Saluhallen

Det pirrar i kroppen. Det är min sista, nionde arbetsdag och imorgon börjar min långhelg, ska bli underbart!
Sol idag igen, började dagen med att kolla på städprogrammet på fyran, och sen gick jag över till Doktorn kan komma, samtidigt som jag gick runt och pillade med diverse saker. Passade på att springa ner till källaren med lite grejer, bokade tvättid och slängde skräp, innan jag stack in till stan på ansiktsbehandling.
Innan jag tog spårvagnen hem igen, så hann jag in på hemtex och köpte en jättemysig morgonrock i vårgrönt, ett nytt duschdraperi, och en tandborstmugg. Hittaden en fin rosa tvålpump på lagerhouse och döskallar till badkaret, så man inte halkar och lite fina såna där stora påsväskor som man kan bära tvätt i.

Slutligen sprang jag igenom Saluhallen och köpte te, och när jag var där inne kom jag och tänka på  en av dem mest underbaraste dagarna i mitt liv, för den involverade nämligen Saluhallen. För fyra år sen ungefär på hösten i oktober-november mötte jag en rar kille på Göteborgs centralstation, han hade tagit tåget ner från Stockholm. Han kom emot mig, han hade en tjock jeansjacka och keps. Jag hade på mig en jättefin silkig långärmad tröja med brodyr på magen och håret var nog uppsatt i kanelbullar. Vi möttes i en kram och gick hand i hand därifrån till hotellet han skulle bo på.  Vi fortsatte dagen med att gå runt hand i hand på göteborgs gator och jag var så stolt över att jag hade hittat en, känslan av att gå hand i hand med han var helt obeskrivlig och jag hoppades att någon jag kände skulle se mig och honom tillsammans. Jag tillsammans med denna fina kille.

Vi gick till Kungsgodisaffären och köpte salta K'n och sen gick vi in och luktade i Saluhallen och där mitt i gången pussades vi, minnet börjar flagna lite, minns inte om det var en puss eller kyss, men jag skulle nog gissa mer på puss faktiskt, när jag tänker efter ordentligt. Det var en av dem lyckligaste dagarna i mitt liv. Pirrar i hela kroppen när jag tänker tillbaka.

Lite vårkär

När jag tog mig till jobbet idag funderade jag på om jag hade nåt att blogga om, jag brukar alltid får härliga bloggideer när jag åker spårvagn. Får massa poetiska tankar i huvudet. Idag var jag glad, trots att jag fick halka fram på snön som höll på att smälta på dem skottade vägarna igen. Jag hoppas verkligen att jag har rena vägar hem ikväll och det funkar bra att ta moppen. Det var riktigt vårligt i luften igen.. och solen plirade i ögonen och jag slängde på mig mina coola solglasögon.
Jag blev sådär härligt vårkär när jag promenerade sista biten till jobbet och jag kunde inte låta bli att tänka på min käraste och den här fantastiska sommaren vi skulle få. Hoppas ju såklart att han blir uppbokad på det där långa jobbet, men mellan jobben så ska jag åka upp till stockholm så mycket jag kan och åka vattenskoter. Hoppas att han kommer ner och hälsar på mig i min nya lägenhet också.
Jag blir så glad av att tänka på honom, pirrar i hela kroppen, han är verkligen världens världens finaste.

Imorse pillade jag ordning lite i lägenheten, ställde fram saker som ska slängas och sånt som ska ner i källaren, ska nog fixa det när jag kommer hem, sen ska det dammas och dammsugas, tvättas golv. Fixa den där sista lilla fogen också och silikonen. Men nu är det nära, så nära. Golvet är lagt och det känns som en milstolpe. Pappa ska hjälpa mig med det sista på fredag, behöver lite kvartstav i ek och en list till tröskeln. Lite elpill kvar också och fönsterbrädan, men det är ju bara små detaljer, helheten är underbar och helheten är klar, ska bara röja undan det sista av pappas skruvar och verktyp. Äntligen kan man andas ut och börja leva, inga måsten kvar.
Bara träna och laga mat och må bra.

Ser fram emot den stora inflyttningsfesten på söndag, det ska bli trevligt att visa upp resultatet och min talang för inredning. Har ju fått lite hjälp av syrran, men det mesta är mitt verk både i tanke och handling.
Jag ska ta mig en tur med kameran nu när det är riktigt klart, ni har ju inte sett köksgolvet än.

Totalt kaos

Dem lovade uppehåll och regn på eftermiddagen, men det bara fortsätter att snöa och dem renskottade vägarna i förmiddags är täckta med snömodd nu. Inte för att jag hade planerat att ta moppen idag, det blev en nödlösning, jag höll på att lägga mitt golv och det drog tydligen ut på tiden. För när klockan var tolv var jag fortfarande inte klar, jag rusade in i duschen efter att ha upptäckt att min enda buss gick tjugo över tolv, det fanns ju inte en chans i universum att jag skulle hinna. Jag skyndade mig iallafall allt vad jag kunde. En gnagande oro att jag bara hade nio kronor kvar på busskortet och ingen aning hur stor summa mynt jag hade i plånboken, gjorde att jag började fila på en reservplan. Jag tittade panikartat ut genom fönstret på dem skottade vägarna, det var noll grader och plus, hade börjat smälta så smått av allt salt dem hade öst ut. Det måste vara rent vägarna nu, det var ju länge sen det sluta snöa, det måste gå. Jag kör försiktigt. Jag tog moppen på vinst och förlust, aldrig att jag skulle komma försent till jobbet, hellre dör jag...eller nåt liknande plågsamt.

Parkeringen var slirig och en bit ut till stora vägen, jag körde med båda fötterna i marken. Mest irriterande är den där jäkla spegeln som hänger och dinglar, jag förstår inte varför just den har lossnat nu.
Vägarna var rena och det gick bra att åka till jobbet, blev dock lite orolig över att motorn högg så, jag hoppade fram. Jag hade gott om tid på mig och jag hade behövt tanka, men infarten till macken var en sjö av snömodd några decimeter djup, fortsatte fram och kom i god tid till jobbet. Väl där trodde jag inte mina ögen när jag tittade ut genom fönstret efter en stund och snön bara vräckte ner igen, det här är ju löjligt, tänkte jag.
Jag har sedan länge konstaterat att det inte lönar sig att bli arg över vädret, men det känns ju så hopplöst. Jag kommer inte kunna ta moppen hem idag, den får stå kvar på jobbet och vila i garaget. Attans.

En dag till

Snön la sig som det vitt ljuddämpande täcke över Mölndal, äntligen fick dem där jourskottargubbarna att göra, men jag tyckte inte att dem jobbade tillräckligt fort, för på den vägen jag blev tvungen att gå till bussen var det inte skottat.
Stämplade bort mina sista slantar på busskortet dagen innan löning och tur var väl det för strax innan jobbet kom det på civilbiljettkontrollanter. Första gången jag har varit med om det..fattade inte först var det var, trodde att det var någon sunkig gubbe som vilje sälja nåt eller göra reklam. Han körde upp idbrickan i nyllet på mig, jag satt ju djupt inne i sista mannen på jordens värld. Nu har jag nio kronor och några slantar att ta mig hem på om inte pappa kommer och hämtar mig, han har ju lovat att vi ska försöka lägga klart golvet idag, men måste ha en kofot så vi kan lyfta på skåpen.

