Fatta vilken ödmjuk kille, det bekräftar ju bara hans karaktär och personlighet ännu mer. Har killen några mörka sidor?! Grr..vad jag vill ha honom.

Jo, jag verkade tillfälligt ha botat mitt akutfulasyndrom som jag har lidigt av till och från ett par dagar på jobbtoan. Igår såg jag helt fantastisk ut, på toan iallafall. Var tvungen att ta en bild för att föreviga dagen.
 
Tyvärr kändes inte fotot lika klockrent som verkligheten, det ser ju ut som jag har världens pluffsigaste torso. huva.
Och dagen innan var inte så pjåkig heller...då hade jag lagt lite extra tid på mitt yttre, blåst håret, platttångat och sminkat mig.. resultatet...
   
Fast det känns ändå som det är något som är fel, är nog för rund i ansiktet eller nåt. Känner inte igen mig själv riktigt, kanske är "nya" frisyren.. Ska nog ha det långt i fortsättningen.

Halva arbetsdagen är avklarad och tydligen hela lunchrasten nu, trodde att jag skulle hinna blogga lite innan den är slut, så jag får väl skynda mig. Nu har jag läst färdigt min födelsedagsbok "Martina-koden", rolig och härlig, men jag blir lite stressad av Martina, kanske därför jag gillar att läsa om hennes sönderstressade liv. Nu vill jag läsa mer, jag måste leta upp en till martinabok och kanske tillochmed se hennes film.
Sitter och skrattar gott åt Christer på P3, mitt absoluta favoritradioprogram. Hörde precis att Christer hade lite ont i vaden, när han hade varit ute och sprungit imorse, kunde inte låta bli att slänga iväg ett mail till honom. Iiii :o) roligt.
Nu vill jag fortsätta att lyssna inte jobba...Tur att man kan lyssna sen när man kommer hem.

Nu är det inte många dagar kvar till min stockholmsresa och det pirrar i hela kroppen, jag vill bara sätta mig på det där malmö aviationplanet och flyga upp nuuu. Mamma ska köra mig upp till landvetter. Mitt största problem just nu är sängkläder eller inte sängkläder. Väskan blir så himla tung och ska jag försöka knö ner allt i ryggsäcken vilket känns totalt omöjligt eller ska jag ta den tunga trunken som vanligt. Den som man får så ont i axeln av att kånka på. Och stövlarna och regnbyxorna, blir det överhuvudtaget någon skoterlek i helgen, nu verkade osäkert om den skulle komma på fredag, kanske blir nästa vecka. hmm *Suck* ja, vem vet, förhoppningsvis är jag lite klokare på torsdag. Idag ska jag köra vägen om syrran och prova en klänning som jag är ganska säker att jag vill ha på kompisens bröllop, att hittar kläder till såna här tillställningar känns ibland lite hopplöst och omöjligt, man vill ju inte vara för finklädd och inte för nedklädd heller, man ska passa in bland alla andra. Ja, ja det blir nog bra.

Lycka är att hitta ett fullt batteri i högen av använda tomma batterier, så att man kan lyssna på sin mp3 spelare. Ooo måste komma ihåg att fylla på lagret av batterier till min resa, samt finslipa låtlistan i båda mp3spelarna, eller ska jag ha med mig en ljudbok...hm tänka tänka tänka.
Jag har lunch och avnjuter ett äckligt V6 tuggummi med smak av cassis, inget vidare faktiskt.