Solen plirrade i ögonen på mig och jag var glad att solbrillorna låg i väskan. Göteborg hade redan hunnit vakna så smått när tåget rullade in på stationen, det var fullt med folk på centralen som...kanske skulle åka hem efter påskhelgen hos vänner och bekanta. Det luktade kaffe och frukost. Jag är glad över att jag är halvvägs in i min mastodontarbetsvecka, nu är det bara fyra arbetsdagar kvar innan min långhelg. Men fyra dagar är ändå ganska mycket också, hoppas det går fort.

Förfrusen

Nej, det är inget som jag gillar speciellt mycket, att frysa. Det känns som det är något jag har gjort väldigt mycket dem senaste dagarna. Imorse var det tolv minusgrader och moppen fick stanna hemma, det var inte ens värt ett försök, för gasen frös fast igår både på dit och hemvägen och då var det bara sex minusgrader.
Jag lyckades även missa min buss och fick vänta 20 min på nästa buss, passade på att samla ihop lite steg och gick tre hållplatser. Det var ju svinkallt men soligt iallafall. Jag hade paltat på mig alla möjliga kläder för att slippa att frysa. Det hjälpte dock inte igår när jag fick stickningar i hela kroppen när jag körde, och jeansen stod nästan för sig själva, helt stela av kyla, kunde inte böja på fingrarna förrän efter flera minuter och jag blev inte varm på hela dagen förrän jag somnade i ett hett bad vid elvatiden på kvällen.

Var är min vår, var är min värme, vem beställde denna eländiga köldknäpp som sätter käppar i hjulet för mig.
Det är ju onödigt att bli arg på något man inte kan påverka, jag blir bara trött. Jag förstår inte varför jag måste bo i det här kalla landet, som är helt obeboligt när vintern bestämmer sig för att dyka upp. Hade det varit mening att vi skulle bo i ett sånt här kallt klimat så skulle vi väl haft päls eller...


Jag hatar snö

Jag hatar snö, jo jag erkänner, jag hatar verkligen snö.
Hemfärden igår var en mardröm och jag undrade vad jag hade gjort för ont för att förtjäna detta helvete. Jag som var så glad och pigg innan jag åkte hem. Jag möttes av världens snöoväder, jag körde rakt mot stormen, det var hysteriskt kallt. Minusgraderna slog mot mina ben och mitt ansikte, tusenmiljoner snöspikar blästrade mitt ansikte, det var tillomed så att dem letade sig in under visiret och in i ögonen. Jag bet tag om min halsduk för att försöka skydda mina kinder lite, men det gjorde så jäkla ont, jag skrek hela vägen hem och tårarna sprutade.
Det är mindre roligt att åka moppe då, kan man säga. Jag bad till gud att det inte skulle vara halt på vägen, spände handen runt gasen och körde så fort jag kunde hela vägen hem, hade tur med ljusen, så det blev inte många stopp. Jag vet att man fryser mindre om man försöker slappna av, men det var svårt, hela kroppen vad spänd ut i fingerspetsarna och när jag kom hem var jag helt dränerad på energi, det var knappt så jag orkade upp för trappan och hela kroppen vibrerade av kyla. Jag tyckte såklart mycket synd om mig själv och kände mig totalt bedrövlig.

Satte mig i badkaret och tappade upp varmt varmt vatten, för att försöka återfå värmen. Men jag var kall enda in i märgen och jag ville att vattnet skulle koka, Jag ville sänka ner hela min kropp i det varma, låta det omsluta mig. Jag ville aldrig gå upp, jag som hatar att bada egentligen, jag blir så rastlös. Men jag skulle kunna ligga kvar i värmen i evigheter. Jag tänkte på bastun på fysiken som jag brukar gå in och torka mig i, där kan man bara vara i några minuter innan får värmeslag och rusar ut i kylan för att svalka av sig.

Snön fortsatte att plåga vårat landskap under natten och jag förberedde mig på att jag inte skulle kunna ta moppen imorgon utan kollade buss/tåg/spårvagnsmöjligheter. När jag drog upp rullgardinen imorse var allt vitt, överallt, vitt vitt vitt, några centimeter tjockt snötäckte som hade blåst upp i drivor lite här och var. Det snöade fortfarande för fullt och blåste. Jag kände mig inte direkt manad av att gå ut.
Det var äcklig blöt snö och det finns en risk att alla glada pulkabarn fastnar som frimärken i backen, det var dåligt skottat och man såg nästan ingenting för man fick snö i ögonen. Jag hoppades att bussar och tåg skulle gå som vanligt och inte bli försenade pga av göteborgs "första snö" i år.
Mp3spelaren och min girighet efter pengar och en gnutta arbetsmoral var det enda som fick mig att fortsätta kämpa mig iväg till jobbet i snögeggan.

Pyspunka

Japp, här är jag igen, kvinna mölndal 27 år... Ganska så exakt 27 år 1 timme och tio minuter, för den som är extremt intresserade. Tänkte bara att det skulle vara fint om jag tackade alla som har grattat mig på min födelsedag; min käresta, min moster och morbror, mamma, pappa, syrran, lillebror med påtryckningar från mamma, farmor, familen Samuelsson, brandis, Ulle Kenta :o) och faktiskt min gamla körledare, väldigt överraskande.
Sen några okänningar på msn, typ Håkan, sen kommer jag inte ihåg fler.

Jag är lite orolig för vädret i helgen, det varnas för fulla muggar på aftonbladet, det ska tydligen börja snöa under kvällen och natten. Håller tummarna att det är uppehåll en timme till. Hallå, dessutom har jag fått pyspunka på moppen, aj aj aj inte bra, jag vet inte vad jag ska göra mer än att pumpa däcket stup i kvarten. Jo, jag fattar ju att jag måste laga punkan men jag vet inte hur, det är ju inte lika lätt som att laga punka på cykeln. Funderar på om pappa kan, han kan ju det mesta, eller om jag ska bli tvungen att lämna in moppskrället på service. Kanske inte direkt är helt fel heller, kanske behöver lite ny olja och så, men det är så fasligt långt ner till Kungsbacka och dyrt och jag klarar inte att vara utan moppen heller. Min hastighetsmätare har gått sönder också, jag vet inte om det går att laga, det brukar nog inte gå. Undra om jag har gasat för mycket..
Det är nog snart dags att köpa en ny moped känner jag, det är många fel som börjar hopa sig. Tillåt mig räkna upp.
Moppediagnos:
* Tejpade blinkers på höger sida, efter att moppen blåste omkull utanför pizzerian en stormig dag. Dem funkar ju men det är ju inte så snyggt. jag är lite för det vackra och estetiska, gillar inte tejpade saker även om det är kärestans gaffatejp, det gör det hela lite enklara att acceptera. Dem är tejpade väldigt fint iallafall.

* Låset till moppen är helt utmejslat och uppklippt av pappa, efter att låset hängde sig och var helt omöjligt att få upp och jag kom inte åt tanklocket. Bygeln vägrade att lossna trots att vi hade klippt upp låset.

* Hastighetsmätaren trasig

* Pyspunka på framdäcket

* bromsskivelåset trasigt

* Avgasröret har börjat rosta av allt salt.

* Sätet är illa tilltygat, skulle vilja ha ett nytt

* Ena kåpan på höger sida har lossnat efter alla åkturer i pappas bil.

* Har ett konstigt oidentifierat skrapljud när jag kör, kan inte riktigt säga varifrån det kommer, trodde först att det var mitt väsksmyke som skrapade mot plasten när jag skumpade fram, men nu bytte jag väska och fick samma ljud när jag körde fort. Mycket märkligt.

* Den är ganska hoppig och skuttig när man gasar upp vid rödljud.. man liksom hoppar fram.