Jag småvaknade innan halv tio idag av att regnet droppade hårt på fönsterbrädan, i min halvvakenhet tänkte jag...nej inte regn, jag vill inte gå ut, jag trodde att det var väckarklockan och att jag hade struntat i den. Kände mig ändå ganska utvilad när den ringde, duschade och drog på mig samma kläder som igår, orkade inte tänka ut någon annan fantastisk kreation, inte för att jag tror att det är en kotte som bryr sig heller. Men jag gjorde en lite extra ansträngning och sminkade mig, blåste håret och testade min dåliga plattång igen, och det blev faktiskt ganska bra. Funderade väldigt hårt på vad jag skulle ha för frisyr på bröllopet, kom inte fram till något bra, så jag får väl ha det så här, rakt kanske. Jag kände att jag var tvungen att anstränga mig lite för min egen skull, eftersom jag igår drabbades av ett sånt där akutfulfall med sjunkande självförtroende på jobbtoan. Så som det blir ibland, men det är väldigt otrevligt när man står och granskar sig i spegeln och helt plötsligt kommer fram till att man är ganska ful. Nej nej nej, så ska det inte vara. Man borde ju gå in på jobbtoan och stå och kråma sig i spegeln och osa av självförtroende över hur snygg man är. Hur ska man annars ens kunna charma nån av dem snygga killarna på jobbet. Äsch det är nog kört, tur att jag har en fin telefonröst iallafall.

Jag hade ganska mycket pilltid idag och pappa skulle komma förbi och limma två lister, strax innan jag skulle åka började jag febrilt leta efter min plånbok, för det låg massa lösa pengar på skrivbordet som jag skulle stoppa ner där, men jag hittade den inte. Hela jag greps av en fruktansvärd panik och jag gick igenom i mitt huvud tusen gånger, var hade jag den sist, någon måste ha tagit den på jobbet. Var är den? den brukar ju alltid ligga i väskan. Var fasen har jag lagt den, varför skulle jag ha lagt ur den. Det är ju extremt välstädat hemma nu och var sak ligger på sin plats. Blicken flackade runt i lägenheten och letade efter den svarta skinnklumpen. Men ingenstans kunde jag se den. Jag kände blodsmak i munnen och kände inte alls för att gå till jobbet förrän jag hade letat upp eländet, jag är verkligen inte så här slarvig. Var är den?! Nej, nån måste ha tagit den på jobbet, fan, nu måste jag ringa och spärra alla mina kort, eländes elände, och mitt kära körkort.
Men som av ett trollslag, som om någon där uppe ville spela mig ett elakt spratt så drog jag ut nyckelkorgen och där i låg skinnklumpen som kallar sig min plånbok och mussepigg hånlogg lite trött åt mig. Jag minns inte att jag stoppat ner den där, varför skulle jag ha gjort det och när. Skönt att den var återfunnen iallafall, nu kan jag äntligen andas ut och lungt åka till jobbet. För säkerhetsskull la jag ut alla pengarna ifall någon skulle få lust att bestjäla mig.

Det är faktiskt så att ju mindre pengar man har ju mer ökar dem i värde.

Huvudet fullt av, ja, jag vet inte riktigt vad, instrumental syntpop kanske, för det är väl inte direkt techno...isåfall väldigt mjuk techno. Dålig på genrar men musiken är bra och hjälper till att tömma skallen på väg till och från jobbet och på lunchrasten. Ganska så trögstartad idag, jag tror jag sov till halv tio iallafall, det var skönt att kunna ligga kvar i sängen lite. Gick runt och pysslade iordning lite och sen hade jag en halvtimme över innan jag skulle åka, så då satte jag mig och läste ur min födelsedagspresent pocketboken "Martina-koden" hysteriskt rolig bok, eftersom man ser Martina Haag framför sig och hennes lite ettriga röst och hennes vimsiga och röriga sett, hon måste vara en blandning av luft och eld (pitta och vata) i ayurvedan.
Det var en mulen förmiddag när jag satte mig på moppen, men drog ändå på mig solglasögonen i vid rödljuset för det var så starkt ljus trots molnen. Jag lyckades pricka in ett helt gäng med instrumental syntpop på vägen och på något sätt är det lite underbarare att åka moppe då. Det går helt klart bra med SMPJ ockås men snart får man akta sig så man inte sväljer ett gäng flugor när man sjunger med.