Ja, man blir lite trött på moppen ibland, men jag är glad så länge den rullar, den är ett oslagbart transportmedel, vet inte vad jag skulle göra utan den.. Eller jo. bli förbannad på bussar och spårvagnar eller cykla.

Vårdagsjämning

Jo, det får faktiskt bli ett till inlägg om denna fantastiska dag. Trots att det ligger snöfläckar kvar lite här och var så har ändå solen visat sig lite idag, den värmde inte så mycket men idag är det iallafall vårdagjämning, det är det alltid på min födelsedag och det är ju en fantastisk dag att fylla år på, idag är dag och natt lika långa över hela jorden. Jojjemen, det sa hon på nyheterna iallafall.

Jag tänkte börja med en ny tradition, precis som vid nyår, borde man ju göra ett slags bokslut på sitt 26 åriga liv. Det hände ganska mycket som är värt att nämna. Första halvan av året var väl kanske inte så händelserik, jag jobbade på mitt dagis i köket och städade och lekte med mina goa ungar. Tränade på fysiken och var väl ganska nöjd men aningens rastlös, hade jobbat där ett tag nu och började leta efter något annat att göra. Bostad hade jag letat efter i länge utan resultat.  I januari blev jag av med min andra handslägenhet och fick flytta hem till syrran, eftersom vi på julafton hade haft värsta grälet med våran pappa angående att jag ev. skulle behöva flytta hem igen. Vi pratade inte med varandra på över tre månader. Men det rann ut i sanden till påsk när vi skulle äta påskmiddag tillsammans. Det var jag som var ämnet i grälet men min syrra drog lasset.

I maj blev lägenheten under syrrans ledig för ett nytt andrahandskontrakt. Jag tog den och flyttade ner, det var så skönt att ro om sig själv och stänga dörren om sig, även om det var ganska bekvämt och mysigt att ha syrran på armlängsavstånd. Lägenheten var döskruttig när jag flyttade in och det krävdes en hel del renovering, jag rev bort den illgröna strukturtapeten i stora rummet, målade om i nån ljus sandaktig färg, jag rullade ihop den hemska äckliga plastmattan som var helt totalt vidrig och la in ett billigt ikeagolv. Jag målade köket och tapetserade en fondvägg, målade om i hallen och fixade och fejjade. Köpte min första egna soffa och ett skrivbord. Jag fick ärva mammas och pappas gamla sovrumstv och jag köpte min första egna dator!!!
Min älskade Dell. Ja, livet förändrades ganska drastiskt när vi träffade varandra, jag var så lycklig över att den var min alldeles egen. Min käresta hade hjälpt mig plocka ihop den så att den skulle bli helt perfekt för en kola.

Min sommarsemester från dagiset spenderade jag jobbandes i hamnen, så det var med dem pengarna jag sedan kunde pröjsa för min dator. Hösten kom och jag letade allt mer inensivt efter något annat att pyssla med. Bara för att göra något började jag läsa matte c på komvux i en bisarr dröm att få bli flygledare. Men hastigt och lustigt innan jag kommit in i matten ordentligen så dök mitt riktiga jobb upp och jag hoppade på utan att tveka. Sa upp mig med extremt kort varsel och började med utbildning.
Brosan fick också fast jobb efter han tog studenten och han började leta efter en egen lägenhet, han fick lån och köpte sig ett litet kryp in. Mina år på boplats hade inte gett någon frukt så jag gick också till banken och frågade om jag kunde få lån. Det fick jag och bara inom en månad efter att ha varit och kollat på tre-fyra lägenheter hade jag nappat på en som jag vann budgivningen på. Så i februari flyttade jag in och den här månaden ska jag börja betala av mina räntor, vilken tillfredställelse.

År 26 blev ett givande år, vad kommer hända under mitt 27'e år?!
Kommer jag övertyga min käresta om att vi hör ihop och kan lova varandra lite mer en vänskap, ska jag träffa kärleken bli med barn, skaffa familj. Eller kommer bara livet flyta på i sitt lilla ekorrhjul. Kommer jag att resa någonstans, hur blir sommaren?! Hur många kommer på inflyttningsfesten i slutet på mars? Kommer jag nå mina mål en gång för alla? Ett år fyllt av frågor och undringar, drömmar och fantasier, ingen vet hur det blir, inte ens jag.

Hipp hipp hurra

En helt vanlig dag på jobbet, förrutom att jag fyller år idag, men det är inga av mina arbetskamrater som känner mig så bra att jag får ta emot spontana grattisutropp. Jag vet inte om jag är direkt ledsen över det eller mer lättad, det är ju inte så att jag är en big fan av födelsedagar. På något vänster blir jag alltid besviken, jag förväntar mig födelsedagar som är fantastiska, sagolika som i reklamfilmer. Med ett glatt gäng som väcker en på sängen med god frukost och skön sång och massa paket. Det lyckas aldrig bli lika fint i verkligheten och även om dem kom in och sjöng för mig när jag var mindre, var det snarare en väldigt trött skara ej så välsjungade och med presenter som aldrig var lika roliga och lekfulla och fantasifulla som jag skulle velat ha.
Jag minns en gång när jag fick en tv med video i, den fungerar fortfarande och är utlånad till syrran, då blev jag nog riktigt glad. En annan fin födelsedag firade jag i Norge med min bästa kompis, vi var på skidsemester och jag fyllde 18. Min mamma hade skickat med en present, ett jättefint guldhalsband med en nallebjörn, den har jag forfarande kvar och på mig ibland, fick även champangefrukost på sängen, det var redigt lyxigt.

Men imorse när jag vaknade upp kom det ingen och sjöng, jag sjöng själv "ja må jag leva" några gånger, för att göra dagen lite extra speciell. Jag vaknade klockan sju av ett mitt första grattismms från min moster och morbror. Dem hade även skickat ett litet paket till mig igår, ett litet nallebud och jag ber så ootroligt nyfiken vem avsändaren var. Först hade jag bestämt att jag ville öppna den på morgonen men nyfiken tog överhanden och jag pillade upp den lilla boxen på kvällen, en liten söt nalle med regnkläder.  :o) Hur glad blir man inte för det.
Fick ett till grattismms av mamma med ett gäng påskkärringar på, gulligt.
När jag hade vaknat klart och kollat på Dawson's creek och sjukhuset, drog jag på mig lite kläder och åkte till fysiken och tränade, kändes mycket bra.

När jag kom hem gick jag till affären och pantade lite burkar och köpte mjöl, socker, ägg, bakpulver, sylt och vaniljsocker, dock inte bakplåtspapper. Det kom jag på när jag gick ifrån affären och jag vet att jag har haft papper, men hade ett vagt minne att jag lånat ut dem till syrran. Jupp, i lådan låg det inga. Äsch det går nog ändå, det stod ju så i kokboken, så jag smörade en plåt och strödde ut lite mjöl på den. Jag hade tänkt att baka en rulltårta till mina arbetskamrater, vi skulle ha teammöte idag och då kunde man ju bjussa på nåt hembakat när man ändå fyller år. Konstaterade tyvärr att min nya blender inte riktigt klarade av uppgiften att få ägg och socker just så fluffigt som jag ville ha det, dessutom lukta motorn bränt och jag konstaterade återigen att OBH Nordica inte alls verkar vara ett märke med kvalite, dem bara lossas, i själva verket är det leksaker dem säljer. *besviken* Men den är rosa och fin, så jag får ha den till att blanda lättare saker med.

Smeten blev bra, lite för kletig kanske, inte så rinnande som den brukar vara. Det stod att man skulle ha kaffegrädde i, men det har jag aldrig haft i rulltårta, så jag sket i det, mest för att jag tror att en i mitt team inte äter mjölkprodukter och det gör ju inte jag heller. Kletade ut hela härligheten i plåten och gräddade i dryga fem minuter tills ytan hade blivit gyllenbrun. Smeten täckte inte hela formen så kanterna hade blivit brända, men dem skar jag bort. Nu till det avgörande, skulle den lossna. Vände på hela plåten över aluminumfolie, efter lite bank och skak, landade hela kakan på det sockerbeströdda foliet. Yes! Den var lite varm så jag lät den svalna några sekunder.
Men var den inte lite väl hård och krispig...
Jag kletade ut sylt och skulle till att rulla ihop den, men det gick mindre bra, den var stel som ett knäckebröd och det gick inte alls smidigt att får den att rulla, så som rulltårtor ska göra. Ytan sprack och bröts sönder ju mer jag rullade. Och jag insåg ganska så omgående att den här katastrofen ville jag inte bjuda mina arbetskollegor på. Man har ju ett rykte att leva upp till, med generationer av bagare i ryggen. Och inte hade jag tänkt att ha den hemma heller, för då hade jag säkert tjorvat i mig hela. Så jag gjorde det enda rätta. Jag åkte hemifrån lite tidigare och drog upp till Balltorp för att lämna rulltårtan till påskkärringarna istället. Hoppas dem blev glada, jag hann bara rusa in och ut.

Våran teamledare hade dessutom redan köpt fikabröd, så det var ju tur att inte jag kom med rulltårta också, för då hade vi rullat därifrån. Så nu sitter jag på jobbet och firar min födelsedag enda till klockan tio ikväll. Pappa ringde och grattade mig precis innan jag började och min gamla vän från Gävle skrev ett sms på förmiddagen, alltid trevligt att veta att det finns lite folk som tänker på en. Syrran ringde också när jag var i balltorp på tårtleverans och min käraste bombaderade mig med 6 grattissms vid midnatt. Så man kan väl säga att jag har blivit tillräckligt uppmärksammad och hyllad idag. Det räcker nog bra iallafall.

Lycka

Jag har haft två dagar med helt urusla stegresultat, iförrgår låg jag på 3000 steg, det var en vanlig dag på jobbet utan några extra promenader eller liknande och igår kom jag upp 4000 när jag ägnade hela dagen åt att lägga golv. Naturligtvis hade jag ju tänkt att jag skulle åka och träna på morgonen innan golvläggningen. Men min hjärna lurade mig och trots att det var strålande sol ute så skvallrade termometern i köket som knappt kom upp i noll grader om att det skulle vara fläckvis ganska så halt. Jag rationaliserade bort min önskan om att få träna och prioriterade golvet istället, jag blev nästan nästan klar. En liten skvätt golv klart, dem svåraste och krångligaste bitarna som innebär mycket noggrann mätning och sågning, för att det ska passa perfekt runt skåpen och in under spisen.

När jag gick ut på min promenad idag runt nio tiden när jag hade mornat klart i sängen och unnat mig lite sovmorgon, sken solen och himlen var klarblå, luften frisk och klar och jag började traska runt kvarteret. Jag blev omkörd av en bil som höll på att övningsköra och kom och tänka på när jag höll på och traggla min körning. Jag avverkade fyra körskolor. Först Hedens körskola i Göteborg, sen intensivkursen i Karlsborg med körskolelärarna som behövde praktik. Sköna Eddie från Norge, glömmer jag aldrig, vad kul vi hade. Sen var det körskolan i Farsta efter min första misslyckade uppkörning och sen körskolan vid mariaplan efter min andra misslyckade uppkörning. Sen tog det ytterligare ett försök innan jag lyckades ta körkortet i Solna.

Det var ju spännande eftersom jag aldrig hade varit i Solna och kört och inte hade en aning om var vägverket låg, nu brukar jag hitta ganska bra med hjälp av diverse kator och förberedelser, men just den dagen lyckades jag ta fel vagn på blåa linjen och kom inte alls fram till rätt hållplats. Det blev en taxi i panik till vägverket, det händer hela tiden sa taxichauffören som tydligen var van att göra körningar till vägverket. Med andan i halsen körde jag omkring i Solna och jag vet att jag gjorde nåt fel, jag borde nog inte fått körkortet. Det var bara några dagar innan julafton och jag hade gett upp för länge sen. Trodde bara att alla körkontrollanter var inprogrammerade på "Tyvärr du fick inte godkänt". Körkontrollanten hade en handledare med sig i bilen och dem gick ut och konfererade innan dem berättade vad dem hade kommit fram till. Det var nog en av mina lyckligaste dagar i livet. "Du är godkänd" Jag var godkänd, jag klarade mig, jag kan köra bil, jag får köra bil, jag får mitt körkort. Vilken julklapp!!!

Sviktande självkänsla

Jag hade egentligen tänkt skriva ett mycket intressant inlägg om hur jag la mitt köksgolv idag med tillhörande bilder. Men dator-kabel-telefon känner inte för att samarbeta tyvärr, så jag ska skriva om något som hände på jobbet igår.

Jag hade tagit på mig ganska så bekväma härliga kläder i form av mina gråa byxor, ett vitt linne och en turkos kofta, hade dock inte hunnit/orkat sminka mig, det händer inte så ofta. Drack mycket vatten och hann därigenom med ganska många toalettbesök under eftermiddagen och för varje gång jag gick in på toaletten sjönk min självkänsla, konstigt nog. Jag tyckte att jag såg allt tjockare ut och kläderna var fula och jag kände mig grå och dassig och frisyren helt fel och eländig, ansiktet glåmigt och osminkat, ögonbrynen buskiga. Jag har ingen direkt förklaring till den här sviktande självkänslan eller varför den dök upp. Jag brukar vara ganska nöjd med mig själv och inte tänka så mycket på hur jag ser ut för jag tycker oftast att jag ser ganska bra ut, jag har fina kläder och har alltid tyckt att smink är sak samma, jag är naturligt vacker, smink är bara bonus jag unnar mig ibland.

Kanske är det för att jag sitter på en sån plats att jag ser många av mina tjusiga kvinnokollegor springa förbi mitt skrivbord, dem har fina kläder, dem är smalare och längre och är välsminkade. Men är man verkligen så påverkbar, varför bryr man sig så egentligen. Nä, egentligen har jag inget bra svar eller någon vettig anledning till varför självkänslan sjönk, men kanske att jag ska hinna kleta på lite smink imorgon innan jag halkar iväg till jobbet.

Fler bilder på lägenheten.

Japp, jag lovade, här kommer dem.
      
Här har vi köket innan och efter. Nytt kakel och omstylad kyl med hjälp av www.snyggkyl.se
Jag ville ju gärna haft en rosa SMEGkyl för sisådär en 17 000, men det fick bli ett stort klistermärke för 800 kronor istället. Resultatet på håll är väl okej, men synar man i kanterna så kunde det säkert göras bättre, det var grymt svårt att få på den.
   
Här har vi spisen före och efter, men splirrans ny spisfläkt, tjusigt värre, den är dock inte fullständigt installerad, så jag gör bara med lampan än så länge. Vi ska montera fast den övre mojängen i väggen och hitta nåt rör på insidan. Under den fina vaxduken ligger en obehandlad ekbänkskiva som jag är väldigt rädd om. Den ska också sättas fast och oljas innan den får se dagens ljus.