Ett tråkigt konstaterande, det är inte lika roligt utan mat på något sätt. Syrran går på diet och dricker bara, hon var hemma hos mig igår, fick lite massage och stannade och kollade på tv med mig. Vi drack te, men vi hade inte lika roligt som när bordet är uppdukat av syndigheter och godheter som man vill trycka in i munnen. Mat är som ett socialt klister som binder oss samman. Men hur kommer man in på djupet, när lär man sig ha djupa samtal istället för att hålla maten i handen i rädd för vad som möjligen skulle komma till ytan. Maten är som en bekväm mur för allt det där jobbiga, djupa och trevliga som man kanske skulle behöva prata om.

Jag längtar galet sjukt till Stockholm nu, jag är sugen på att börja packa min väska när jag kommer hem, ställa fram allt prydligt som jag behöver, komma på hur man förminskar ett på gummistövlar och hur man får plats med sängkläder och regnbyxor, kläder och handduk i handbagaget. Det känns inte hållbart. Lite ångest och tråkigt är det såklart att jag inte lyckats gå ner 20 kilo den senaste veckan, för då hade Stockholmsbesöket blivit helt fantastiskt underbart. Jag skulle bli beundrad och hyllad av käreste som skulle kysst mina fötter... Eller nja nä det skulle han nog inte gjort, men han skulle tyckt att jag var duktig och fin. Hans åsikt är ju den enda som betyder något egentligen. Men det får gå ändå, det är som det är.

Jag har varit riktigt skruttig med mina steg, måste ta och skärpa mig, förstår inte varför det ska vara så svårt att komma upp i sina 10000 om dagen. Grr

..Dina ord...SMPJ hääärlig låt.

Ja, eftersom jag rangordnade röster igår, tänkte jag, varför inte köra en liten lista på lukter också.
Jag är en väldigt luktande människa, gillar dofter och gillar att lukta.
Mysiga lukter topp 5
1. Ja, jag vet att det är lite lamt, men min käresta tar första platsen här också, finns inget som luktare godare än han faktiskt. Killar i allmänhet, men alla luktar inte gott, svett o sånt är jag inte så förtjust i. Men vissa herrparfyrmer på rätt killar får mig på fall.
2. SKOGEN, ja det luktar så gott i skogen och speciellt om våren när allt börjar vakna till liv, jorden, vattnet träden. Mmm som medicin för näsan och själen.
3. Nybakat, bröd, bullar, kakor, allt som är bakat och inte bränt då luktar ju enormt gott.
4. Vårregn på asfalt, det är lukt som jag kan bli hög på, jag luktar tills jag blir alldeles yr i huvudet.
5. Delad femteplats, blommor som luktar gott, kommer inte på någon just nu, men rosor och lavendel är väl ganska okej, vissa parfymer. Men annars är jag rätt dålig på parfymer, vet aldrig vad jag ska ha och vet inte vad som passa eller vad som luktar gott eller äckligt. Brukar få bli mamma som får välja ut parfym till mig.

Just nu funderar jag på varför jag inte tog med mig någon bok till jobbet som jag kunde läsa på lunchrasten. Jag skulle ju kunna gå ut i den fina våreftermiddagen och vandra lite på kyrkogården, men någon del av min kropp är inte riktigt sugen, så jag sitter väl kvar här och jäser en stund till. Jag borde tagit med mig en nagelfil också så jag kunde fila ner mina naglar, fast det kanske inte är så fräscht att göra på jobbet. Helst skulle jag vilja åka och träna och sola nu. Men det kan man ju inte göra. Jobbar ju stängning idag, men ledig imorgon. Så då ska jag både tvätta kläder och träna och eftermiddagen ska jag massera lite. Syrran och syrrans kompis kommer över.
Bädda faktiskt rent i sängen idag, så det blir extra mysigt att gå och lägga sig ikväll och tvättpåsarna står redo för att hoppa ner i tvättstugan imorgon klockan åtta. Jippi. Ska även ta en kraftansträngning och bära ner extra stolarna och damma, dammsuga och tvätta golven.