 
Och här har vi mitt charmiga köksfönster, saknade tyvärr förebild på den. Fina våriga blomgardiner från IKEA, men det var några år sen syrran köpte dem till mig. Älskar dem verkligen. Sen har vi nya träpersienner från IKEA också. Fönsterbrädan i ek från RUSTA har fortfarande på sig sin plast och är inte monterad än heller, under ligger en gråmarmofönsterbräda. Örter i zinkkruka från NETTO.

Snö?! vad hände...

Vad är det här, vaknar upp och ser snö, allt är vitt, det går ju inte. Det är fyra dagar kvar till vårdagsjämningen, vi har klarat hela vintern  utan snö och nu kommer den. Det är alldeles försent och alldeles på tok fel. Jag vill inte vara med. Det är inget roligt att åka moppe när det snöar, det blir halt på vägarna och slaskigt. Eländes elände. Jag protesterar!!!

Vår i luften

Idag är det vår i luften, sol och faktiskt ganska varmt, man känner att solen börjar värma så smått nu. Härligt! man blir sugen på att gå ut på en långpromenad i skogen, lite soppigt är det dock att man är fast på jobbet några timmar till. Det är väl inte lika skönt när jag kommer hem, men jag ska ut och gå iallafall.

Kopplade av totalt i soffan med melodifestivlen och slumrade till lagom till att svenska folket skulle ge sina röster. Så jag missade slutet, vaknade av Perelli stod och skråla, ja hennes låt var väl okej, men hon känns lite gammal och använd. Jag är ganska likgiltig, jag tyckte att det var många låtar som höll hög klass. Mina personliga favoriter var Sibel och Amy, fast jag visste att dem inte skull räcka till final. Sibels röst är helt fantastisk och jag fick rysningar i hela kroppen när hon sjöng. Amy är en så härlig liten person, man blir glad när man ser och hör henne. Jag tyckte inte att det var något fel på Nordmans låt heller, eller Rongedahl. Sanna, Linda, Frida och BWO var väl också ganska okej. Tyckte att startfältet var väldigt jämt. Äsch nog om Melodifestivalen, den är överspelad nu.

Vilse i skogen

Idag vaknade jag två minuter innan klockan ringde, vet inte om jag blev så glad över det, jag hade nog hoppats på att det var långt kvar tills att den skulle ringa och att jag kunde somna om igen. Men två minuter är inte så mycket att hänga i granen, det det var bara att traska upp och ställa sig i duschen. Jag somnade relativt tidigt igår, jag var som sagt dödstrött, helt slut. Konstigt nog har jag fortfarande fruktansvärt ont i kroppen av träningsvärk, sen träningen ONSDAGS!!! Inne på tredje dagen av värkande muskler, så den där träningen behövdes nog. Men nu räcker det tycker jag, jag vill ju gärna kunna gå tillbaka och träna. Kämpar med mina steg också, igår kom jag upp i 9300 lite sämre faktiskt.

Jag drog ut syrran på en vad jag trodde skulle bli en trevlig promenad. Jag ville gå en sväng i ängårdsbergen, det började bli skymning, klockan var runt 18, så vi kunde inte gå så långt.
Tyvärr var det väldigt kletigt och kladdigt på stigen och det såg ut som den hade regnat bort, det var väldigt svårt att ta sig fram. Jag var inne på att vända och gå tillbaka, men syrran ville gå upp på toppen och kolla utsikten.
Så vi gick vidare och avvek från stigen upp på berget, man såg inte så himla mycket där.
Kanske kunde man gå ner på andra sidan och hitta en stig där. Mörkret kom fort och snart såg vi knappt var vi satte fötterna.  Det var för sent för att vända tillbaka, så vi fick hastigt vandra nedför den branta sluttningen, mot ljuset i tron på att vi skulle komma ut ur skogen i tid innan det blev för mörkt. Tillslut såg vi stigen som vi hade gått upp på och vi var i mål, men det var på håret. Lite spännade och läskigt.

Jag börjar känna mig ganska trött på mig själv och det känns som jag behöver en nystart, har lagt upp lite lösa planer som jag tror att jag ska införa nu i veckan, förändring. Jag är ute efter förändring.


Halvlek

Japp, då är det nedförsbacke och bara hälften av dagen kvar på jobbet. Jag längtar hem till min säng. Det nedslående faktum att jag inte kan gå hem och lägga mig när jag kommer hem försöker jag bortse ifrån. Jag ska istället tvinga mig ut på en promenad innan jag dör i soffan lagom till let's dance.
Jag måste ändå säga att det är konstigt hur vi har programmerat in våra kroppar att alltid vara glada och känna en liten pirrande känsla av frihet och ledighet på fredagar, trots att man ska jobba helgen.
Jag ser fram emot tisdag när jag är ledig, då ska jag med all säkerhet klämma in mitt golv i köket, om ingen snäll själ har gjort det innan dess.

Så var det faktiskt bestämt, klubbat och klart att det blir inflyttningsfest. Datum är satt och inbjudningskort är utskickade, ingen återvändo. Hittills har jag fått svar från fyra personer som ska komma. Ja, men det blir väl trevligt att visa upp lägenheten för alla, jag är väldigt stolt. Funderar såklart om den hinner bli hel klar med kranen, den chansen känns inte så överhängade stor, men vi får se. Hoppas iallafall.

På mitt inflyttningskalas ska jag bjuda på kycklingsallad, hembakt bröd och hembakta bullar :o) Apelsinbål i påskens gula tecken och påskbakelser. Med res. för ändringar. Men det är tanken iallafall.
Det är första sammankomsten jag fixar själv med så mycket människor.. förutsatt att det kommer fler än fyra då. Lite pirrigt, men det ska nog gå bra.

Annars är det nedräkning i största allmänhet, 6 dagar kvar tills man blir 27, vet inte om jag ska skratta eller gråta över att bli äldre, det här livet har inte riktigt blivit som jag hade tänkt det, men vad ska man göra. Man kan bara forsätta och åka med. Se vad som kommer.

Jag vill lova er lite nya bilder på lägenheten när jag kommer hem, hoppas jag orkar innan solen går ner.
puss o hej

Tröttast

Jag kunde kanske gått och lagt mig lite tidigare, jag somnade till mitt inspelade dasown, jag vet inte var klockan var, inte så himla sent, kanske runt tolv. Jag skulle få mer sömn än vad jag fick igår när jag hoppade upp klockan fem. Den ringde fem idag också, utifall att jag skulle orka hoppa upp och ligga o mysa i sängen eller ut och gå. Men träningsvärken jag har dragit på mig är helt hemskt härlig, jag kan inte röra mig, det gör ont i allt jag gör, spänner och drar. Ja ja, jag förtjänar det. Det är inga problem, men jag orkade verkligen inte ta mig ut och gå, så det får jag göra efter jobbet istället. Nema problema, bara jag överlever dagen, nu har jag förvisso börjat vakna till liv lite så smått.

Det lyser på kyrkogården

Vem har tänt ljusen på kyrkogården? Tänkte, jag imorse när jag tidigt imorse (halv sex) rekade gångterrängen i mitt nya bostadsområde. Ja, vi bor granne med kyrkogården, inte mitt hus direkt men området jämte. Det var mörkt påväg mot gryning och fåglarna kvittrade vårligt i mörkret. Jag var tvungen att hålla mig till det ljusbelysta vägen runt området, för inne i skogen rådde mörkaste mörker. Promenaden tog ungefär ganska exakt 30 min och det kan tyckas konstigt att man går upp klockan fem för att promenera, men det är för stegtvälingen på jobbet. Måste samla så mycket steg som möjligt för att komma upp i minst 10000 steg. Har man tur kan man vinna resecheckar.
Men till saken, när jag gick förbi kyrkogården så såg jag att det lös på gravarna, inte lika  mycket som på allahelgona men lite här och var och jag undrade i mitt stilla sinne, vem som tänder alla ljusen, hur ljusen kan brinna så länge som till halv sex på morgonen, om det nu var stearinljus som var tända och inte elljus eller batteriljus. Jag fick iallafall en läskig känsla i magen och traskade vidare på min väg mot ett bättre liv.

nu är klockan kvart över ett och jag ligger bra till med stegen 6400.

Fick mitt nya lås installerat igår, toppenskönt.
Och jag och mamma var och hämtade golvet, skönt att få hem det också, nu ska jag bara fjäska med någon som kan lägga in det, för jag jobbar ju som ett fån, hinner ju inte det.

Idag tvätt, imorgon golv

Ja, då var det dags att hämta golvet imorgon och det är ungefär det som är kvar. Nytt lås på dörren kommer också inom kort. Jag ska fylla i lite fog i kaklet, för jag slarvade tydligen lite när jag gjorde det sist. Sen silikon och sätta fast bänkskivorna, byta ut fönsterbrädan och städa upp i köket, sen är det banne mig klart.
Jag ska såga till några små listbitar som jag råkade slänga innan jag hade bestämt för att måla om dem gamla listerna. Lister är ju inte min starka sida. Det är tre stycken små små bitar som fattas i hallen, sen är den också klar. Jag går runt och förundras hur fint det är, vill inte gå hemifrån, vill bara njuta av hur fint jag har piffat och puffat i min lägenhet.

Halsen har också  läkt nu, skönt att vara frisk igen och tillbaka till jobbet.
På måndag börjar stegtävlingen, men jag har redan satt på mig min stegräknare och tjuvstartat lite, så man vet ungefär vart man ligger och hur mycket mer man behöver gå.
Börjar bli lite hungrig, tror att jag får lov att ha matrast om en timme ungefär. kurr kurr i magen.

Fick äntligen tvättat imorse också, 90 minuter i torktumlaren på högsta värmen, då var kläderna torra, tror att jag har hittat det bästa torkrummet också, bara hälften av kläderna som fortfarande var lite fuktiga när jag skulle plocka hem dem. Lyckades även centrifugera sönder en strumpa, den hade hamnat ovanför kanten, nära locket, den var helt sönderriven. Tur att det var en gammal strumpa som jag inte hyste några ömma känslor för.

Lite före och efter...

Ja, äntligen kommer här lite före och efter bilder, tyvärr inte alla.
   
Här har vi en liten makeover av en gammal byrå som ursprungligen kommer från min moster och morbror tror jag, men sen många år tillbaka har min syrra haft den, senast spenderade den några år nere i syrrans källare. Nu har den fått nytt liv igen, vilket lyft det blev. Byrån är fullproppad med vhsband, dvdskivor och cdskivor och väger ett ton minst.

  
Mormors och morfars gamla hörnskåp fick sig också en makeover. Tänk vad lite färg kan göra. Det här skåpet stod också i min syrras källare. Hon är bra på att ta vara på saker som ingen vill ha. :o)

   
Hörnskåpet står i hallen, så vi fortsätter med med lite dörrar. Halldörrarna gråa och fula på sitt förekort, nu vita och uppstylade. Här har vi även ytterdörren som ska få nya lås strax.

 
Före och efter...

  
Före och efter soffväggen. Mysigt va. Handmålad kvist, samma som på tapeten. Glänsa tub från Ikea, soffa och soffbord från ikea, kuddar från hemtex, tavellist i ek från syrran.

 
Tyvärr saknade jag bild på mitt fönster innan fixet, men så här blev det efter iallafall. Gardiner från Hemtex, krukor från plantagen.

Ett litet smakprov, det kommer mera snart.
    

Lite av varje

Jag hittade en sån där bra halstablett som dövar halsen när den är svullen, den låg i min skinnväska, jag var lycklig när jag hittade imorse, när jag knappt inte kunde svälja... Aj aj aj Kan aldrig stava till den där, Mocgagoin.. ja ni vet. Det kommer och går på nåt märkligt sätt.
Pappa kom förbi och slagborrade lite här, så jag fick upp min glänsatub, tyvärr hade strömadaptern sprungit iväg. Tur att jag har en nu glänsatub nere i källaren, fixade gardinstångfästen också, pluggade så att dem sitter fast nu. Jag ska fortfarande måla den där väggen, jag har liksom dragit ut på det. Sen satte vi upp tavellisten i ek ovanför soffan. Fick också upp spegeln i hallen, känns mycket skönt. Ska bara justera ståltråden på baksidan.

Jag ska ta och måla hallmöbeln idag också och bära ner lite skräp till källaren. Tvätta klockan fem. Ja, ni hör...jag har och att göra, för en som är så sjuk som mig också. host host...

Jag och lillebror var ute och åkte lite till k-rauta och köpte ventil till köket och en eklist till golvet, mycket mycket bra. Sen var vi på ikea och köpte stång till köket, lampa till hallen, saxar till mig och pennor till mamma, hittade också en liten ljusboll, den stora var slut såklart.

Ja, det där var lite helgstatus.

aj aj ont

Jag har ont i halsen, det är tyvärr inte så vidare skönt när man sitter och pratar hela dagen. Helst av allt vill jag åka hem på moppen och krypa ner i sängen och kolla på film, inte måla eller renovera, pilla eller greja. Bara vila och sova, dricka varmt te. Sitter och funderar på om jag är tillräckligt sjuk, det är ju så kallt ute ockås, så man är inte så sugen på att sätta sig på moppen och frysa ihjäl heller. Nu är det bara 6 timmar kvar tills jag får gå hem på riktigt.

Till och från jobbet

Jag hatar att ha bråttom, kom iväg lite försent till jobbet igår, klockan var mellan tjugo i och kvart i när jag rullade iväg på moppen, det tar ganska exakt 20 min att åka moppe till jobbet, en kvart om man har tur med ljusen. Det var gasen i botten som gällde. När jag blir stressad biter jag ihop käkarna och jag biter så hårt att jag får ont.
Jag hann precis till jobbet. När jag åkte hem hade det börjat regna, det blåste och jag måste kört emot vinden, för det kändes som jag hade en storm emot mig minst 15-20 sekundmeter och hade jag inte haft hjälmremmen under hakan hade hjälmen flugit av. Jag hukade mig ner för att bli så liten som möjligt, jag ville krypa in i hjälmen bakom visiret där ögonen var skyddade. Största smällen fick kinderna och läpparna ta, för regnet var så hårt att det gjorde ont när dropparna piskade mig. Jag kunde väl stannat och virat om halsduken, men jag ville bara ha slut på eländet. Jag åkte så fort som moppen kunde och som tur var fick jag grönt ljus nästan hela vägen hem. Det var hemskt. När jag stannade utanför huset och stängde av motorn, kände jag inte av blåsten, kanske var det lä inne på min gård, regnet plaskade ner rofyllt och jag körde in moppen i vårat gamla soprum. Jag var kall och helt genomfrusen och blöt. Det blev till att ställa sig i duschen när jag kom upp och värma upp låren som hade blivit helt röda av kylan. Det var lite konstigt att det var så eländigt väder på kvällen, för det hade varit så fint och härligt på förmiddagen när jag åkte till ica maxi, solen gassade, jag hade på mig brillorna och bara njöt av förvårens härliga värme.

Jag hann faktiskt slänga upp tavlorna innan jag stack igår, är dock inte riktigt nöjd med resultatet, kanske får ta och justera lite, det är svårt att få fem tavlor att sitta jämt och snyggt.
Upptäckte att jag håller på att bli förkyld, det är riktigt eländigt, vad tog mitt braiga immunförsvar vägen?! Jag har fått lite rethosta och slem och ont i halsen. Dricker Echinacea för att försöka mota bort det. Nu är det bara två arbetsdagar kvar, så det är bara att hålla ut.
Nu ska jag ta mig en dusch, slänga ihop en lunch, fixa lite med fönsterväggen och dammsuga innan jag sticker iväg till jobbet, har ca en timme på mig.

Tack Hej

En ängel

Jag såg hans profil mot ljuset när jag gick och hämtade vatten, den sidan av huset badade i ljus, men jag visste direkt att det var han, såg ut som en ängel. Jag tror att han är det, vi är några få som går omkring här på jorden och göra goda gärningar. Fin som bara tusan, kunde inte slita ögonen ifrån honom, jag vet inte om det upplevdes att jag stirrade eller om jag bara blickade ut över våningsplanet. Nej, jag tror/vet att han inte såg...hoppas jag.
Nej då, det är är en hemlighet mellan mig och er, och inte ens ni får veta. Klart jag aldrig skulle gå vidare på mina känslor, dem är knappast realistiska. Men det är förbaskat skönt att ha nån att vila ögonen på.

Jag börjar få en liten lista av omöjliga "olyckliga" kärlekar/förälsker nu, är uppe i tre, spännande om det blir fler.
Det är tillomed svårt att rangordna dem, skulle faktiskt tänka mig att vilja ha dem under andra omständigheter, allihopa lika mycket. Jag menar, titta på bara på Christer, han är ju så vacker och söt så man kan dö, men upptagen. Min bästa kompis som bor 50 mil ifrån mig och smidigt udvek att svara på mitt smsfrieri ;o), och så han på jobbet då, där det finns ett stort hinder till varför jag inte riktigt har lust att inleda något.
Men det är helt klart omständigheter som kan ändras, så man ska aldrig säga aldrig.

havregrynsgröt

Nu sitter jag här och äter havregrynsgröt igen, tittar ut på mitt berg som jag är så sugen på att bestiga snart. Jag vill bara ut och reka i ängårdsbergen, hitta mina stigar, den perfekta springslingan, andas in våren och skogen.
Idag hinner jag tyvärr inte, trots att solen lyser och himlen är blå, jag måste sticka iväg och handla en snabbis innan jobbet. Håller tummarna på att dem har såna där betongspiktavelkrokar på ica maxi, ska även springa in en sväng på media markt och leta efter headset, eftersom jag misstänker att att mitt telefonpratade håller på att steka upp hela hjärnan. Han blir så irriterad på mig när jag slaknar vi ett-tvåtiden på natten, jag är så trött, mina timmar räcker tydligen inte till allt jag vill göra. Pratar med honom från att jag kommer hem till att jag somnar, jag skulle inte vilja byta ut dem timmarna mot nåt, jag känner mig inte ensam när jag har honom i örat. Men jag hinner inte kolla på det jag har spelat in på kvällen, så jag måste gå upp klockan sju och rensa skivan så jag kan göra plats för nya grejer. Jag ska vara tacksam så länge han vill ha mig, så länge vi har varandra.
Har fortfarande inte löst mitt semesterproblem, det tänker jag nog skjuta framför mig till sista dagen.
Snart börjar stegtävlingen på jobbet, då gäller det att ligga i om man ska komma upp i 10000 steg om dagen, då har jag inget val, det är bara ut att gå så fort man får tillfälle.
Nu nalkas faktiskt dagens dusch, härligt det, alltid lika trevligt att få bli ren och fin. Ska fundera på vad jag ska äta till lunch idag också. hmm mycket att fundera på.

Tänker på tjejmilen

Den ena dagen börjar bli den andra lik, jag känner mig som en farfarsbil som går i samma spår, om och om igen. Den här tisdagen var äckligt lik min förra tisdag, förrutom att jag gick upp åtta istället för sju. Låg i sängen och kollade på sjukhuset och Anna Phil. Trippade in i köket och konstaterade att det är mycket kvar att göra och att någon borde verkligen dammsuga här. Jag öppnar frysen, häller upp några hallon i en tallrik. Tar min grötkastrull, mäter upp 2 dl vatten och dl havregryn, ekologiska, drar på plattan på sexan och slänger ner träsleven och lite salt.
Beslutar mig för att diska bort lite av gårdagens disk medan jag väntar på att plattan ska bli varm, blir kvar lite för länge i disken, så gröten blir lite överfärdig. Geggar ner den på hallonen, pudrar på lite kanel och häller över lite soyadryck. Smaskens...hmm sköljer ner det hela med prioviva mango.
Ställer disken i diskhon, hinner eller orkar inte diska just nu.
Drar mig in i badrummet för att ta en dusch, samma sak varje morgon, samma rutiner. Drar på mig mina badtofflor och springer runt och funderar på vad jag ska ha på mig.
Idag är det dock ansiktsbehandling som gäller innan jobbet, så jag får göra ordning lunchen redan nu. Det blir samma som igår nästan. Fast falafel istället för kassler, och min sallad utan salladsblad, för mitt huvud var helt bruntprickigt, inte så fint och ris utblandat i det. Ja, det duger nog, det är näring, jag överlever.
Känns som lägenheten och renoveringen i kombination med jobbet har ätit upp all min laga mat och träningstid.

Det är semesterbestämmartider nu, man måste lämna in önskemål på när man vill ha semester innan sista mars. Hur ska jag kunna veta när och hur jag vill vara ledig i sommar, vilka veckor det blir fint väder, jag har ingen aning om vad jag ska göra. ska man ta juli eller aug, eller två veckor i juli och två veckor i augusti. Någonstans känns det som jag inte bryr mig direkt. Det enda jag vill göra i sommar så mycket jag kan, är att åka upp till Stockholm och åka skoter, eller det är inte så mycket skotern som drar såklart, men att jag får sitta där bak och krama om världens bästa människa. Sen kom jag på en sak som jag tror att jag gärna skulle vilja göra igen, och det är att springa tjejmilen. Jag gjorde det den sommaren jag bodde i Stockholm och det är trevligt event faktiskt. Nu har jag ju dessutom en tid att slå. Jag har nog nästan bestämt mig att ta semester då i slutet på augusti och vara där i några dagar. Bo på vandrarhemmet i bredäng och bara njuta av Stockholm igen.
Slänger härmed ut en förfrågan ifall det är någon som har lust att hänga på, Makane kanske?!
Söndag 31 augusti klockan 12.00. Det är skönt att ha något att träna för och till nu, så kanske jag kan ta mig ur min onda cirkel som bara består av jobb och renovering och ge mig ut och springa, simma, gymma och träna rent allmänt, min kropp skriker efter rörelse.

Molnfri måndag efter händelserik helg

Hej hallå mina 4-6 trogna bloggläsare!
Undrar så vilka ni är, fast en av dem är nog Makane. Jag borde inte vara så nyfiken på vem som läser, vad spelar det för roll egentligen. Jag skriver ju mest för min egen skull. Ändå går jag titt som tätt in på min egen blogg för att se om någon har orkat lämna en kommentar på något jag skrev... Men nej, det händer sällan och det är alltid Makane som är så gullig och skriver, inte för att jag kommenterar hennes blogg speciellt ofta, trots att jag läser den varje dag.

Nåväl, till saken. Renoveringsstatus.
I helgen fick jag gjort en hel del, känns som jag har varit ledig fler än tre dagar, det var rikgtigt skönt och nu är jag inne på finlir och slutklämmen.
Jag hade gärna velat sagt att allt var färdigmålat, men det är nån fjuttig kvadratmeter kvar att måla på fönsterväggen, först måste den spacklas och så. Men jag lyckades måla klart dem andra väggarna och listerna, dekorationskvisten är på plats ovanför soffan, dekorerade mina toadörrar också.. bilder kommer.
I söndags kaklade jag och pappa det sista i köket och jag upptäckte att det inte var så svårt att foga och att jag var ungefär halvbra på det. Helt fantastiskt, jag hade ingen aning om att jag kunde ens. Tack Martin Timell för alla fogtips man har fått av år av äntligen hemma. Dra diagonalt och så.
Nu är det bara ett evigt putsande kvar, kaklet är helt vitt och dimmigt, så det blir femtielva torkningar till.
Sen kan man sätta upp spisfläkten och dra av plasten, dra dem där siliconkanterna också.
Ja, såklart det är en hel del kvar att göra. Askimbyrån blev färdigmålad, så i veckan ska jag ta itu med hallmöbeln också hade jag tänkt. Pappa tog med sig lite verktyg och grovdammsugaren, så nu snubblar jag inte över såna trevliga saker när jag trippar in i köket.

Samtliga skåp och lådor är nu fulla med stendam, bruk och fix och diverse andra saker som lossnat från väggarna, måste såklart ta en rejäl urstädning och diska ALLT! *suck* känns inte som nåt man bara ta sig för en morgon sådär. Sen har vi mina träpersienner som gärna vill upp i köksfönstret, ska se om jag klarar det själv också, nu har jag iallafall en skruvmaskin, vilket kan underlätta en hel del.
Fönstrena måste putsas, dem är grymt smutsiga, blä, och klädkammaren ska dammsugas och resten av lägenheten också för den delen.

Kvar att köpa är en stång från ikea, så jag kan hänga upp mitt diskställ igen, två ljusbollar till, snygga rullgardiner från jysk, någon slags träpanel till öppningen till stora rummet, ny lampa till hallen och typ två nya gröna växter till storarumsfönstret, och en ny snygg gardinstång till köket också.

För övrigt i helgen hann jag med att gå på wellnessmässan och bowla. Bowlingen vann jag faktiskt, trots att jag bara prickade in två strikes, bara lite frustrerande, efter 45 min. Men jag fick ner många käglor och körde bara rännan 2-3 gånger eller nåt. Men det var svårt att få in dem där perfekta kloten. Men jag vann iallafall, tjoohoo. kortvarig lycka.

Wellnessmässan var väl intressant, ganska liten och lagom och tog en timme ungefär att gå igenom, kryllade av långsamma människor.. hatar långsamma människor som inte rör sig framåt. Jag vill gå fort, titta på allt och gå tillbaka till dem sakerna som är mest intressanta. Fick mig en sminkning och köpte smink där också, det var inte så mycket konstgjort gojs i det inbillar jag mig, naturkosmetik. Tillverkades tydligen i frölunda. Hade jag kommit ihåg namnet hade jag kunnat slängt med en hemsideadress dit..det hette nåt med derma...

En hyllning till Christer

Jag ska ta och slänga in lite kärlek i den har bloggen också, för det finns en man som jag har tänkt på konstant hela helgen, han dök precis upp på min vistagadget, he he. Christer, denna  underbara Christer.
Bestämde mig för att undersöka det där som Ingemar sa i morgongänget om Christer och P3 när Universal poplab var där och spelade. Så i fredags letade jag mig in på http://www.sr.se/ och in på P3 sida, ganska snart hittade jag honom och det var inte så svårt. Hela programmet heter ju Christer och går varje dag mellan 14.02 och 16.00. Jag blev lycklig och pirrig i hela kroppen och lite besviken över att jag inte hade hittat Christer innan, då han har hållt på med radiopratandet ett bra tag. Tackade Sveriges radio för 30-dagarsarkivet. Så i helgen har jag försökt komma ikapp hela februaris Christerprogram, har nog kommit halvvägs nu iallafall.

Jag blir bara mer och mer övertygad ju mer jag lyssnar på Christer att han är den underbara man som jag har målat upp i min fantasi. Det som är det absolut största man förknippar med Chirster är hans ödmjukhet mot alla, han är så rar och snäll, det är som en magisk utstrålning som man blir helt galen av, man måste bara älska honom. Det hör man på alla som ringer in, alla älskar Christer, han går rakt in i hjärtat, med sin fina stämma. Ja, den där magiska utstrålingen och ödmjukheten mot livet har fått mig att falla pladask, kanske för att jag känner igen mig i honom, eller för att jag skulle vilja vara mer som honom. Ja, ja ja, allt med denna mannen attraherar mig faktiskt, hela hans uppenbarelse, varenda liten pluttig detalj, speciellt den där underbara rösten, söta näsan, härliga frisyren, tatueringen på armen och den på brösten som jag bara kunde skymta under den senaste spelningen, blev väldigt nyfiken. Jag är helt fascinerad över att han kan se så bra ut i allt han tar på sig och att han var så toksexig när han stod och svettades i sitt lilla vita linne på Pustervik...grr

Ja, jag har gått och funderat på om jag skulle ta och komponera ihop ett riktigt smaskigt kärleksbrev till honom.
Chansen att vi skulle bli ihop är ju minimal, men jag är av den uppfattningen att gillar man någon så ska man säga det till den personen. Eller mja, kanske inte den där personen på jobbet för det är ju lite pinigt.
Men eftersom Christer är en hyffsat offentlig person med en mailadress där folk kan skicka in mail hej vilt, så varför inte göra honom glad. För det blir man väl när man får ett kärleksbrev...ja, jag har aldrig fått något så jag vet inte.

image116
Oj oj oj, vad snygg han är. Grrr... Bild lånad av www.universalpoplab.com


Heja Sibell

Sitter här i min lägenhet som verkligen börjar ordna upp sig, nu kan man stryka massor på "att göra listan".
En liten renoveringsstatus kommer här.
Idag har jag målat och fejat och haft mig. Den långa stora väggen är målad, bara en liten väggsnutt kvar nu på fönsterväggen och den golvlisten ska bli vit också. Askimbyrån blev färdig målad idag också mycket bra, bara en möbel kvar att måla nu. Golvet till köket beställde vi igår, så det kommer nästa måndag. Imorgon ska jag foga kakel i köket. Hej och hå, nu kan man snart göra sig av med alla tråg, verktyg, täckpapp och rollers.
Lite sugen på den där tvättmaskinen nu och nytt skrivbord, trots att Mikael inte är gammal, är han redan ful och kantstött och jag som har varit så varsam, ikeas sortiment av luft och lossasmöbler i träfolie som lossnar när man tittar på den. :o(

Har precis suttit och gluttat lite på melodifestivalen, tyvärr har den tappat all charm och spänning, även om det hyffsat bra artister med idag. En gammal goding som strömstedt, en nygammal favorit från idol -Sibell och Linda Bengtzing är ju inte så pjåkig heller. Glad att Sibell iallafall gick till andra chansen även om jag tyckte att hon var värd en plats i globen direkt, fick rysningar när hon sjöng. Men det kunde man ju räkna ut med lilltån att Charlotte och Linda skulle gå vidare ;o)

RSS 2.0